Molly Burns |
Kapitel 1
Det hade börjat skymma ute. På en gata i ett kvarter i London hördes ljudet från kyrkklockorna. Den kalla och blåsiga marsbrisen spred klockljudet utöver kvarteret så att det dånade i vartenda hem. På samma gata som kyrkan låg skyndade sig en ung kvinna sig fram. Hon bar en mörk mantel som täckte henne fullkomligt. Hon såg ut som en förbivandrande skugga i skymningen. Marken var kall och våt och fötterna bara och frusna. För nästan varenda steg hon tog lyckades hon kliva i en vattenpöl som var lika isandekall varenda gång. Kylan fick de flesta att hålla sig inomhus. Gatan, som hon gick på, var helt tom, och det enda som hördes var hennes plaskande steg i vattnet. Hon tittade längtansfullt in i de små husens fönster. Det fanns inte något fönster där det inte fanns något ljus som lyste upp. När hon tittade upp såg hon att kyrkan var alldeles framför henne. Med en klump i halsen gick hon uppför trapporna mot ingången till den stora byggnaden. Kyrkklockorna var tysta nu. Försiktigt lutade hon sitt öra mot dörren för att lyssna efter ljud. Det hördes inget alls. Eller kanske nått, tänkte hon fundersamt och avvaktade en stund, fortfarande med örat på helspänn. Utan förvarning for dörren upp och hon föll bakåt.
- Vem lyssnar utan att gå in i Guds hus? En dånande stämma ljöd genom luften och tycktes besegra all kyla för stunden.
Hon kände att någon skakade om henne. Ögonen for upp i samma sekund som hon blev berörd. Hon ryckte till och nu klarnade blicken för henne. Hennes blick talade tydligt om för honom att hon inte ville bli rörd.
Han tittade på henne. Hans råttfärgade hår föll fram i pannan, när han böjt sig för att ta sig en närmare titt. Några nyfikna från kyrkan hade skyndat sig ut för att se vad som hade skett.
Jag tänker inte släppa dig nu när jag har dig svarade hans blick lika lugnt som om han kände henne.
- Du vet väl att det är farligt att gå själv som kvinna i dessa tider? sa han.
När hon inte svarade utan fortsatte att titta på honom blev han medveten om folkmassan runt om. Han rätade på sig och försökte rätta till situationen.
- Vad heter du fröken? Jag antar att du inte är gift. Gifta kvinnor färdas aldrig själv sådana här tider.
Hon var fortfarande envist tyst. Han suckade och när han trodde att han inte skulle få ur henne ett enda ord ryckte han till.
- Molly Burns.
Hans ögon tände en låga som inte funnits där innan, men hon såg den nu.
Hennes gröna ögon var utan tvekan de grönaste han någonsin sett. De utgjorde hela ansiktet. Förutom ögonen hade hon ett välformat avlångt och smalt ansikte. Kindbenen var tydliga, likaså hakan. Hyn antog en rosanyans. Hon var mager men hade ändå en stark kropp. En bra bit nedanför axlarna hängde hennes uttryckslösa hår i tovar. Det var rödbrunt och han var övertygad om att det skulle ha varit vackert om det skötts bättre. Men hon verkade inte bry sig det minsta. Han kände att han blev mera nyfiken på denna kvinna. Hon var så oförutsägbar, men inte särskilt vacker.
- Richard Grim heter jag. Han bröstade upp sig och pratade med en myndig röst vilket fick honom att se en aning finurlig ut också när han snodde runt till folkmassan. Han putade lätt med munnen så att ansiktet fick en mager uppsyn. Händerna höll han bakom ryggen, huvudet höll han högt och han såg riktigt stilig ut i den vinkeln. Ett par kvinnor fnittrade till och tycktes ha lagt märke till det. Richard blinkade till dem. Han fingrade lite med håret och det såg ut som om han försökte fösa fram det i ansiktet.
- Gudstjänsten fortsätter och du tar över Deny, väste han sedan till en ung klen man. Denys mörka hår dolde stora delar av ansiktet. Det enda som syntes var hans chokladbruna hy. Men eftersom han var kortvuxen trodde de flesta att han var yngre än han i faktum var.
Deny nickade som svar och gick med ostadiga steg in mot kyrkan igen. Folkmassan följde efter honom.
- Gå bort från mig så klarar jag det bättre, snäste hon när hon en andra gång försökte ta sig upp men denna gång utan hans hjälp. Rösten var som han lagt märke till tidigare ovanligt mörk och det förvånade honom. Han hade aldrig haft tur med kvinnor, men de som han haft hade alltid besuttit en ljus röst och varit sagolikt vackra. Dessutom hade de aldrig haft något emot fysisk kontakt. Denna gatflicka, var smutsig och ovårdad. Han gissade på att hon troligen var äldre än hon såg ut att vara. Hon var nog något mer än bara en flicka, tänkte han.
Ofrivilligt reste han sig upp från marken och kollade på Molly som låg hjälplös på marken. Molly gjorde alla kraftansträngningar för att lyckas resa sig upp utan hans hjälp. Ena foten kändes svullen och Molly kände sig alldeles utsvulten. Det fanns ingen kraft kvar att resa sig på, vare sig hon försökte med armarna eller både benen. Kroppen var för svag och plötsligt kände hon sig yr och matt. Utan att vilja det föll ögonlocken ihop och allt blev mörkt. Richard lyfte upp henne och bar henne försiktigt.
- Jag ska ta hand om dig, viskade han. Vi ska aldrig skiljas åt, det lovar jag, Molly, Molly Burns.
Slut på kapitel 1.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | fille - 18 jul 06 - 22:57 | | Jag hade inte tänkt att kommentera mitt eget verk..tänkte bara skriva att det kommer en fortsättning, kapitel 2..den är klar men jag måste bara bearbeta den lite! | Lovely__ - 18 jul 06 - 02:08- Betyg:  | | Jätte bra! Fortsätt skirva, detta var ju bra! :) Gillar när du beskriver omgivningarna och personerna så ingående. man ser dem framför sig :) Fortsättning Tack! :) |
|
|
|
