Tiden syndar |
Tiden stjäler
Tiden sviker
Stulen är den tillgivenhet jag hoppades kunna äga tills själen går hädan
Det som en gång varit elyseiska fält ligger föralltid begravt under vemod
Överbliven souvenir från en idyll som slukats av framtidens hunger är minnen
klädda i gyllene sken
Svekets lusing krossar drömmen vars sista kapitel aldrig skrevs
Riven är grinden som var vår tröskel till oändlig glädje
Rivna är väggarna vi målade med trygghet
Förkommen är världen av harmoni
Kvar blev saknaden av ett förflutet
Tiden stjäler
Tiden sviker
|
|
|
|
