Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Övriga dikter

Du och jag

Johan5555:
En match i Wordfeud?

Sandra123:
Har inte Wordfeud.
Har heller inga planer på att skaffa.
Så nej.
Men annars hade jag tackat ja.

Johan55555:
Samma här. Fast det var ett test.
Vilken är din favoritfärg?

Sandra123:
Du är medveten om att du bor i Malmö?

Johan55555:
Småstadsförakt är så passé.
Och Malmö är faktiskt tredje rikets största stad.
Lite nyfikenhet skadar väl inte?

Sandra123:
Fyndig. I like.
Men det här med distansförhållanden är inte min grej.
Och jag är inte så intresserad av något annat.
(Än ett förhållande that is.)

Johan55555:
Inte jag heller. Men du går lite fort fram.
Vi kan inte bråka om vem som ska flytta redan.
Jag vet ju inte ens din favoritfärg.

Sandra123:
Jag är en sådan där effektiv person
som tycker det är onödigt att slösa tid på min favoritfärg
om du inte ens tänker flytta till Sthlm.
Dessutom har jag nog ingen favoritfärg.
#positivtjej

Johan55555:
Avstå ndet är ett problem.
Kanske min skånska dialekt och getingfobi också.
Vill såklart inte slösa på din tid men tycker du verkar kul.
Jag har inte heller en favoritfärg om du undrar.
Så vi har en del gemensamt att bygga vidare på.

Och så började det,
du och jag

Du åkte fel
på vägen hit
och jag mötte dig
vid porten,
tänkte
att du var söt,
sötare än jag trott,
ja, faktiskt
väldigt, väldigt söt,
oj, vad söt

Vi tog den nya, långsamma hissen upp
och gick in till mig

Vi tog av oss skor
och jag visade dig lägenheten,
du ville ta en promenad
så jag tog på mina skor igen,
blev klar precis i tid
till att du ångrade dig,
ville stanna inne istället,
spela tv-spel
och jag log

Du var så fin,
så rolig
att jag blev
lite nervös

Vi åt mackor
och du la osten
under marmeladen
som om du vore galen

Vi satt i soffan,
sedan halvlåg jag,
bedövad av trötthet
men ovillig
att avsluta kvällen
med dig

Klockan blev 04:30
och jag erkände mig besegrad,
kände mig tvungen
att acceptera mitt sömnbehov

"Tänker du slänga ut mig nu?"

frågade du,
och det var roligt,
för hur skulle någon
kunna svara ja
på en fråga
som är ställd så?

Som tur var
ville jag inget hellre
än att svara nej

Du frågade om sömn i soffa
och jag erbjöd säng,
vi låg under varsitt täcke
och jag borde somnat bums,
men allt jag kunde tänka på
var hur mycket jag ville röra vid dig

Du såg ut att sova
och försiktigt
la jag mig lite, lite närmare

Med flit
råkade jag sträcka ut mitt lillfinger
och snudda vid din bara arm,
värmen från din hud
smittade min kropp

Tog ett djupt andetag,
ville andas in lugnet
som din närvaro gav mig

Plötsligt kurrade din mage
och jag insåg
att du var vaken

Och hungrig

Du blev glad
när du hörde
att jag hade tonfisk
och gick upp
och åt en burk,
jag lyssnade på dina ljud,
hörde att du
diskade burken när du ätit klart,
noterade mentalt ett pluspoäng

Du kröp tillbaka ner i sängen,
under ditt täcke
på din sida
och nu fick det vara nog,
kunde inte låta bli längre
så jag frågade

"Skulle jag kunna få ligga nära dig
en liten stund?"

Och du svarade
att det fick jag
jättegärna

Och jag smälte
i din famn
som formades
efter mig

Jag är glad
att jag knappt hade planer
för resten av helgen,
för jag älskade
att spendera den
med dig

På söndagkvällen
var jag uppfylld,
log för mig själv
och skrev till mamma
och berättade

På måndagen föll jag,
så som jag gör

Alla solskenskänslor
blev iskyla
och hur kan jag tina
på distans

Att bli kär
är att bli sårbar,
att släppa in
är att kunna bli lämnad
och att låta någon
betyda något
är att ha någon
att förlora

Du känns starkt
och det skrämmer mig,
vill springa
men ännu mer
stanna kvar,
vet bara inte hur
för du är
långt
långt
bort

Måndagstankar,
livr ädslor

Men du hade redan bokat biljetter
och jag bestämde mig för
att försöka,
trotsa mitt försvar
trots att jag inte visste hur

Vi pratade i telefon
på måndagskvällen
och på tisdagskvällen,
din skånska dialekt
intill mitt öra

Och under dagtid skrev du
mjuka, vackra ord
med värme,
humor,
kreativitet
och
omtanke

Och det skingrade
skrämda mörkerkänslor

På onsdagen
berättade jag om min rädsla
och på torsdagen
pratade vi om den

Det finns inga ord
som är rätt att säga,
ändå
sa du alla de rätta orden

Din röst
gjorde mig lugn
och din ärlighet
gjorde mig trygg

Du lyssnade
på rädslor
men var själv modig
och stod kvar,
du svarade med säkerhet
men utan att lova något
du inte skulle kunna hålla

Du vet nog inte det,
men tomma ord
och vackra luftslott
är något av det värsta jag vet

Men förskönade slott är inte du,
du är rakt igenom äkthet

Jag vet inte hur du lyckades
men du bröt ner mitt försvar
genom att ha kärlek i rösten
och vara helt himla underbar

Fyra och en halv timmes telefonsamtal senare
var klockan 02:30
och jag var återigen
tvungen att vika mig för sömnbehov

Men när vi la på
kunde jag ändå inte sova,
så jag satte mig
och skrev
till dig

Med tre timmars sömn i kroppen
var jag ändå full av energi på fredag,
för du har infiltrerat mina tankar
och heliumfyllt mitt bröst

Idag är det lördag
och tre dagar tills vi ses,
bara två om man räknar som du

För varje sekund som går
kommer du närmare
och det pirrar i magen
när jag föreställer mig
de allra sista sekunderna
och sedan du
här
hos mig






...

Johan
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
child_of_dreams
24 aug 19 - 11:30
(Har blivit läst 424 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord