Ska jag förlåta för att jag finns? |
Ska jag förlåta för att jag finns?
du själv nu minns,
våra dagar,
och våra hungriga magar,
vi mata varandra ,
bryde sig inte om dom andra.
va dom tyckte och hur dom glode,
men ,mina tårar dom rann längst ner till floden,
dom där vackra orden försvinner från jorden,
dom betyder ändå inte nåt mer,
varför då ska jag förlåta för att jag finns,
när du inte mer ler,
ser du ?,
nej , nu är det jag som ser,
en gång var ju mina ögon fylld med tårar
nu vet båda hur det känns när man sårar.
|
|
|
|
