Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Och ondskan segrade

Skadeglädje - salig i åminnelse vare du, långt borta är du
och ditt döende eko är inte inom hörhåll mer. Till hälften med
vemod och till hälften uppgivenhet, satte sig djinnen och skådade
ut mot ingenstans. Det högg i de slitna förvärkta klövarna. Tankfullt
knådade hon dem och fick gnuggade bort lite av värken.
Evigt liv kan vara den ondaste av gåvor. Hon var förtrogen med sekler.
Snabbt förlorar det sin tjusning tänkte hon harmset.

Dresserad av den mörke Herren att ställa till ofog brann en
abstinensen i henne. Det såg ut om det inte fanns några människor
kvar. Alltså fanns det ingen att jävlas med. Inga husdjur hon
kunde smitta. Inga nedblodade knivblad i öknens natt. Driften
att göra ont är lika naturlig som att andas för djinn. Nödtvunget hade hon
ritat figurer i sanden som hon åsamkade ont.

Ensamheten är ett gift, tänkte hon och blickade ner i ett imaginärt
djup som bara hon själv såg. Den mörke herre var mäktig om än inte
allsmäktig. Han skulle finna på råd. Komma på ett sätt att hjälpa henne.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Moredhel
2 sep 18 - 12:34
(Har blivit läst 20 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord