Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Sista dansen med Natalia?

Sen kväll och ensam västerlänning i Narva. Står i baren med en Martina. Några unga tjejer märker det. Börjar flockas runt mig. Med tydlig distinkt hållning håller jag dem på behörigt avstånd. Men rätt snart står jag ändå på dansgolvet med en förtjusande ung blond tjej med vackra djupblå ögon. Märkligt men spännande. Ensam ung svensk dansar på en restaurang i en estnisk gränsstad en fredagskväll. Fingrar glider uppför skjortkragen. Fernando av ABBA. Tonerna rör sig märkligt i det avskilda hörnet av restaurangen. Började med att hon höll kvar min hand. Hennes händer över min axel. Mina runt hennes midja. Hennes pekfinger glider över örsnibben. Kysser hennes tumme.

Midnatt. Dags att dra sig tillbaka. Nästa morgon ska det bli en sista cykeltur runt staden innan resan tillbaka till Tallinn. Tjejen jag dansade med, Natalia, vill annat. Följa mig till hotellrummet. Man kan aldrig vara nog försiktig i en sådan här situation, speciellt om man reser helt ensam. Enda chansen idag för ryssar att få ett bättre liv, är att följa med till väst eller kortsiktigt, till hotellrummet och tömma dig på pengar. Det finns säkert många fina ryssar, men som situationen har blivit för dem idag, gäller det att vara mycket vaksam.

Esterna kämpar för sin nyvunna frihet från Ryssland. Ekonomi med till en början fritt fall. Ryssarnas plötsliga utanförskap. Utan längre bakgrund i Estland, saknad kunskap i estniska och sedda som inkräktare. Ovanpå detta en skenande arbetslöshet i den rysktalande befolkningen. Med ett klart och tydligt avsked promenerar jag ensam genom parken och tillbaka till hotellet. Tänker hela tiden på Natalia. 15 år inte mer skulle jag tro. Trevlig. Känner fortfarande hennes varma mjuka händer som rörde vid mina fingrar när jag tog farväl. Vad tänkte hon egentligen? Den ibland sänkte blicken fick mig att tänka, unga kvinnor nära ryska gränsen har nog bara en familj och hemarbete på sin lott.

Gav mig en snabbt nedklottrad lapp. Hennes namn och telefonnummer. Såg på den på väg tillbaka till hotellet (kanske för att ändå höra av mig). Försvann efter hemkomsten till Sverige. Oerhört vacker och attraktiv. Vad hade hänt om vi fortsatt ha kontakt eller om hon följde med mig till rummet? Tack vare dagens alla strapatser, den sena timmen och den lilla alkoholmängden i kroppen, somnar jag nästan omgående.

Vaknar av svår hunger. Personalen i foajén har bytts under morgonen. Kvinnan i receptionen är i samspråk med några hotellgäster. Pekar mot andra änden av korridoren. Följer efter. Innanför några fyrkantiga bord som har de vanliga ”östeuropeiska” röda dukarna. Inväntar serveringspersonalen. Tar en kvart innan någon kommer ut för att ta upp beställning. Enkel frukost av yoghurt, bröd, några skivor ost och korv samt en kopp ljummet kaffe. Om någon timme går tåget mot Tallinn. Med ryggsäcken hängande på min ena axel, släntrar jag ut cykeln. En bred allégata mellan mitt hotell och järnvägsstationen. Skyltfönstret, i det stora varuhuset längs gatan, ödsligt tomt.

Mitt tåg är redan på väg in. Grindarna runt stationsbyggnaden på väg att stängas av några beväpnade gränsvakter. Med cykeln i ena handen rusar jag i full fart uppför trapporna och in i vänthallen. Inser snabbt att kön till enda biljettluckan är alltför lång. Får köpa på tåget istället. Helt oväntat, rycks huvudentréns jättestora trädörrar upp med ett brak och in stormar en grupp "Kalasjnikov"-beväpnade gränssoldater. Vad är nu på gång? Kommer jag att hinna med tåget? Det tåg jag skulle ta till Tallinn har precis passerat gränsen i sin färd från Moskva. De estniska myndigheterna vill med maktmedel demonstrera att Narva numera är en gränsstad till Ryssland. Köper ändå biljetten i luckan. Håller samtidigt ett vakande öga över min cykel.

Genom de små fönstergluggarna ut mot perrongen, ser jag hur ryssar är både förbannade och uppgivna. I årtionden hade de varit medborgare i Sovjetunionen och kunnat resa fritt. Nu behandlas de som främlingar av en rätt brysk gränspolis. Mina sympatier ligger ändå hos dessa gränssoldater. Äntligen får de visa sin lojalitet mot sin egen republik. Passkontrollen är klar. Dags att lyfta upp cykeln längst bak i sista vagnen. Tvärstopp! Hänvisas till chefskonduktören, som står längre fram på perrongen. Inga cyklar på mitt tåg, blir svaret. Vad ska nu hända? Kan ju inte lämna kvar cykeln i Narva. Den andra konduktören, som har klivit upp på vagnsstegen, ser snabbt mitt problem och hjälper mig upp cykeln längst bak.

Väl ombord, ser jag att det är en liggvagn med täta britsar. Står med ryggsäcken i ena handen och söker plats. Får ett tydligt bevis för att även ryssar kan visa ett älskvärt beteende. Någon flyttar sin packning. En annan lyfter upp min ryggsäck på en hylla. Tåget har sakta börjat röra sig ut från järnvägsstationen. Konduktören erbjuder mig ett glas te för bara 1 krooni (drygt 40 öre). Stämningen blir, medan tåget avlägsnar sig alltmer från gränsstaden, snabbt uppsluppen. Med teckenspråk och min ordlista blir det ett mycket enkelt men angenämt samtal med passagerarna om Sverige, mina gamla kartor och förhållandena i nya Estland.Har svårt att släppa Natalia. Kysste mig faktiskt ömt i trapphuset ut från restaurangen. Som jag besvarade.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
arnefredriksson
11 jul 19 - 00:57
(Har blivit läst 18 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord