Saknaden av dig är allt jag har kvar |
Det var tolv dagar sedan
mina fingrar skrev ditt namn
Fram tills dess
att du sa
att jag fick komma
var jag hysteri,
desperation,
panikslagen
Har aldrig
någonsin
upplevt
en sådan känsla
Kunde inte hantera någonting
Lugnet la sig
som droger
efter abstinens
och jag kunde andas
för första gången
på över en vecka,
när jag visste
att jag skulle få ha dig nära
åtminstone
en gång till
På tåget ner
var jag stillhet,
bad dig
att inte möta mig
vid stationen
som om allt
vore som vanligt
Promenerade i regnet,
mörkret,
och du mötte mig
halvvägs hem
(till dig)
Vi såg varandra
på långt håll
trots att du var
lika svartklädd
som natten
och jag sprang
Min kropp
mindes hur den formas
i din famn
och våra armar
omfamnade det som är vi,
flera varv,
starka muskler
som höll så hårt de kunde
som om vi aldrig
skulle släppa taget,
för det skulle vi väl inte?
Känslor längst våra kinder
flöt iväg med regnet
och vi var ensamma i världen
i flera minuter,
rörde oss inte alls
berörde allt
Vi log när vi gick hemåt,
din hand i min,
jag visste inte
vad jag skulle säga
men du hittar alltid orden
Helgen var magisk
och sorglig
och vacker och smärtsam
och underbar
och kärlek,
så stark kärlek
och jag älskar dig
så otroligt mycket
och varför
varför
älskar du inte mig
och jag vill inte
åka hem
och snälla
jag vill inte
vill inte
slut
aj
Aj.
Vi sa hejdå
på stationen
Jag ville inte
att du skulle vinka
vid bussen,
vid tåget
eller på perrongen,
ville inte
att avskedskänslan
skulle bli för stor
Vi stod utanför Pressbyrån
och försökte hindra
glänsande ögon
från att rinna
Jag bad om en puss
och du gav mig tre
för du visste
att det var vad jag menade
Sedan
sa vi hejdå
sådär som man gör
till någon
man träffar snart igen
Du började gå
och jag högg tag i din rock,
du vände huvudet mot mig
och jag sa
att jag älskar dig,
du log
och jag gick in
på Pressbyrån
för att köpa choklad,
precis som om
allt var som vanligt,
som om jag
bara var sugen på godis
och inte alls
försökte undvika
tanken på att det här
är sista gången
du och jag
är vi
och nu
ska jag sätta mig på ett tåg
som tar mig
härifrån
och aldrig mer
tillbaka
Jag var bra på
att fly från verkligheten
på tågresan,
så bra
att jag dagen därpå
glömde att vi inte var
tillsammans mer
Det gjorde ont i magen
när jag mindes
Resten av veckan
har jag inte brytt mig
om någonting,
lite orolig
för mig själv
Får jag inte dig
så spelar ingenting
någon roll,
och behöver jag stänga av dig
stänger jag av allt
Växlar mellan ytterligheter;
ingenting spelar roll
så jag kan lika gärna
ligga i sängen
och stirra in i väggen,
strunta i att gå till jobbet
eller ens till duschen
och
ingenting spelar roll
så jag kan lika gärna
fucka ur totalt,
supa mig så jävla full
och skicka sexbilder till
han den där killen
och skicka nattliga sms
med ord som inte borde sägas,
ord som kan förstöra
men vem fan bryr sig
inte jag
Och jag har inte gråtit,
har tätat tårkanaler
med tinderkillar
Men ibland
går det hål
på sexiga ord
och sociala kvällar
och allt är
så jävla ihåligt,
precis som jag
Och idag
sprack jag,
grät jag,
och även om
det gjorde ont
så var det skönt
att känna något,
känna att något
spelar roll
för du
spelar roll
Vill inte
släppa taget om smärtan
för saknaden av dig
är allt jag har kvar
...
Johan (fan, vad jag älskar dig)
|
| Kommentarer | | Tiggarflikkan - 25 jan 20 - 00:25 | Den här gör så jävla ont, känns rakt in i själen
Och jag vet att det gör så oändligt mycket ondare i dig, men du ska veta
Att du spelar roll |
|
|
|
