Lila som dig |
Lila, den första frågan jag haft ett självklart svar på.
Precis som havet är blått, gräset är grönt och stammarna till träden är bruna är min färg lila.
Men det hade aldrig varit klarade förrän jag träffade dig.
Allt som behövdes var en sekund, en blick, ett andetag, ett hjärtslag och allt blev lika klart som glas.
Du var lila.
Ni delade samma känsla, samma värme, samma doft.
Precis som lilla fick mig att le fick du mig att skratta.
Under tre år fick jag beskåda lila.
Lila som så alltid fått mig trygg.
Tiden förändrar och precis som jag alltid tyckt det varit orättvist att lila inte fått en plats i regnbågen kändes det fel att inte ha dig i mitt liv.
Precis som jag försökt klämma in en lila båge ville jag klämma in dig.
Men lila är vackert, lila är hemma och inte minst så är lila konst.
Konst kan man inte tvinga fram för konst kommer från hjärtat.
Jag fick lov att acceptera och lägga ifrån mig den lilla färgpenna som jag så hårt hållit i fram tills nu.
När jag lämnade dig försvann en del av mitt hjärta.
Du förändrade sättet som jag såg på lilla, lilla som tidigare bara varit lycka hade nu lika många betydelser som himlen har stjärnor.
Betydelser som utspelas i sorg, skratt, ilska och kärlek.
Men precis som stjärnorna är vackra att alla lilas betydelser vackra.
Så när dom frågar så kommer mitt svar fortfarande vara lila.
Lila som värmen i din blick och känslan av att hittat hem som fyller mig när jag är nära dig.
|
|
|
|
