Anonym väg |
Att vara på väg någonstans brukar fylla mig med både hopp och melankoli.
Att mil passerar genom rutan så som minuter och timmar av ens liv.
Lyssnar på klassiska ballader och drömmer mig bort till dåtid och tänkbar framtid.
En fantasi om vad som vart och vad som kommer vara.
Ser en skog några träd som liknar andra och som säger inget om vart jag är eller vart jag är på väg.
Vägen ska ju vara resan i livet men min är så anonym som dessa träd någonstans längs vägen.
|
|
|
|