Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

resa till ett ockuperat Tallinn

Horisonten förändrades. Något smög sig upp ur vattnet. Kusten. Ljuset glimmade till. Vände mig om. Kisade. I dunklet står tiden still denna småkyliga novembermorgon 1989. Osäkerhet i magen. Greppar ett stadigt tag i metallräcket. Stickningar i fingrarna när den frostiga ytan klibbar. Sval beröring kröp över armen… Ljud av metall. Besättningen rörde sig på däck. Blåslitna oljiga overaller. Slitna mörkbruna mössor. Redo att förtöja. Tunga fotsteg. Kraftiga skrapande dörrar. Vinschar öppnades. Stod på däck för att insupa luften av en annan värld. Bakom järnridån, fortfarande över de baltiska länderna. En månad efter berlinmurens fall. Smutsig bensin. Rök från ryska cigaretter. Försöker att inte andas tungt. Kylig fuktig havsluft.

Dimman lättade långsamt. Närmade oss militärt skyddsområde. Skönjer sakta den estniska kusten och infarten till huvudstaden Tallinn. Ännu undertryckt med ryska ockupationsstyrkor, eller skyddsstyrka mot västvärlden. Hur kommer man nu dit? Visum, hur får man det? Känner ingen i landet.

Varför reser jag hit? Uttråkad, galen eller … nej, jag bara nyfiken av livet utanför min hemstad. Minns ända sedan barndomen hur svårt jag hade att våga ta risker. Våga träffa nya personer, som klasskamrater eller någon på gården. Min hjärna hade svårt att släppa känslan av att gå mot mina föräldrar. Minns inte att jag någon gång gjorde något dumt, som min bror Erik. Han sprang över en väg när det var rödljus. Han vågade ösa på med bobben nerför en skidbacke utan tanke på att den slutade vid ett stup ner mot en parkeringsplats. Han förstår nog vad jag menar om han läser detta. Satt mestadels hemma i min soffa. Soldiset avslöjade dammet på fönsterkarmen. När tristessen blev olidlig gick jag hem till mamma. Eller hälsade på min enda vän, som själv oftast satt i sin soffa och lyssna på musik. Efter militärtjänsten hände inget.

Stod nu vid relingen. Kände en spänning krypande längs ryggraden. Om jag inte kliver av båten kan jag bara återvända tillbaka till Helsingfors. Var inte ensam på resan över. Hade sett flera finländare språkas vid både i baren och längs däck. Linjen hade aldrig stängts av över finska viken. En luftficka i en annars nerstängd sovjetisk kajuta …

[från min novell Tallinn efter Berlinmuren] finns på estlandsresor.blogspot.se
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
arnefredriksson
3 maj 20 - 18:25
(Har blivit läst 105 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord