Poet |
Poet
Om jag skulle ha blivit poet som jag länge drömde om
skulle jag ha skrivit långa böljande, musikaliska stycken
möjligen utan rim men med ljudklanger så att man känner att
texten är en byggnad, ett torn kanske eller ett träd, där våningsplanen
grenverken, tillsammans bildar en helhet, och texterna
skulle alltid genljuda av sitt ärende, springa ifatt med tiden
vara ett föredöme för den läsande allmänheten
som gärna skulle citera ord och meningar
i mer eller mindre officiella sammanhang. Men jag blev inte poet
jag blev inte ens en skrivande människa
jag blev någonting högst prosaiskt, en handläggare på en kommun
på kulturenheten, som fick stilla sin längtan efter att
vara en ordvrängare genom att skriva mejl till
andra handläggare som liksom jag själv
stångades med en byråkrati vi egentligen aldrig
riktigt förstod. Jodå, det har funnits fina ögonblick
inte minst på ”gräsrotsnivå”, för tjänstemannen i mig
jag har haft stunder i ”korridoren” som varit små guldkorn, underbara möten
tjänstemän emellan, och därifrån till att
skriva ”poesi” är steget, som alla säkert vet
inte alltför långt, åtminstone inte för den som har utbyte av
andra människors känslor och reaktioner, det grundläggande kitt
vi människor har att förhålla oss till
|
|
|
|
