Ögonkontakt: Del 5 |
Huvudet bultar när hon vaknar. Hur länge har hon sovit? Vad hände igår? Vad gör hon hemma hos Tessan? Hon håller ut handen för att leta efter sin mobil. Ögonen och huvudet är inte på hennes sida så hon vågar bara kisa lite lätt. Hon lyckas hitta sin mobil och trycker på hemknappen. Klockan visar strax efter 11 och ett missat samtal från jobbet. Hon lyssnar av röstmeddelandet som undrar om hon kan hoppa in och jobba då det är kris. Inte en chans, tänker hon för sig själv. Hon vill sova vidare men doften av nybryggt kaffe lockar henne mot köket. Sakta öppnar hon sina ögon så de hinner vänja sig vid det fruktansvärda lyset som kallas solen. Hon känner sig bakfull men drack ju bara något enstaka glas vin. Hon sätter sig upp i sängen och söker med ögonen på golvet efter sina kläder. De ligger hopvikta på en stol i ena hörnet av rummet. Hon skrattar till för sig själv och tänker på vilken fin vän hon har, som trots att hon mår så dåligt tar hand om andra och lägger ner energi på att vika kläder. Suget efter kaffe får henne att snabba på med påklädningen. Hon går ut i köket och häller upp en stor kopp kaffe. Ute på balkongen står Tessan och röker. Hon knackar lite lätt på balkongdörren för att inte skrämma Tessan. Hon vänder sig om och vinkar att hon ska komma ut.
– Godmorgon, säger Tessan och upplevs vara sitt gamla jag igen.
– Godmorgon, svarar hon.
Hela stämningen känns lustig. Nästan som om inget hänt, som om gårdagen aldrig inträffat. Hon tar en mun av sitt kaffe och kommer på sig själv med att hon faktiskt inte minns så mycket av gårdagen, mer än att de två träffades för att prata vid kyrktornet. Hur mycket hon än tänker och funderar så är det, det sista hon kan komma ihåg.
– Du… vad hände igår efter kyrktornet? Frågar hon Tessan.
Tessan tar ett bloss från sin cigarett innan hon fimpar den i glasburken.
– Vi frös, gick hem till mig, drack massor av vin och sen däckade du. Kom nu så käkar vi frukost, svarar Tessan helt bekymmersfritt.
De går in ifrån balkongen. Tessan ställer sig och börjar plocka fram både det ena och andra från kylen. Hon slår sig ner vid köksbordet och tittar förvånat på. Hur kan Tessan verka så lugn och normal? Visserligen har hon nog bearbetat känslorna för Jack för längesedan, men ändå. Att se honom igår måste ha rivit upp en del gamla sår.
Efter frukosten föreslår Tessan att de går ner på stan och shoppar. Men hon känner sig fortfarande lite bakfull och seg i kroppen och säger till Tessan att det får bli en annan dag. Just nu vill hon bara hem, ta en lång dusch och lägga sig i sängen och streck-kolla någon serie på Netflix. Hon kramar om Tessan innan hon går och låter henne veta att hon måste höra av sig om hon behöver prata. Det är vad vänner är till för.
Ute är det solsken och knappt några moln på himlen. Hon slås av värmen som är nästan oumbärlig.
|
|
|
|
