Skadeglädje - salig i åminnelse vare du, långt borta är du
och ditt döende eko är inte inom hörhåll mer. Till hälften med
vemod och till hälften uppgivenhet, satte sig djinnen och skådade
ut mot ingenstans. Det högg i de slitna förvärkta klövarna. Tankfullt
knådade hon dem och fick gnuggade bort lite av värken.
Evigt liv kan vara den ondaste av gåvor. Hon var förtrogen med sekler.
Snabbt förlorar det sin tjusning tänkte hon harmset.
Dresserad av den mörke Herren att ställa till ofog brann en
abstinensen i henne. Det såg ut om det inte fanns några människor
kvar. Alltså fanns det ingen att jävlas med. Inga husdjur hon
kunde smitta. Inga nedblodade knivblad i öknens natt. Driften
att göra ont är lika naturlig som att andas för djinn. Nödtvunget hade hon
ritat figurer i sanden som hon åsamkade ont.
Ensamheten är ett gift, tänkte hon och blickade ner i ett imaginärt
djup som bara hon själv såg. Den mörke herre var mäktig om än inte
allsmäktig. Han skulle finna på råd. Komma på ett sätt att hjälpa henne.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Moredhel - 12 nov 18 - 00:08 |
Att vara amatör
är något
jag yvas över
amatör
autodidakt
jag pissar på den litterära bourgeoisiens makt
-----------------------------
Gott med nytt diktblod Karpov
blodcirkulationen på den här sijten kanske kommer iång nu.
Jag ska läsa en skyddsbön ur Koranen för dig. Väl mött. |
Karpov - 11 nov 18 - 02:16- Betyg:  |
Den här skribenten hör inte hemma här bland alla amatörer.
Han är lovande till skillnad från flocken av självfrämjande ryggdunkare. |
| Karpov - 10 nov 18 - 21:28 |
| Märkvärdigheterna avlöser varandra med militärisk precision |
| Karpov - 10 nov 18 - 21:27 |
Ensamheten är ett gift?
För vem? |
