Ett vindslag som väcker jättar |
Vem tar hand om oss
när vinden viner?
svarta, ihåliga stenar kryper obehagligt nära
Nära mig
Jag kan höra dem flämta
skratta och skrapa mina händer så att jag förstår
Vi är dödliga fast vi är här nere
där ingen någonsin skulle se oss
Nedanför världen
Hängandes över kanten till världen där vi är
ser jag deras överdådiga siluetter formas och störa himlens harmoni
som åska rusar de fram
och vill ha mer
vill tysta ner
vill komma åt oss
och vill skapa kaoset som redan håller på att förväxa fritt inuti
som ogräs
tyst
blev natten
Allt verkar så naket
blekt
nerskalat
lugnt
på natten
jag tar mina händer
rör vid ditt ansikte
låter den svarta oljan färga dig
viskar "här är vi med allt vi har"
Vi finns kvar
nedgrävda men också mer värdefulla nu
För allt vi är
kan man inte hitta på de finaste av gator
Allt vi är
kan inte köpas
Allt vi är
måste skapas
det är vi som kommer att leva
när jättarna har somnat
|
|
|
|
