Mascarafläckar på din gråa tjocktröja |
Vet du, det har snart gått en vecka
sedan jag mötte dina nakna läppar
mot mina
och jag har aldrig känt mig så ensam
som nu.
I varenda ådra vandrar du vidare
och snart har du fastnat,
etsat dig fast och mörbultat
mitt redan så trasiga
hjärta.
Vad säger man till någon
vars ögon säger allt,
och hur gråter man tårar
som sedan länge
tagit slut.
Hur kunde du med din
gråa tjocktröja
fylld av svarta mascara fläckar,
vända dig om
och gå
utan mig.
Du raserade allt utan
att ha en aning,
men älskling
hade du gjort annorlunda
om du visste.
Hade dina händer aldrig
trevat i mörkret efter
mina,
hade dina fingertoppar
aldrig styrkt mig i håret
om du bara visste.
Jag vet att jag skrev,
att du läste men aldrig
svarade.
Och fortfarande tittar
jag hopplöst på min telefon
och hjärtat rusar
när jag ser ditt namn.
Men du är aldrig där.
Kanske är det nu
allting faller på plats
för dig
medan jag
fortsätter att faller isär.
|
|
|
|
