Natt före måne..... |
Han var glad att det mar mörkt. Han hette Kurt belåten med sitt
jobb. Men missnöjd med snön. Nysnö. Svekfullt.
Det borde ha varit barmark, så spåren kunde döljas. Utan att se
sig om började han gå med säcken på ryggen. Tanken slog honom.
"om jag möter Henry eller Greta...och dom frågar "vad gör du här mitt i
natten..bärande på vad"? Säkert skulle dom skratta.
Gamla trogna grannar. Han gick framåt och var pinsamt
medveten om att spåren blev kvar...men det skulle töa på
morgonen. Ingen skulle kunna se att-----"Ringeling". Helvete!
En mobil och inte hans...vems...var....man eller kvinna?
Han såg henne omedelbart. En äldre dam med hund i koppel...
liten och luggsliten. Härjad. Fan så ful. Ovanligt med
så gamla hundar. Stela ben och vita kusligt
blinda ögon. "Det där ser tungt ut...akta din rygg. Vi får bara en och
den skall hålla...livet ut. Så rätt hon hade. Det var så
långt Kurt hann tänka....sen såg han spaden som damen hade i höger hand. I det
ögonblicket kom månen fram....och allt blev ljust....som på dagen.
Nysnö är så ren...så vit...så syndfri...
|
|
|
|
