En flickas liv del 33 |
Kapitel 33
"Rickard du skrämmer mig" sa jag och flyttade mig i från honom, då han grep tag i min hand.
"Patrizia, min tid är begränsad här nere."
"Va? Vad menar du?"
Han tittade bort och mötte sedan min blick igen. En kall kåre spred sig och små droppar av mitt kallsvettande rann ner för min rygg.
"Du vet de jag sa om dig och Patrick, att ni skulle vara tillsammans för resten av mitt liv, erat liv. Det är sant!"
"Hur vet du det?"
"Jag vet bara det"
"Hur?!"
"Vill du verkligen veta?"
"Ja, det vill jag"
"Och du lovar att aldrig säga det till någon"
"Ja,"
"På heder och samvete,"
"Ja," sa jag
"Jag är inte normal, Patrizia. Jag har aldrig varit, och kommer aldrig att vara." sa han och tittade på mig
"Vad snackar du om?"
"Det var jag som fick min familj att flytta ner hit. Jag ville ner hit"
"Varför?"
"För att jag sett dig innan,"
Jag tittade på honom med häpna och stora ögon, och jag kände hur mycket jag skakade.
"När?" viskade jag
"I mina drömmar, och för mitt inre öga." sa han
Jag visste inte vad jag skulle göra, Rickard som fortfarande höll i min arm kände hur mycket den skakade och tittade på den och sedan på mig.
"När i dina drömmer?"
"Sen jag var liten, har jag sett en flicka som sett ut som du gör nu. Hela mitt liv har jag sett dig, i den åldern du är nu och äldre. Jag har varit på jakt efter dig i flera år, försökt hitta dig. För jag visste att du var nyckeln till min framtid. Du var den som skulle föra mig tillbaka till ljuset. Det var en dag då jag fick en vision att du kysste Patrick och jag såg erat bröllop jag såg erat liv, era barn. Men jag fanns inte där på bröllopet, jag fanns inte där, jag fanns inte någonstanns vilket gjorde mig skraj. Jag vet att det bara är du som kan ge mig svaret till varför genom dina drömmar, dela med dem till mig. Du är den enda som kan se min framtid, du är den enda som är bunden till mig, eller jag kanske ska säga att jag är bunden till dig. När jag sedan såg dig i det verkliga livet, var du lika vacker som jag trott, jag föll för dig. Jag blev kär i dig, och jag älskar dig nu. Jag hade sett mig själv och dig tillsammans, jag visste att detta skulle hända att du och jag skulle bli tillsammans, och att du sedan skulle välja Patrick och jag Vendela. Men jag viftade bort drömmarna totalt, för de var ju bara drömmar försökte jag inbilla mig då jag väl fick dig vid min sida. Men då allting hände med Vendela så förstod jag att drömmarna var sanna, innan såg jag de som en ren slump. Då jag igår fick besök av Senira, din bästa vän som alltid finns med dig. Du har ju märkt hur sur jag varit, jag har fått mera och mera visioner om saker och ting. Men då Senira dök upp igår natt, och sa till mig att min tid här är begränsad och att det snart är dags för mig komma tillbaka hem igen. Mitt uppdrag är snart utfört." sa han och drog mig till sig.
Jag stirrade på honom, allting bara snurrade i mitt huvud.
"Hur hittade du mig? Vad var det för uppdrag?" sa jag utan att knappt andas.
"Jag hittade dig då jag åkte igenom staden en gång då vi var på väg ner till Växjö för att hälsa på min ena moster. Jag såg dig stå vid busshållsplatsen." sa han och suckade innan han fortsatte. "Mitt uppdrag var att se till att du mår bra, och att du är välmående. Anledningen till att Patrick fick en tvilling var att jag valdes att bo i den familjen, eftersom jag hade lättast chans att hitta dig då."
"Menar du att du kommer dö?" sa jag med en klump i halsen.
"Det vet jag inte, men något kommer hända mig i alla fall och de kommer inte hända något hemskt. Det finns alltid en mening med varför saker och ting händer, och nu när du har Patrick vet jag att du är välmåeende, men jag visste också att mitt hjärta skulle bli krossat på detta sättet. Jag försökte få det att läka även att jag visste att det inte var någon idé, vi var menade för varandra det visste jag. Jag hade också svurit på att inte bli kär i dig, men det blev jag och nu får jag mitt straff. Jag vill inte att du ska gråta över det som hänt, jag vet att du kommer få veta min framtid. Anledningen till av vi var så lika var det du sa en gång, för att det skulle vara en dröm som var för bra för att vara sann. Alldeles för bra, för att vara sann." sa han och suckade.
Det var då Seniras röst hördes i mitt huvud.
"En ros, och gyllene sand, ögon från aska, allt från hav och land. Nattens mörker, och ljusets sken, månens ljus, och en hud så len. Något av guld, och något annat i glas. Försvinner nu från din sida, och lämnar dig, men du ska inte lida. Inte gråta de tårar som inte är värda att gråta, när något har slutförts är det dags att säga adjö. Även om det i graven kommer ligga, men hjärtat kommer värma. Men de finns alltid med dig. För att skydda dig, och vad som än händer finns det alltid där ett ljus som kommer hjälpa dig varje gång något händer. Något som kommer komma när du behöver det, frukta inte det okända, men tiden är snart slut för detta band. Men oroa dig inte, det finns alltid en hjälpande hand, men en osynligt band som alltid finns kvar. Något som får dig att känna trygghet, och lugn. Den dagen kommer, och 2 månader från nu. En gåta du får lista ut, och du kommer höra den i ditt huvud när du vill höra den. De är dags för dig att lösa, och låta anden gå fri. Låt dig aldrig glömma att det fortfarande finns, Låt dig aldrig glömma att den här tiden är den du minns."
Jag kände hur mycket jag skakade, jag kunde inte vara kvar. Jag kändes hur tårarna rann, och hur mycket jag bara ville därifrån. Jag ställde mig upp och sprang därifrån så fort jag kunde. Mitt hjärta skrek, jag visste inte vad hon menade, jag kände bara att jag ville dö.
Jag sprang hem till hotellet, och in i lägenheten där Patrick låg i ett av rummen. Jag gick fram till sängen och tittade på honom där han sov, mina ögon var fortfarande fulla av tårar men jag kunde inte säga det. Jag strök hans kind, och kysste hans panna.
Jag bytte sedan om till nattkläder, då jag känner att han tar min hand. Jag vände mig om mot honom, och han tittade på mig med en orolig min.
"Varför är du vaken?"
"Jag var tvungen att ta en promenad" sa jag och försökte att inte möta hans blick.
"Vad är det för fel?"
"Jag saknar Senira så" sa jag
Han tog tag i mig och drog ner min i sängen och lade mig tättintill honom i de nytvättade sängkläderna. Jag älskade honom, men tårarna rann fortfarande, hela min kropp skakade.
"Vad har du varit med om egentligen?" frågade han och vände mig om mot honom.
"Vad menar du?"
"Du skakar som ett asplöv, du är rädd eller hur? Jag ser rädslan i din blick,"
"Jag tänker bara på vad som kan hända i framtiden."
"Kan du inte berätta vad det är du är rädd för?"
"Att mista dig" sa jag
"Det kommer du inte, jag lovar"
"Jag älskar dig"
"Jag älskar dig med." sa han och kysste mig
Han somnade sedan medan jag låg vaken i en timme till och tänkte på de Senira sa till mig. Jag visste inte vad hela dikten betydde, bara en del. Jag hade bara två månader på mig att lista ut vad det var.
Två månader, och efter ett tag somnade jag men sov oroligt hela natten.
Drömmarna ledde mig till Rickards liv, hur hans liv varit, och till slutet.
I slutet var vi vid sjön där vi alltid brukade gå, då han helt plötsligt föll ihop där på gräset. Jag ropade på hjälp, men det verkade inte vara någon som hörde mig, då han sa ett sista farväl,kysste mina läppar och då vaknade jag av att Rickard satt vid sängkanten, och tittade på mig med sina bruna ögon.
Jag skrek till och backade sedan.
"Förlåt för det igår." sa han och tittade ner.
"Du har ingenting att be om förlåtelse för, jag är glad över att du berättade det för mig." sa jag och log
Han log mot mig, och vi gick tillsammans ut ur rummet, jag hade svårt att le den dagen. Allting kändes som bortblåst.
Var min dröm sann?
[fortsättning följer]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MinnaMy - 9 sep 06 - 07:07- Betyg:  | | nejnejnejnejnejnejnej, den får ju bara inte vara sann!!!!!! och så msåte jag ju bara lägga till SHIT! om det skulle hända! | | catten - 19 aug 06 - 09:39 | | grymt | | carrou_mrs_cool - 30 jul 06 - 07:19- Betyg: | nejnejnej, den fååår inte va sann!
//Caroline | | Tuvalover - 21 jul 06 - 19:14 | | du e bara bäst asså | | Triangel - 17 jul 06 - 05:31- Betyg: | Oh shit Mysticalgirl....du e verkligen så BÄST!! ...
asså du skriver som en helt underbar ängel...speciellt de senira sa....shit va bra!! ... | | sandi_8 - 17 jul 06 - 01:29- Betyg: | | meeeeer ;D | | _m4ng0_ - 16 jul 06 - 21:06- Betyg: | | Du skriver jätte jätte bra! Längtar till fortsättningen :D | | ida1 - 16 jul 06 - 18:34- Betyg: | | mer !!! Hehe du skriver så ... BRA !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! | | Prinsessan_ - 16 jul 06 - 11:12- Betyg: | | Otrooliiigt bra! <3 mer tack gumman <3 | | sofiiie - 16 jul 06 - 08:21 | | Otroligt bra!! Mer!! | | Delli - 16 jul 06 - 06:23- Betyg: | | ja tror att du skulle kunna bli nått RIKTIGT STORT! :D ja älskar dina noveller!^^ | | nona - 16 jul 06 - 06:21 | | asså patrick får bara inte dö :( | | Cinderella - 16 jul 06 - 05:52- Betyg: | | jätte jätte bra.. jag älskar ditt sätt att skriva på | | Maulin - 16 jul 06 - 05:02 | jätte bra
Det känns som om att Den här berättelsen närmar sej sitt sluta
inte sant? | | nona - 16 jul 06 - 04:59- Betyg: | gud va bra!
mer! | | Ellizz - 16 jul 06 - 04:58- Betyg: | | MER!!! |
|
|
|
