Plåster |
Morgonkänslig
och jag faller
som en sten
genom mörkt vatten
Vaknar
med längtan i huden
och blir lämnad
varje gång
Jag vet
att det inte är
på riktigt
och ingenting
vilar på dig,
men min känsla
är verklig
ändå
Och du
försöker.
försöker lösa allt
med plåster
och blåsa bort
det onda
Så öm
och fin
att jag vill brista
för jag vet
att det inte hjälper
När jag faller
faller jag djupt
ner
i mörka sanningar
där du
inte älskar mig
och inga plåster
kan lindra
Brukar inte
hantera saker
genom att blunda
men här
har jag inget val
och när jag ser klart
ser jag suddigt,
ögon som kantas
av sorg
Jag försöker
låta bli
att innesluta
mitt innersta
i isolering
men det går emot
alla naturliga instinkter
Jag har blivit bättre
för du gör mig trygg
när du står stadigt kvar
men
i ögonblick av känslighet
behöver jag trampa vatten
för att hålla huvudet
över ytan
och ibland
sjunker jag
i insikten
om att jag ljuger
för mig själv
och att tryggheten
är luftslott
där dina känslor
inte bor
Jag vet inte
vad jag ska säga
till dig
för vi har pratat om det
många gånger förr
och det finns
inga svar,
det finns bara
väntan
och blunda
så länge,
jag kan vyssja
dig till sömns
Lugnet lägger sig
som filtar
när jag skriver
ur mig allt som känns
men du sitter
i rummet intill
och jag vet
att jag inte
kan möta din blick
utan att få tårar
i min
Du känner
att jag
behöver
vara själv,
du behöver
inga ord
och jag
är tacksam
för det,
kanske
vet du
att jag skriver
ur mig
allt det
mörka
Jag orkar inte
gråta i din famn
igen,
orkar inte
vara någon
du behöver trösta
igen,
orkar inte
belasta,
skulle vilja
krama ur
alla rädslor
bakom stängda dörrar
för att kunna le
mot dig
Men jag kan inte,
och jag vet,
du skulle inte
vilja det,
jag vet,
du vill
finnas för mig
och vi gör det här
tillsammans
Jag hör dig
slå in paket
och jag hoppas
att du inte
kommer in med det
som ännu
ett plåster,
för jag behöver
något på djupet
och det betyder
att du inte förstår
Växlar
mellan regn
och avstängdhet
och kanske
är jag redo
att låta dig nära,
gå sönder
i din famn
trots att jag
vill vara hel
för dig
Ordströmmen
stannar av
och fingrarna
har slutat
dansa,
läcka
och min andhämtning
är lugnare
trots att kinderna
är våta
Och jag kan vila i
känslan
av att älska dig
Trots allt
...
Johan
|
|
|
|
