Det är inte första gången |
I
Det är inte första gången jag sitter här på restaurangen, eller puben förresten, med en öl framför mig, och antagligen inte heller den sista. Det har blivit som ett behov. Fast det visste jag inte från början. Första gången, sent i höstas, strax innan första vinterkylan, slängde jag på mig en varmare jacka och gick ut. Det var redan sent på kvällen, jag räknade inte med att träffa någon. Och det gjorde jag inte heller. Bara personalen på puben.
Alltså, det är inte hetaste stället på stan. Vilket i sin tur betyder att besökarna inte heller är särskilt heta. På något vis är det just därför det är skönt att slinka in här. Man kan vara vem fan man vill.
Jag sitter ensam vid ett bord i stora rummet. Alla andra bord är lediga. Personalen i baren står och viskar sinsemellan. Jag kan inte urskilja vad de pratar om. På bordet framför mig en öl. I handen min telefon. Jag kollar mejlen.
Jag får killars uppmärksamhet. Det är inget jag anstränger mig för att få. Det blir bara så. Bra eller dåligt. Jag vet inte.
Killar gillar att se på mig. Okej. Jag gillar att kolla in killar. Inte vilken kille som helst så klart. Det ska vara snygga killar. Skarpskurna. Gärna med ett leende på läpparna.
II
Första gången jag klädde mig snygg. Jag var inte gammal då. Sex år kanske. Eller sju. I alla fall. Jag hade letat fram små trosor i garderoben och en klänning som satt så hyfsat den kunde. Jag kände mig så söt, lekte mamma pappa barn. Om jag var mamman eller barnet minns jag inte. Det spelade kanske inte heller någon roll. Det viktigaste var att få klä sig. Så minns jag det.
Gud som jag kunde njuta.
|
|
|
|
