Landningstillstånd |
Jag ansöker om
landningstillstånd
hos min mamma
Men hon hör inte
Tar mig för en insekt bara
viftar med handen
i tron att jag är en vilsekommen humla
som surrar mot fönsterglaset
öppnar förstrött
med vänstra handen
så jag kan flyga ut
medan hon småpratar med någon i telefon
med den andra
Jag tar ett varv
runt storstaden, cirkulerar
på flygplansvis
innan jag åter ansöker om
landningstillstånd
Den här gången går det inte mycket bättre, men det går
jag tänker:
varför känns det alltid
som om jag står på en sidobana
när jag hälsar på
|
|
|
|
