Harry Potter 2 |
Miriam som nyss kommit till skolan log då hon såg Minerva i entre hellen och Miriam sa.
Miriam - Minerva.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Ja välkommen tillbaka Miriam.
Miriam log och sa.
Miriam - Tack.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Men kan vi prata en stund?
Miriam fick en klump i magen och hoppades att det inte var dåligt så hon sa.
Miriam - Okej.
Minerva nickade och sa.
Minerva - kom med då Miriam.
Så de började gå och när de stannade i ett ensamt rum så sa Minerva.
Minerva - Miriam...vad känner du for Severus Snape?
Är dina känslor detsamma?
Miriam såg på henne och sa.
Miriam - Så ni vet?
Minerva nickade och sa.
Minerva -Ja vi vet Miriam.
Miriam såg på henne och sa lågt.
Miriam - Men varför..vill du prata med mig om....Sev?
Minerva suckade och sa.
Minerva - Jag vill bara förberedda dig på at han inte är här.
Miriam såg på henne och kände tårarna komma och hon sa.
MIriam - Menar du...att...att...han är död?
Minerva skakade på huvudet och sa.
MInerva - Nej Miriam.
Men han är på Sankt Mungos.
Miriam flämtade och sa.
Miriam - På vilken avdelning?
Minerva suckade och sa.
Minerva suckade och sa.
Minerva - Avdelningen för magiska bett.
Miriam flämtade och sa.
Miriam - Vad...blev han..biten av?
Minerva suckade och sa.
Minerva- Nagini.
Rakt i halsen...6 bett och skar sig i ansiktet när han föll så han är blind på ena ögat och har också ett ärr över halva ansiktet.
MIriam svalde och sa.
Miriam - Kommer han...att återvända...till skolan...?
Minerva nickade och sa.
Minerva - Ja....troligtvis till julen och börja undervisa igen på första dagen på vårterminen.
Miriam såg på henne och sa.
Miriam - Okej...men....får jag besöka...honom?
Minerva suckade och sa.
Minerva - Tyvärr inte.
Han är infektionskänslig och de säger att de inte vill att hans återhämtning ska ta längre tid.
Miriam svalde och a.
Miriam - Okej.
Minerva log och kramade om henne och sa.
Minerva - Kom igen....Miriam...han klarar sig.
Han har till och med pratat....om dig...
Miriam flämtade och sa.
Miriam - Va?
Har han?
Minerva nickade och sa.
Minerva - Ja...jag fick brev från sankt Mungos om det.
Vill du att jag skickar ett brev till honom och berättar för honom att du är här och att han får skynda sig att bli bra.
Miriam nickade och sa.
Miriam - Ja.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Då gör jag det efter middagen.
Men kom nu och ät du är säkert hungrig.
Miriam nickade och sa.
Miriam - Ja...det har jag.
Men vilken kammare ska jag ha i år?
Minerva log oh sa
Minerva - Du kan sova i din gamla och när Severus återvänder så får ni dela kammare om ni vill.
Miriam tittade ner och sa lågt.
Miriam - Om...han fortfarande....vill ha mig....
Minerva suckade och sa.
Minerva - Miriam....han saknar dig....sköterskorna där har sagt det.
Miriam suckade och sa.
Miriam - Man...kan sakna personer...av flera anledningar...Minerva....det behöver inte vara för kärlek
Minerva suckade och sa.
Minerva - Kanske det.
Men det får vi se när han kommer.
Miriam nickade långsamt och sa lågt.
Miriam - Okej.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Men vi går och äter nu.
När julen äntligen kom så satt Minerva på sitt kontor då det knackade på dörren och Minerva sa.
Minerva - Kom in.
Dörren öppnades och Snape haltade in och Minerva log och sa.
Minerva - Men hej Severus....välkommen...kom och sätt dig ner.
Snape såg på henne och gick och satte sig och såg på henne och sa.
Snape - Hej...Minerva.
Minerva log och sa.
Minerva - Gav...sköterskorna brevet som jag skrev till dig åt för Miriams vägnar?
Snape såg på henne och såg ner i golvet och sa.
Snape - Ja...
Minerva såg på honom och sa.
Minerva - Hon har varit så orolig för dig Severus.
Jag var tvungen att ge henne en av dina gamla mantlar för att hon ens skulle kunna sova om nätterna Severus.
Snape såg på henne och strök med handen över ärret som täckte hans vänstra sida av ansiktet och han sa lågt.
Snape - Hon...hon...ändrar sig då...hon ser...mig.
Jag förtjänar.. henne inte.
Hon förtjänar så mycket bättre.
Minerva suckade och sa.
Minerva - Severus...lägg av.
Du förtjänar henne visst.
Snape suckade och sa lågt.
Snape - Men varför...skulle hon...vilja ha mig?
Sista kvällen...vi såg varandra...skrek hon rakt ut...
Minerva suckade och sa
Minerva - Det skulle du också ha gjort om era roller hade varit de omvända Severus.
Men hon älskar dig och inget du gör kommer att få henne att ändra sig.
Snape suckade och sa lågt.
Snape - Men...hon har väl åkt...hem till Sverige hur som helst?
Minerva skakade på huvudet och sa
Minerva - Vi gav henne en chans att göra det men hon vägrade.
Hon sa att hon ville vara här då du kom.
Snape tittade ner och sa.
Snape - Men....
Minerva suckade och sa.
Minerva - Inga men Severus.
Om du inte älskar henne längre så får du säga det till henne.
Men jag vet att du älskar henne så du behöver inte ens förneka det.
Snape såg på henne och sa.
Snape - Tror du verkligen...att hon inte skulle bry sig.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Hon skulle inte bry sig om ditt lilla förnyade utseende...inte ens om hela ansiktet var borta.
Snape såg på henne och sa.
Snape - Tror du verkligen...det?
Minerva nickade och sa.
Minerva - Jag tror inte...jag vet Severus.
Snape suckade tungt och sa.
Snape - Som du vill.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Bra.
Då säger vi så här.
Jag går och frågar Miriam om hon vill äta middag med mig ikväll eftersom det är julafton.
Så får vi träffas alla 3 från början.
Snape nickade långsamt och sa.
Snape - Okej Minerva.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Jag går redan nu och pratar med henne.
Snape suckade och sa.
Snape - Som du vill.
Minerva nickade och gick iväg och när hon hade stängt dörren så hörde Snape en röst som sa.
P-Albus - Hej Sevrus.
Hur mår du?
Snape såg dit och sa kallt.
Snape - Lägg ner det där pratet.
Du har aldrig brytt dig om at fråga tidigare.
Så du behöver inte börja nu.
Albus såg på honom och sa.
P-Albus - Nu Severus behöver vi inte vara så där.
Snape såg kallt på honom och sa.
Snape - Anledningen till att jag pratade med dig under krigsåret var av ren nödvändighet.
Nu har jag ingen anledning längre.
Lämna mig ifred.
Albus såg på honom och såg ledsen ut och sa.
P-Albus - Severus.
Snape knöt nävarna och sa.
SNape - Inte ett ord till.
Albus suckade och nickade bara som svar och Snape vände sig tillbaka till bordet och nere på Miriams klassrum så satt hon och förberedde sina lektioner när det knackade på dörren och Miriam sa.
Miriam - Kom in.
Dörren öppnades och Minerva kom in och sa.
Minerva - Hej Miriam...du sitter och förbereder lektioner ser jag.
Miriam nickade och sa
Miriam - Ja...jag har inget annat för mig.
Minerva log och sa.
Minerva - Okej Miriam.
Jag kom bara för att höra om du ville äta julmiddag ikväll?
Miriam såg på henne och sa.
Miriam - Jag och du?
MInerva nickade och sa.
MInerva - Ja.
Det kan bli trevligt Miriam.
Miriam suckade och sa.
MIriam - Okej.
Så var ska vi äta då?
På ditt kontor?
Minerva skakade på huvudet och sa
Minerva - Nej.
Jag kommer och hämtar dig när vi ska gå och äta.
Är det okej?
Miriam nickade och sa.
Miriam - Ja det är helt okej rektorn.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Okej.
När Minerva en stund senare kom till sitt kontor där Snape fortfarande satt kvar så såg hon mot Albus poträtt och såg att trollkarlen såg ledsen ut men hon såg på Snape och sa.
Minerva - Har du pratat med Albus poträtt Severus?
Snape såg på henne och sa.
Snape - Ja...men jag tänker inte göra det igen.
Minerva såg på honom och sa.
Minerva - Varför inte?
Snape suckade och hest.
Snape - Jag har visserligen stått i skuld till honom och gjort tjänster åt honom för att återgälda allt hemskt jag gjort
Men han utnyttjade mig långt över de tjänster jag lovade honom...
Det värsta....var när han helt enkelt tvingade mig att avsluta hans liv...utan att någon annan överhuvudtaget fick veta något.
Han la huvudet i händerna och sa lågt
Snape - Det var så hjärtlöst....han var visserligen döende...men...varför fick du inte ens veta något Minerva....
Hade jag haft dig...på min sida...så...
Minerva gick och satte sig bredvid honom och sa.
Minerva - Hade inte jag behövt spela otrevlig mot dig i offentligheten då?
Snape suckade och sa.
Snape - Ja....men jag hade åtminstone veta att det inte var på allvar.
Men det hade nog inte varit....rätt mot dig....Minerva.. att sätta dig igenom det.
Minerva la handen på hans axel och sa.
Minerva - Kanske inte.
Men jag hade gjort det för din skull.
Och Albus gjorde inte rätt.
Även om det inte hade varit rätt att låta Draco göra det heller.
Snape blundade och sa.
Snape - Jag vet Minerva.
Men har du berättat för Miriam att jag...är här?
Minerva skakade på huvudet och sa.
Minerva - Nej jag vill att det ska bli en överraskning.
Snape svalde och sa.
Snape - Men...var ska vi äta...då?
Minerva log och sa.
Minerva - Det finns ett fint rum på våning 6 så där kan vi äta.
Snape nickade långsamt och sa.
Snape - Tack....Minerva.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Ingen orsak.
Men mår du bra?
Snape såg på henne och sa.
Snape - Ja då.
Jag är bara trött.
Jag transfererade mig så långt jag kunde och gick resten av vägen.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Orkar du transferera dig?
Snape såg på henne och sa.
Snape - Jag tror inte att jag kommer att...klara det lika ofta som tidigare.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Du kanske ska gå och lägga dig och vila en stund.
Snape nickade och sa.
Snape - Nej...jag..
Minerva suckade och sa.
Minerva - Du kan vila här.
Jag har min säng genom den där dörren Severus.
Snape suckade och sa.
Snape - Okej Minerva.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Gå och vila nu så väcker jag dig så att du kan ta en dusch innan middagen om du vill.
Snape nickade långsamt och sa.
Snape - Ja.
Han reste sig långsamt upp och vinglade till och Minerva flämtade och sa.
Minerva - Severus.
Snape suckade och sa.
Snape - Det är ingen fara.
Det är en kvarvarande effekt av giftet som inte verkar försvinna.
Minerva såg på honom och sa.
Minerva - Okej.
Men vill du ha något att dricka?
Snape suckade och sa.
Snape - Nej Minerva.
Det behövs inte.
Minerva nickade och sa.
Minerva - Okej.
Vi ses Severus.
Snape nickade och reste sig upp och när det äntligen var dags för middagen så var Snape nervös där han stod i det lilla rum som tillhörde det rum de skulle äta middag i medan Minerva hämtade Miriam och 30 minuter senare så öppnades dörren och Miriam och Minerva gick in och Miriam tittade sig runt i rummet och sedan såg hon mot bordet och ett bord för 3 och hon sa.
Miriam - Men vi är bara 2 Minerva.
Minerva skakade på huvudet och sa.
Minerva - Faktiskt så är vi 3 Miriam.
Miriam såg på henne och sa.
Miriam - Vad menar du?
Minerva log och sa.
Minerva - Du kan komma fram nu.
Minerva hörde långsamma steg och när hon tittade dit så flämtade hon då hon såg ingen mindre än Snape komma gående och han höll huvudet mot marken och Miriam sa.
Miriam - Sev....är...är det verkligen....verkligen du?
Snape nickade utan att se upp och Miriam gick fram till honom och tog försiktigt hans hand och sa
Miriam - Sev...varför tittar du inte på mig?
Snape såg envist ner i golvet och sa lågt.
Snape - För du sa alltid att jag var vacker....men....jag är rädd att du inte ska tycka det och sedan springa och inte....se tillbaka.
Miriam - Sev...jag kommer aldrig att överge dig någonsin igen.
Aldrig.
Se mig snälla.
Snape suckade och sa.
Snape - Som...du vill.
Han såg försiktigt upp och och hon såg ärret som sträckte sig från sidan av hans öga och nedför ansikte och ner under kragen på hans klädnad och Miriam log och sa bestämt.
Miriam - Sev...vad tusan är du rädd för?
Ett fjuttigt ärr?
Visst det sträcker sig över halva vänstra ansiktet...men det är ändå fjuttigt.
Snape såg på henne och sa lågt.
Snape - Jag...
Miriam log och sa.
Miriam - Sev...du har inget att skämmas över...jag älskar dig och det kommer inte att ändras på grund av ett ärr.
Snape blundade och sa lågt.
Snape - Jag....förlåt jag...bara...
Miriam såg på honom och sa.
Miriam - Ingen orsak att be om ursäkt Severus.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::: ::::::10
|
|
|
|
