Ted |
Muntlig förhandling
Jag har blivit utsatt av psykiskt våld under hela förhållandet. Det kom först smygande med anklagelser om att jag var psykiskt sjuk eller att jag skulle vilja skada honom eller hans tidigare barn.
Det började sedan eskalera till att han hotade med att ta livet av sig själv för att ingen behöver honom, då blir alla nöjda. Det fortsatte med hot om att skada min vän, om jag valde att åka dit. Han skulle elda ner hennes lägenhet med oss i den. Han sa att han kunde offra sitt ofödda barn, i den processen om det behövdes. Jag blev illa tvungen att stanna kvar för att jag inte visste om han skulle genomföra hoten eller inte. Dessa hot skedde ofta.
Han hotade även med att han skulle göra något fruktansvärt mot mina andra barn, för han visste var dom bodde. Dessa hot uppstod om jag någonsin skulle tänka tanken att lämna honom. Han specificerade sig aldrig i exakt vad han tänkt utsätta mina andra barn för.
När min pappa avled så blev det psykiska våldet värre, jag blev totalt isolerad från min familj. Det förespråkades att det var min familj som var det största hotet och fienden mot vår relation. Jag hade ingen kontakt alls med mina syskon i ett års tid. Min mamma och moster var det enbart ytlig kontakt med under den perioden.
Två av mina vänner försökte han att jag skulle sluta umgås och prata med, för även dom var ett hot mot vår relation.
Jag blev konstant påmind om att jag inte var kapabel till att ta hand om mig själv, därav skulle jag heller inte kunna ta hand om ett barn ensam. Han gjorde ofta jämförelser med mina två andra barn som är omplacerade. Att pga att min andra barn just är omplacerade, så anses jag inte vara lämplig förälder i samhällets tyckande. Och heller inte i hans tyckande.
Att ingen någonsin skulle tro på mig om jag lämnade honom. Tanken att inte bli trodd på är en mardröm i sig. Jag började att tvivla på mig själv och mitt egna omdöme i allting jag sa eller gjorde. Jag kände enorm skam över situationen jag befann mig i. Jag såg ingen annan utväg än att stanna kvar i relationen, jag trodde inte jag hade någon annan att vända mig till. Jag kände mig hjälplös och enorm känsla av maktlöshet av att jag kanske inte blir trodd på, då tar socialtjänsten även min andra son ifrån mig.
Han lyckades manipulera mig till att tro att jag inte alls ansågs som lämplig förälder, i alla fall inte som ensamstående. Att jag var tvungen att vara kvar, om jag lämnade skulle socialtjänsten även ta Ted ifrån mig.
Han fortsatte att missbruka alkohol, vilket jag uppmanade honom flera gånger att sluta med. Ju mer alkohol i bilden, desto mer hot och anklagelser. Flera tillfällen har han påstått att jag skulle vara psykotisk och vilja utsätta honom eller vår gemensamma son för fara eller något av hans andra barn.
Han har även sagt många gånger att han är den som kommer att få ha vår gemensamma son ensam. För varken socialtjänsten eller rätten kommer någonsin rösta för att jag skulle få ha vår son ensam. Detta pga mina diagnoser, tidigare psykiska mående och att mina två andra barn är omplacerade.
Ju mer jag försökte ta mig bort ifrån honom desto mer blev han kontrollerande. Han har bland annat beslagtagit min telefon och läst privata meddelanden mellan mig och min vän. Efter att han läst vår konversation så har han agerat aggressivt och hotfullt på meddelanden till min vän.
Jag har blivit traumatiserad av det han utsatt mig för och kommer få leva med skuldkänslor, ångest och rädsla för resten av mitt liv.
Han lever i total förnekelse att han har missbruksproblem. Han förstår inte vad han utsatt mig för. Det är inte en normal relation att behöva tippa runt på tå, vara noga med vilka ord man använder. Och hela tiden hoppas på att han inte ska vakna med dåligt humör.
Det jag nu utsätts för är eftervåld.
Jag har inte kunnat ta bort förrådet som hyrs under mitt namn. Jag har inte kunnat hämta mina eller vår sons kvarglömda saker och kläder från lägenheten.
Jag blir fortfarande utpekad till att vara psykotisk och att jag ljuger om hans alkohol missbruk. Att jag ska akta mig från att kräva ensamvårdnad i rätten. Att jag inte ska sno hans son. För ingen kommer någonsin tro på vad jag säger och upplever.
Jag är rädd för vad han faktiskt är kapabel till. Om han blir tillräckligt arg så förvånas jag inte alls över att han faktiskt till slut skulle utföra hoten han sagt.
Jag vill bara att detta ska få ett så pass bra avslut som möjligt. Att vår son kan få en normal uppväxt utan alkohol och psykisk våld i sin närhet.
Jag motsätter mig inte alls att umgänge ska få ske, men då är förutsättningarna att han ska vara missbruksfri. Vilket jag vill ska kunna påvisas genom blod och urin prover i minst 3 månader.
Teds rättighet är att få ha en relation med en nykter pappa.
|
|
|
|
