Jag satt i hörnet och stirrade blint in i den vita väggen. Väggen som var mjuk, för att jag inte skulle kunna skada mig. Paniken hade lagt sig nu, men ångesten var stor.
Mina armar kunde jag inte röra alls... efter att jag försökt bita mig i armen (och lyckats ganska bra) tvingade de på mig en tröja där armarna var baåtbundna. Jag skrek hysteriskt när de kastade mig in i det här rummet och jag kunde inte i min vildaste fanstasi tro att det faktiskt var min bästa vän som satt mig här.
Genom ett litet fönster i dörren tittade en man in då och då för att se till attjag fortfarande led ordäntligt. Och det gjorde jag, jävla särmänniska!
Nu satt jag i hörnet och gungade fram och tillbaka. Jag var inne i den där fasten då jag hatade människor och allt som hade med dem att göra. Så fort läkaren pratade med mig fick jag panik och skrek allt jag hade för att inte höra.
Men sen var det även rösterna i mitt huvud. De som fick mig att tro att jag kunde dö där inne , fasten jag igentligen viste att det var omöjligt.
Hur fan ska man kunna dö om väggar och golv var som madrasser. Det fanns ingenting alls här inne som man kunde andvända för att skada sig själv med. Jävla misslyckade fängelse cell!
När komemr jag ut härifrån? om jag kommer ut alls...
Jag har ingen aning om hur länge jag har varit här inne. Instäng för att jag är galen, självmordsbenägen .. vad tjänar de till att plåga mig ännu mera?
Min bästa vän kom en gång hit för att se mig. När jag såg hennes ansikte genom glasrutan kunde jag se att hon led med mig... men varför satte hon mig här då?!?
Hon stod länge och bara såg på mig. Jag såg tillbaka, in i hennes mörkbruna ögon som grät. De gät för mig, för att jag är så misslyckad att jag måste sitta i en jävla isolerad cell för att inte ta livet av mig.
Hon sa till mig innan hon gick. "förlåt, men jag kunde inte låta dig dö" Hur jävla själviskt e inte de då?!
En av mina vänner har ju redan dött, så varför kan inte jag få följa efter? Varför kan inte jag också få bli fri?
Paniken kom tillbaka och jag slet allt jag kunde men mina armar var fast. Jag kan itne beskriva hur det känndes att veta att man ska kunna röra sig men inte kan det...
Jag började skrika och gråta , och rösterna i huvudet som viskade åt mig. De blev högre och till sist skrek de.
De skrek åt mig att jag var död, värdelös, missfoster som ingen ville se.. Jag var inte värd att leva men inte heller att dö.
"varför" snyftade jag , där jag låg på golvet utmattad och grovt deprimerad.
Jag såg upp i taket , där fanns inga stjärnor som kunde trösta mig. Som när jag alltid ser upp mot himlen påkvällen. Ingen är vaken , bara jag. Jag och mina tankar, och tjärnorna som får mig att lugna ner mig.
Men här fanns inga stjärnor, och bara tanken på det fick mig att gråta ännu mera.
copyright by Nathalie
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| kattitack - 21 jul 06 - 04:59 |
| gripande |
raspberry - 18 jul 06 - 01:55- Betyg:  |
| den är bra skriven.. men vad har du för undermedvetna tankar om mig egentligen :P jag kommer aldrig att spärra in dig, men jag kommer att hjälpa dig på nått sätt. älskar dig (L) |
| Poet_91 - 16 jul 06 - 01:57- Betyg: |
| grymt bra skrivet gumman... läser gärna mer (A) |
| just - 15 jul 06 - 21:57 |
| Bra, fast jag är så trött på att alla noveller här handlar om deprission. har vi inget annat att skriva om? |
| sunshine_ - 15 jul 06 - 11:08- Betyg: |
omg.. ninni det är den där drömmen du berättade om.. om att jag var död och att trissa satte dig i den där cellen.. usch.. fy fan va hemskt..
men ninni, människan är självisk.. hon ville ju ditt bästa i drömmen.. men hon ville ju sitt bästa också..
men ninni du beskriver drömmen så grymt bra! |
| Natta_ - 15 jul 06 - 07:05 |
| jodå, fortsättning kommer så småning om.. |
| _m4ng0_ - 15 jul 06 - 05:27- Betyg: |
| Jätte bra :) kommer det fortsättning? :D |
| ILoveCross_ - 15 jul 06 - 03:37- Betyg: |
håller me TrasigFlicka =D
kommer de en fortsättning? |
| TrasigFlikka - 15 jul 06 - 03:15- Betyg: |
| jätte bra skriven :) |
| Natta_ - 15 jul 06 - 03:04 |
| vill bara påpeka att den här inte e sann... skriver liksom bara lite... |
