Genom mina ögon: Del 3 |
Genom fönstret på tåget ser jag hur vi passerar små samhällen och hur vyerna desto mer fylls av skogsområden, vilket tyder på att vi kommit ur storstaden och ut på landsbygden. Jag känner en oro inombords och allt jag lämnade bakom mig i Småland gör sig påmint. Samtidigt är min nyfikenhet på det okända för stor för mitt eget bästa. Jag vill ju veta vad Nanno vill, egentligen.
Tåget har precis stannat för att plocka upp fler passagerare. Det dröjer inte länge fören en äldre man ställer sig vid mig och frågar om platsen bredvid är ledig. Jag nickar och han slår sig ner. Vi sitter tysta bredvid varandra och jag finner det sövande att bara lyssna på tågets dunkande mot rälsen, som skapar en monoton melodi. Plötsligt rycker jag till då mannen får ett sms och plockar upp sin mobiltelefon. Han håller telefonen så pass nära att jag inte kan läsa vad det står. Men så fort han läst meddelandet, reser han sig upp och går utan att säga ett ljud.
En stund senare hör jag ifrån högtalaren att nästa station är flygplatsen. Jag gör mig redo att kliva av, tar ner min väska från bagagehyllan och går mot dörrarna. I samma stund som tåget bromsar in ser jag mannen som suttit bredvid mig ståendes längre bort i nästa vagn. Men när våra blickar möts, vänder han sig om och går iväg i motsatt riktning. Väldigt konstigt beteende, tycker jag själv. Ändå är jag inte förvånad över hur vissa människor beter sig.
Utanför dörrarna på tåget möts jag av stress och folk som går med sina resväskor på alla håll, en del småspringer till och med för att hinna före i rulltrappan upp till flygplatsen. Men jag går i min lugna takt delvis för att kunna bearbeta mina tankar och min oro inför besöket till Sverige igen. Jag är i god tid då jag valt att flyga nattetid. Jag vill absolut inte se avståndet mellan mig och marken, det är bättre med mörker utanför, Det första jag gör när jag kommer upp på flygplatsen är att lokalisera var närmaste café ligger. Jag beställer en kopp svart kaffe och grillmacka med salami och ost, sen slår jag mig ner vid ett av borden som ligger nära entrén. I väntan på min beställning tar jag upp telefonen och påbörjar ett sms till pappa…
Hej. Flyger till Sverige i natt. Kan vi ses?
Det är oklart om mamma och pappa ens kommer svara mig, efter att jag flyttade så som jag gjorde. Det måste gjort ont att deras enda dotter flyttar utomlands och meddelar detta via en lapp på diskbänken. Efter det har vår kontakt under dessa 13 år blivit allt mer sällan. Jag är inte dummare än att jag förstår det, men just då ville jag bara fly och lämnas ifred.
En kvinna kommer fram till mig med min beställning. Jag tackar och trycker fort i mig mackan då jag inte ätit på flera timmar. Kaffet tar jag med mig och går bort mot laddningsstationen. Jag kopplar in laddaren och öppnar upp Facebook. Scrollar lite bland reklam, bebisfoton från någon nybliven mamma och säljannonser. När jag tittar upp för en sekund möter jag mannens blick…
|
|
|
|
