Det är inte första gången |
Det är inte första gången jag sitter här på restaurangen, eller puben förresten, med en öl framför mig, och antagligen inte heller den sista.
Det har blivit som ett behov. Fast det visste jag inte från början. Första gången, sent i höstas, strax innan första vinterkylan, slängde jag på mig en varmare jacka och gick ut. Det var redan sent på kvällen, jag räknade inte med att träffa någon. Och det gjorde jag inte heller. Bara personalen på puben.
Alltså, det är inte hetaste stället på stan. Vilket i sin tur betyder att besökarna inte heller är särskilt heta. På något vis är det just därför det är skönt att slinka in här. Man kan vara vem fan man vill.
Jag sitter ensam vid ett bord i stora rummet. Alla andra bord är lediga. Personalen i baren står och viskar sinsemellan. Jag kan inte urskilja vad de pratar om. På bordet framför mig en öl. I handen min telefon. Jag kollar mejlen.
Jag får killars uppmärksamhet.
Det är inget jag anstränger mig för att få. Det blir bara så. Bra eller dåligt. Jag vet inte.
Killar gillar att se på mig.
|
|
|
|
