Din värld och dina ideal |
Ideal på ideal, varje gång du säger de ord fälls det tårar, tårar som sedan blir hat, hat av det jag ikke kan bli
Hatet av självhat, du pratar om hatet som att du vet, men din mun pratar om hur någon ska vara utan hat
Jag ser hur du ser och jag känner mig äklad för det är ej jag. Det är din bild på kärleken, jag ej villig att älska en person som du men jag gör det. Varför kan du inte älska mig som jag vore ditt ideal
”Ibland hatar jag mig själv” är några ord från din mun. De ord som gjorde mig förvirrad men nu förstådd av ditt sanna jag, din värld. Han sprang iväg lika snabbt som orden kom ut, stilla och chokad av de orden, att se ditt sanna jag är något jag aldrig glömmer.
Jag målar upp en falsk bild, letar mig in i hans värld och törs se den. Nästa dag ser jag inte hans värld, jag ser att hans värld är någon annans nu. Han bleknar och försvinner ut, jag börjar se mitt värde.
Jag ser det du ser, och jag förstår men törs ej längre se, försöker glömma dina ord och ögon som visar en annan värld, ögonen va mer en ord men jag kunde ej besvara de längre. Jag vet vem du är, jag har sett ditt sanna jag.
Jag hatar den blik som söker sig fram till mina ögon. Den blik som vill vissa hans värld, den värld jag har försvunnit i, idealens värld. En värld som förstör och manipulera ens känslor.
Du bör ej ta detta, stå upp och kämpa emot något som du förtjänar. Håll uppe din mur och vissa aldrig ditt sanna jag.
Muren krossas, jag faller in igen i din fulla värld. Han ger och ger, en förhoppning om en perfekt värld där vi är en. Jag står kvar, själv och ensam i den kalla hösten. Han sa du är fin men inte mitt ideal. Varför kan du inte älska mig som ditt ideal?
|
|
|
|
