Minnen som aldrig suddas ut del 5 |
Medans jag väntade på maten gick jag ner till den lilla stranden bakom våran stuga. Det låg fullt av tång på stranden och det syntes att det inte varit någon där på ett bra tag. Jag tyckte det var konstigt eftersom Leo och hans föräldrar hade sin stuga så nära. Jag satte mej på en stor sten och fiskade upp ett tuggummipaket ur fickan. Jag stoppade in två i munnen och såg ut över havet.
- Vad vackert det är. Sa jag för mej själv
- Visst är det. Jag hoppade till och vände mej om. Där stod Markus.
- Skräms inte! Sa jag surt.
- Får jag sätta mej? Undrade Markus utan att ta någon notis om vad jag nyss sagt.
- Visst svarade jag och flyttade efter så att han skulle få plats på stenen.
- Jo.. du, alltså jag tycker inte att du sak umgås men Leo och dom…
- Du bestämmer väll inte över mej! Fräste jag surt.
- Nej, jag vet men.. Markus suckade och fortsatte …dom har gjort endel grejer som.,.. ja som inte riktigt håller sig till Lagen.
- Som om du gör det då!
- Vad har jag gjort?
- Du har trimmat moppen, du är otrogen, har haft sex med en minderårig….
- Va fan vet du om det! Sa Markus och rodnade.
- Ja, du är väll inte tillsamman med Klara utan att ha haft sex med henne.. eller tillsammans och tillsammans… otrogen. Fnös jag
- Klara är 15! Och föresten är det inget brott att vara otrogen!
- Hon fyller femton vid jul rättade jag honom.
- Äh, föresten har jag gjort slut med henne, jag kunde inte göra så mot Lina.
- Tuula då?
- Äh, hon e bá en billig och korkad brud!
- Då är väll du också billig och korkad?
- Jag kom inte hit för att prata om det. Sa Markus surt. Du måste sluta vara med dom!
- Jag får vara med vilka jag vill! Skrek jag iskallt. Du är inte min mamma!
- Michelle, skärp dig!
- Du är så jävla falsk! Skrek jag och sprang därifrån.
Markus kom inte och åt, han kom överhuvudtaget inte hem. Jag bestämde mej för att gå hem till Leo och göra allt bra mellan oss.
När jag stod utanför Leos dörr och knackade vad det ingen som öppnade. Jag kände på handtaget, det var öppet.
”Dom hörde säkert inte när jag plingade” Tänkte jag och tog av mej skorna. Men det var ingen på nedervåningen så jag gick upp. Jag hörde ljud inifrån Leos sovrum. Jag öppnade dörren försiktigt, utan att knacka. I Leos säng låg han och Tuula halvnakna och kysstes hetsigt. Jag stod som förstenad i dörröppningen tills Tuula tillade upp. Leo hade inte upptäckt mej, utan fortsatte att kyssa Tuula. Men när han märkte att Tuula stelnat till såg han upp. Hans blick var full av ångest. Jag såg besviket på honom och rusade därifrån. Jag hörde att han ropade mitt namn innan jag rusade ut ur huset och slängde igen dörren. När jag kom hem rusade jag in i mitt och Markus sovrum och stängde dörren. Jag tänkte aldrig, aldrig komma ut igen.
Jag måste ha somnat, för när jag slog upp ögonen var det mörkt ute, eller så mörkt det kan bli en sommarnatt. Jag kollade på det självlysande väckaruret som stod på det lilla säng bordet. Visarna visade på halv två. Jag satte mig försiktigt upp i sängen och märkte att någon hade lagt en filt över mig. Jag reste mig upp och såg att Markus fortfarande inte kommit tillbaka.
Först kom jag inte ihåg vad jag sett hos Leo, men när jag vaknat till sköljde det som en våg över mig. När jag kom ut i hallen hörde jag snarkningar inifrån mammas och pappas sovrum så jag tassade försiktigt fram till ytterdörren och tog på mig mina skor och en kofta som hängde på en av krokarna. Dörren knarrade lite grann när jag öppnade den. När jag smög ut i den tysta sommarnatten visste jag inte vars jag skulle ta vägen. Jag tittade bort mot Leos hus och såg att det lyste i hans fönster. Mina fötter började plötsligt gå. Det var som om jag inte visste själv var jag skulle. Sen såg jag vart jag var på väg, till den lilla stranden bakom stugan.
När jag kom närmare såg jag att det satt någon på den stora stenen.
- Michelle!! Gestalten på stenen reste sig upp. Det var Leo.
Jag vände mig om för att gå tillbaka men Leo kom springande och tog tag i min arm.
- Vi måste prata
- Jag har ingenting att prata med dig om sa jag samtidigt som jag hörde att det lät som det kom direkt från en amerikansk kärleksfilm.
- Snälla Michelle, lyssna!
- Du har två minuter på dig ja jag och satte mig i sanden.
- Jo började Leo och satte sig bredvid mig. När jag hörde av Pontus att du hånglat med han blev jag så avundsjuk att jag inte visste vad jag skulle göra.
- Om du hade lyssnat på mig hade du inte behövt bli avundsjuk.
- Jag gillar dig så mycket och jag ville inte förlora dig så jag ville ha hämnd antar jag. Fast först skulle bara Tuula komma över och hämta några grejer, och då började gamla känslor komma fram.
- Jag förlåter dig sa jag.
Leo böjde sig fram för att kyssa mig men jag ryggade bakåt.
- Jag sa att jag förlät dig, men det betyder inte att vi blir tillsammans igen.
- Michelle, jag jag.. jag älskar dig!
- Det kunde du väll ha tänkt på före du hånglade med Tuula? Dessutom vill jag inte ha en kille som har känslor för sitt ex.
- Jag har inte det nu!
- Leo, vi kan vara kompisar, det är allt jag har att erbjuda suckade jag.
Leo såg på mig med sina underbart bruna ögon.
- Okej, om det är så du vill ha det.
- Leo, vi kan väll vara vänner? Sa jag. Om det inte hade varit så allvarligt hade jag börjat fnissa för det lät verkligen som om vi var mitt uppe i ett kärleksdrama i någon sliskig film.
Leo nickade lamt och började gå mot deras hus. Om det hade varit en kärleksfilm skulle jag ha sprungit efter Leo, med det var ingen kärleksfilm, och jag sprang inte efter honom. Jag var kär i Leo, det kunde jag inte neka, men han hade känslor för sitt ex, och det var inte någon bra grund för ett förhållande. Jag reste mig upp och borstade bort sanden från kläderna. När jag gick mot våran stuga såg jag Markus som satt på farstun. Han såg mig inte, eller så hade han redan sett mig men låssades inte om mig. När jag kom närmare såg jag att Markus satt och stirrade ner i sina händer.
- Markus.. sa jag tyst när jag stod alldeles bredvid honom och han tog ingen notis om mig.
Han tittade upp, då såg jag att han hade gråtit. Jag hade aldrig förut sett Markus gråta. Så jag blev rädd när jag såg det, vad hade hänt?
- Vad har hänt? Frågade jag oroligt och satte mig ner bredvid honom på den kalla farstubron.
- Inget sa Markus och tittade ner på sina händer igen.
- Markus.. började jag
- Låt mig vara fräste han och skakade av sig armen jag lagt om hans axlar.
- Kom du ihåg när mamma och pappa bråkade när vi var små?
Då kom jag alltid över till din säng och kröp ner hos dig.
Då brukade du alltid berätta en saga för mig, samma saga varje gång… den om prinsessan som räddade prinsen från draken.
På den tiden kunde vi berätta allt för varandra. Jag kom ihåg när du berättade om Stina som du var kär i, och när du frågade chans på henne hällde hon en hink sand i ditt hår. Kom du ihåg det? Undrade jag och såg på Markus.
Det blev en lång tystnad.
- Lina har gjort slut. Sa plötslig Markus
- Va?
- Ja, hon fick reda på det där med mig och Klara, och så gjorde hon slut, och då gjorde Klara förstås också slut, Hon gjorde slut på ett förhållande som inte fanns. Markus såg på mig med blanka ögon.
Jag la armen om Markus och gav honom en kram.
- Vem gillar du mest då? Frågade jag försiktigt.
- Lina
- Säg till henne att det var ett stort misstag och att du älskar henne
- Skulle du förlåtit mig om jag sa det? Undrade Markus
- Nej …sa jag tyst
- Nina kommer inte heller att göra det. Hon har visst redan hittat en ny. Men jag bryr mig inte, hon gör det bara för att hämnas sa Markus hårt och kastade iväg en sten mot skogen.
- Leo.. Leo hånglade med Tuula.
- Va? Den jäveln!
- Vi bråkade och sedan hittade jag dem tillsammans.. men jag har förlåtit honom, men vi är bara vänner.
- Jag ska döda den jälveln! Skrek Markus och reste sig hastigt upp.
- Du har ju fan gjort samma sak!
- Jag, men ingen gör så mot min syrra! Sa Markus argt. Han var redan på väg mot Leos hus.
- Markus, stanna! Du har ingen rätt att gå och slå ner Leo, det här är mellan mig och han! Jag sprang fram och högg tag i Markus jackärm.
Plötsligt satte sig Markus ner på marken med händerna för ansiktet och skakade så jag trodde han skulle gå sönder.
Jag hukade mig och omfamnade honom. Där satt vi, jag och Markus och grät i varandras armar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 29 apr 08 - 01:38- Betyg:  | | Stackara | | love_you_too - 15 jan 07 - 06:05- Betyg: | | jätte bra!!! typ bästa n ovellen jag har läst | | just - 14 jul 06 - 19:44- Betyg: | | åh, så bra! | | Maulin - 14 jul 06 - 00:39 | | ne fan vd detn här var bra har precis läst alla delarna den är värkligen jätte bra | | _m4ng0_ - 13 jul 06 - 23:41- Betyg: | Skriv mer, fort fort fort!! Måste läsa fortsättningen
fort! Skitbra, älskar den här serien eller vad man ska
kalla den för =D |
|
|
|
