Misshandel inifrån? |
Hon sitter bakom mig.
Medan dagen passerar ger hon
ständiga kommentarer om hur jag borde
göra saker annorlunda.
Hur fel jag har.
Hur dum jag är.
Kvällen kommer.
Hon ligger tätt bakom mig.
Ger pikar om vad jag borde gjort
annorlunda under dagen.
Ifrågasätter hur jag kunde säga något så dumt.
Ifrågasätter varför jag alltid gör det.
På natten väcker hon mig
med bilder från det förflutna
eller med raseriutbrott över
hur dum jag är som måste påminnas även på natten
för att verkligen fatta vilka fel och misstag
jag gjort idag, igår, för en månad sen, för år sen.
De gångerna hon faktiskt tystnar
är när han tar tag om mina minnen
vrider dem ur led och får de att
återigen kännas överväldigande av skräck
som att han fortfarande håller sitt grepp om mig
utan att jag kan ta mig loss.
De gångerna hon faktiskt tystnar
är när jag skadar mig själv värre än vad
hon någonsin kan göra.
Annars är hon alltid där.
Hade hon varit någon annan
hade det nog kallats
psykisk misshandel.
Men inte nu.
Inte när hon och jag flyter ihop
till en enda sörja
som äts upp av mörkret omkring oss.
Även om det inte verkar så
försöker jag med alla krafter jag har
att få bort henne från mitt liv
för alltid.
Men det som gör det så svårt
är att jag allt för ofta
övertygas om
att hon har rätt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | steelbird - 3 dec 20 - 09:24- Betyg:  | | Mycket stark text. Känns som en käftsmäll. Den där rösten som gnager en inifrån. Den har jag mött och kämpat emot. Men härda ut.De val och de möjligheter som man haft men som gått förlorade är en historia.Det finns så mycket gott att leta och finna,Jag vet att du kommer att fixa det. Du har viljan och glöden. Kep on. |
|
|
|
