Och du, förlåt |
När jag kom tillbaka
till Stockholm,
verkligheten,
igår
gick jag
från affär
till affär
och letade efter
någonting
som jag kunde tänkas
vilja äta
(sådant är svårt nu)
När jag gick längst
St Eriksgatan
på väg mot affär fyra
började det snöa,
mjuka flingor
som singlade ner,
fastnade
i mitt hår
En nostalgireflex
gav mig ett upprymt pirr i magen
tills jag i nästa sekund
kom på
att jag ju hatar kyla och vinter
Jag åt en macka till middag,
men inte rostbrödet,
för det är för mycket du
och din favoritmarmelad
står fortfarande i kylskåpet,
stirrar på mig
varenda gång jag öppnar dörren
Du vill inte träffa mig
eller prata med mig
i telefon,
och jag råkade skriva
ett sms med elaka toner,
som antydde
att jag hanterar vår separation
bättre än du
och att du inte
kan ta hand om dig själv
Jag försökte
släta över
de taggigaste orden
och kanske
ser du det inte
för vad det är
eftersom du alltid
ser mig
med snälla,
kärleksfulla ögon
Men jag skrev
det jag kände
och det jag tycker
Jag tycker inte
att du ska gå till din bästis
och fly från sorgen,
jag tycker
att du ska göra som jag,
titta på bilder,
lyssna på musik,
tänka på alla minnen
och gå sönder,
gråta i en liten hög
på köksgolvet
och ha ont i magen
Men jag ångrar nu
att jag skrev
så som jag gjorde,
för det är inte min sak
att lägga mig i
och vem är jag
att döma dig,
vem är jag
att tro mig veta bättre
än du
vad du behöver,
vem är jag
att måla dina sanningar
när jag inte ens
har en aning om
hur dina dagar ser ut
Din värld
är inte min
längre,
jag är inte
en del av den,
vet inte
vad du gör,
hur du mår,
om du ler
eller
grimaserar
av det onda
Jag känner
att jag borde skriva
ett förlåt,
men jag skickade ett igår
och jag vill inte vara
en sådan där
som vräker ur sig saker
och sen tror
att ett förlåt
gör allting bra
och att det går
att göra om
samma sak igen
Du får mig alltid
att skämmas
när jag gör någonting
som går över en gräns,
för jag vet
att du är genomfin
och aldrig
skulle göra
samma sak
Du är
så mycket mer
äkta godhet,
rakt igenom,
än vad jag är
När du var min
och jag gjorde fel
så sa jag förlåt,
förlåt,
förlåt igen,
jag ska aldrig
göra om det,
och jag vet
att ett förlåt
inte hjälper,
men förlåt
igen
och du sa att
det räcker,
jag kan väl bara
släppa det nu?
Men det sitter
fortfarande kvar,
för jag vet så väl
hur lyckligt lottad
jag var
som fick ha dig
i mitt liv,
jag förstod verkligen
hela tiden
hur tacksam
jag borde vara
och att du
är en sådan man är rädd om,
så att känna
att jag har gjort fel
gentemot dig,
det känns
mycket
och det stannar,
som en evig påminnelse
att inte
göra något liknande
någonsin igen
Och nu
har jag gjort det här
och jag kan inte
hålla om dig,
ge dig genuina ursäkter
och med tiden
visa för dig
att jag aldrig
gör om det
För vi har
ingen mer tid
Du får mig
alltid
att hela tiden
vilja bli bättre,
för du är bara värd
det bästa
Och du,
förlåt
...
Johan
|
| Kommentarer | | Tiggarflikkan - 10 jan 20 - 19:26 | "En nostalgireflex
gav mig ett upprymt pirr i magen
tills jag i nästa sekund
kom på
att jag ju hatar kyla och vinter"
åh <3 | | glasbit - 10 jan 20 - 14:41 | | Ååh, fint!!! |
|
|
|
