21/12-24 |
Din kärlek var som tusen nålar, jag lät dig vrida mig åt alla håll för att se hur mycket smärta jag kunde hantera. Blågul om armarna eller rodnande kinder, jag lät dig måla mig i alla dina favoritfärger, allt för att du skulle tycka att jag var vacker.
Jag älskade bara mig själv när du rörde mig
Jag minns den där natten i juli när jag såg på dig och du log igenom gråten, du var så vacker och jag insåg att vi aldrig skulle klara oss.
Våran kärlek var så ful, men ändå så beroendeframkallande, jag missbrukade dig med glädje. Du var mina plåster på såren, du bedövade mig. Du var förstörd, men som jag älskade dig ändå och jag lät det förstöra mig. Men jag vet inte om jag är mer hel med eller utan dig.
|
|
|
|
