Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Utsvulten i Narva

Cykeln vilar i höger hand. Ryggsäcken skaver axlarna. Sätter denna tidiga förmiddag tungt ner foten på en mycket sliten järnvägsstation. Flera timmars ryckig och långsam resa från Tallinn är till ända. Ont i ryggen av de hårda träbritsarna. Törstig av den dåliga luften i vagnen. Trasig ventilation. Fönster som antingen hängde halvöppna eller inte gick att öppna alls. Bara utsikten och en bok om Estland av estlandssvensken Andres Küng som tidsfördriv. Fick tag på den i en estnisk bokhandel vid Lilla Nygatan i Gamla Stan. Nu stängd sedan flera år. När jag var där såg jag bara äldre män med skäggstubb och kavaj. Hm, estniska intellektuella i exil? Mörkt. Enkla bord fyllda med böcker. Kändes något inrökt, som sinnebilden av en vänsterradikal miljö. Fast nu var det de, som genom en sovjetrysk ockupation, hade fört exilesterna hit till Stockholm.

Förutom mig steg bara ett fåtal personer av på den spruckna och smutsiga perrongen. Trasig belysning. Och så hade det regnat under natten. Så såg landet ut efter en femtioårig avslutad rysk ockupation. Känner mig utanför och främmande. Ser ingen västerlänning på tåget och inte heller här. Någon estländare? Bara ryssar. Gråa slitna kläder. Mest äldre, eller åtminstone fårade av något för mig ogripbart.

Leder cykeln runt det nedslitna smutsgrå stationshuset från 50-talet. Ställer mig bredbent mellan tramporna. Balanserar på tårna och trampar sedan fram längs den breda allén Alexander Puskini med en enkel karta från en bokhandel vid Skönfälts gräns i gamla Stan. Äntligen är jag här. Så många gånger som jag läst om platsen i mina svenska historieböcker. Under svensktiden var staden en Barockpärla i den östra landsdelen. Faktiskt Sveriges tredje största stad, efter Stockholm och Riga. Passerar större gråa och konturlösa byggnader. Någon verkar vara ett varuhus med tomma skyltfönster. Smutsiga orange-brun-gula 70tals skyltar.

Kommer fram till ett mindre öppet torg. Långa parallella streck på asfalten. Ser ut att vara en uppställningsplats för militärfordon. Ryser till. Hade bara gått två år sedan det fruktade Sovjetimperiet kollapsade. Fortsätter längs en gågata, parallellt med en bilväg. Stadens centraltorg, Peetri plats. Det första jag lägger märke till är en jättelik Leninstatyn som fortfarande dominerade torget. Mannen som genom en kommunistisk kupp tog makten i Ryssland hösten 1917. Mars 1944 ockuperades sedan Estland mitt under brinnande krig. Statyn kom nog upp i början av 50-talet.

Hur ordnar man ett hotellrum, utan att tala ryska? Prövar ett hotell i den gamla barockstaden. För dyrt. Och endast dollar. Fina bilar och män i vackra kostymer kommer in och ut från hotellentrén. Affärsmän skulle jag tro. Själv är jag inte direkt rik. Snarare rätt snål. Trampar tillbaka mot järnvägsstationen. Det oglamorösa Hotell Narva vid torget längs Alexander Puskini. Typiskt sovjetisk betongkloss. Såg den tidigare men ville vänta. Låser fast cykeln med en stålvajer.

Tar ryggsäcken i handen. Kliver upp på betongtrappan. Rycker upp en sliten gisslande trädörr. Foajén. Ekande öde. Tvärs över golvet släpar en äldre dam sig fram och in bakom disken. Drygt 20 minuter med teckenspråk och min estnisk-svenska ordbok ger en nyckel. Betalar 10 kronor för ett rum utan varmt vatten. Frågar om ett förvaringsutrymme för cykeln. Damen förstår inte. Lyfter in cykeln i foajén. Ett rum bakom receptionen, utan extra kostnad. Rummet ligger på fjärde våningen. Byter trapphus vid ett tillfälle och passerar igenom ett sällskapsrum där några män sitter och röker. Sticker in nyckeln i låset på rum 434. Två omvridningar och en lätt knyck. Säng vid fönstret. Tre klädhängare bakom dörren. Några smutsiga lakan, en kudde och en tjock grå filt på sängen. En låg hurts. Gul matt belysning. Men billigt är det!

Lägger mig på sängen med ytterkläderna på och tänker. Trött och hungrig. Vad gör man i Narva? Ända sedan tonåren hade jag drömt om att besöka staden. En historisk plats. Plockar fram en guidebok av Andres Küng. Behöver hitta en restaurang eller en livsmedelsbutik. Kartan är enkel ritad och lite svår att använda. Bara de största gatorna har namnet inskrivet. Restaurangförslagen blir sedan också svåra att hitta.

Vid ett tillfälle hamnar jag efter en halvtimme på cykeln ute i en förort. Oattraktivt. Inklämd mellan flera gråslitna bostadshus, en parkeringsplats och den nedslitna halvfärdiga landsvägen ut från staden. Entrén ser ut som en varuingång där lastbilar brukar backa in. Vågar inte lämna cykeln. På väg in mot centrum. Stoppas av ett gäng unga pojkar. Vill sälja sovjetiska knappnålar och turistbroschyrer på ryska och tyska. Efter flera utbrytningsförsök kommer jag iväg. Lottlös? Någon hann stoppa ner några märken i min ficka.

Besöker några livsmedelsbutiker innan jag återvänder till hotellrummet. Smör, två sorters korv, en liten limpa mörkt bröd och några påsar mjölk. En absurd upplevelse då jag hemma kunde köpa hur mycket ost, korv, bröd och yoghurt av alltför många sorter. Bara det löjliga att hetsköpa stoppar mig. På kvällen ska jag försöka finna en restaurang. Borde nog inte vara helt omöjligt. Fredagskväll!? Somnar en stund med kurrande mage på den mjuka och något knarriga sängen.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
arnefredriksson
7 jul 19 - 18:50
(Har blivit läst 40 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord