Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

Det är ändå (lite) ditt fel

Jag vill
vara arg på dig
för du svek mig,
du sa
att det skulle vara vi
för alltid
och du sa
att vi går igenom
allt tillsammans,
du sa
att du ville dela
ditt liv
med mig
och att du inte
kunde vara utan mig

Och när jag pratade med dig idag
(jag gick sönder när jag hörde din röst)
så sa du
att det här var rätt beslut att ta,
att jag bara var den av oss
som var stark nog att ta det

Och jag är trött på
att vara den starka,
rationella,
varför ska jag
vara den
som avslutar oss
när det är du
som inte älskar mig?

Det kommer
små gnistor
av ilska ibland

Vill skrika
att du ljuger,
har lurat mig

Men jag kan inte,
för du har hela tiden
varit ärlig med
vad du känt

Du har sagt
att du kände starkare
i början,
och att du nu
känner din kärlek
tystare,
du har sagt
att du tror
att det beror på
att du inte mår bra
och du har sagt
att du tror
att det kommer
med tiden,
då du mår bättre

Och jag har varit livrädd
att det aldrig ska komma,
men alltid valt
att stanna kvar
för att det absolut
är värt en chans

Du har sagt
att vi gör allting
tillsammans
och att du vill vara med mig
för alltid

Men är det
verkligen lögner?

Du grät
när vi pratade idag
för du har
ett Sandra-format hål
i bröstet

Och när jag packade
mina väskor
sa du
att du inte känner
tillräckligt starkt,
men att du vill
vara med mig
och inte klarade dig
utan mig


jag kan inte säga
att du ljugit,
för du har alltid sagt
det du har känt,
varit ärlig med
både
att du vill vara med mig
och
att dina känslor
inte känner tillräckligt

Men jag känner mig
lurad
för jag valde att tro
på det du trodde på
och jag
som har så svårt
att tro

Nu är jag
förkrossad
och snoriga tröjor
med panikångestattacker

Och hur ska jag
någonsin orka
gå igenom
det här igen?

Att bli kär
är fucking jävla skitjobbigt
och det läskigaste,
sjukt obehagligaste
och mest krävande
som finns

Och hur ska jag
någonsin hitta någon
när jag kommer jämföra alla
med dig,
och du
är bäst?

Jag vill
ingen annan,
jag vill ingenting
annat än du

Varför,
varför kan du inte bara älska mig?

Har aldrig
varit med om det förut,
har alltid
haft motsatt problem

Vänskapsrelationer
som går sönder
för att han
blir kär i mig

Hur
är det möjligt
att du kan tycka så ofantligt mycket om mig
men ändå inte älska mig?

Jag kan inte fatta,
på riktigt alltså,
det går inte
att förstå,
för jag är så väldigt
olik dig

Jag känner starkt
direkt och alltid
och fortsatt framåt
och jag skulle aldrig
gå vidare med något
som inte kändes
hela vägen ut

Hur kan du
ha vaggat mina rädslor,
ha sagt att det är vi,
hållit om mig,
åkt oändligt många tågresor,
varit mig nära
i ett halvår
innan du inser
att det nog inte
är rätt?

Hur
är det möjligt?

Hur?

Och mina gnistor
flammar upp
innan de slocknar
så som gnistor gör
såvida de inte
fångas av vinden
och slår rot
i torra löv

Men än så länge
finns ingen torka här,
jag är ständig
regnperiod

Kan inte
hata dig
men kan hata
att inte
vara med dig

Och det är ändå
(lite)
ditt fel






...

Johan
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Tiggarflikkan - 10 jan 20 - 19:23
Denna kändes på djupet.
"Du grät
när vi pratade idag
för du har
ett Sandra-format hål
i bröstet"

Ta hand om dig <3

Skriven av
child_of_dreams
6 jan 20 - 22:21
(Har blivit läst 122 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord