Depression ... del 2 |
Jag försökte med att inte äta någonting. Men det fixade de lätt. De tvingade mig att äta varae sig jag ville eller ej.
I ett rum som var helt tomt bortsätt från ett bord och två stolar satt jag nu och stirrade på hjärnskrynklaren som satt mitt emot mig. Hit skickade de mig en gång varige dag , utan framgång. Jag vägrade att säga ett ljud och på så vis kunde inte psykologen fatta några slutsatser om inte äns få min uppmärksamhet.
Men kvinnan som satt där och pratade med en mjuk stämma var i alla fall vacker. Hon såg väldigt snäll ut och hon hade säkert familj och barn. Men jag har hört att de flesta som blir psykologer har problem själva.
Kanske slår han henne. Hennes man kanska misshandlar både henne och barnen.
Eller inte, för inte har hon några blåmärken. Kanske är hon just den sorten som lever ett så kallat normalt och lyckligt liv.
En sån människa som inte förstår sig på verkligheten. den verklighet som jag ser, som min vän såg och därför hon inte orkade mer.
Men om hon bara hade förvarnat mig. Om jag bara hade fått gå med henne.
Hur kan man ens överväga att jag skulle prata med en person som var so otroligt opersonlig och förmodligen inte brydde sig ett dugg om mig. Hon satt här för att hon fick betalt för det. Precis som alla andra normala människor som bara hade pengar att oroa sig för.
Jag leddes tillbaka in till mitt rum. Men jag hade slutat kämpa emot. Vad kunde jag göra endå? Det var meningslöst.
Men mendans jag satt i mitt hörn och stirrade in i den vita väggen kom jag plötsligt att tänka på någonting. Under den här perioden hade min hjärna bara tänk på att dö, att jag led så mycket. Ientligen tänkte jag inte så mycket över huvud taget. Alla mina tankar hade fastnat vid synen av min vän. Jag kommer ihåg varenda liten detalj från den dagen, som jag nu inte vet hur länge sedan det var.
Det regnade ute och jag var på väg hem. Vart hade jag varit? Ingen aning. Jag hade gått runt hela området där jag bodde och tänkt på allt mellan himmel och jord.
Det var då jag hörde syrenerna från en ambulans. Jag tnkte inte så mycket på det. Kanske var den en gammal dam som brutit benet, va fan vet jag.
Syrenerna kom närmare och ambulansen svepte förbi mig med väldig fart, den svängde sedan in till höger till en gård där flera radhus låg. Det var då det knöt sig i magen på mig.
men jag intalade mig själv att det var kanske en granne till min kompis som hade råkat illa ut. För visst var det den gården nummer 17 låg på.
Jag skyndade på mina steg en aning och följde efter ambulansen in på gården. Mitt hjärta satt nu i halsgropen och jag började springa då jag fick se att bilen stannat utanför ingången till nummer 17.
det svartnade för ögonen på mig och jag kunde inte gå rakt. Vad som pågick i huset var ren panik och kaos. Föräldrarna som skrek, storebror som bara stod där helt chockad. Och jag... jag fick tillslut luft nog i lungorna att skrika åt dem att jag ville med i ambulansen precis innan de skulle stänga dörrarna.
Bak i bilen var stämningen spänd. Ingen sade ett ljud och jag , jag bara satt där och stirrade på hennes arm. Hennes sönderskurna arm som låg framför ögonen på mig. Ansiktet var övertäckt, men jag ville se henne. Jag ville se henne en sista gång innan jag också skulle fara.
Jag grät inte, för jag hade redan bestämmt mig.
Vi skulle begravas samma vecka hon och jag, kanske till och med samma dag.
Men så hade det inte slutat. Men nu visste jag vad jag måste göra, jag hade allting klart framför mig och för första gånen sedan jag hörde de skarpa syrenerna så log jag. Det var inget leende av glädje, eller jo kanske lite. Men mer av list. Jag skulle överlista dem , och det skulle bli lätt.
Copyright by Nathalie
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | raspberry - 18 jul 06 - 01:59- Betyg:  | | bra skriven. men hade du gjort det i verkligheten.. om inte, så är det bara en dröm och då har du inget att oroa dig för. jag finns här för dig.. | | sunshine_ - 17 jul 06 - 10:01- Betyg: | jävla va bra ninni.. asså jag börjar gråta.. skit asså, allvarligt..
nr 17.. det är mitt hus de.. ojoj..
men ninni.. usch jag skulle inte kunna lämna dig på detta sättet.. söta ninni jag blir själv rädd när jag läser detta..
jag måste få läsa fortsättningen asså!! det är mycket mycket viktigt för mig!
skriv!! | | Poet_91 - 16 jul 06 - 06:00- Betyg: | | Jätte bra skrivet gumman <3 |
|
|
|
