Mörk längtan |
Väggarna kryper närmare mig
Jag känner deras kalla ytan mot min kropp
Mina lungor pressas ihop
Jag får ingen luft!
Jag tar mig fram till fönstret på svaga ben som inte vill bära min tyngd
Jag försöker öppna förnstret, men mina armar är för svaga för att orka slita mer i handtaget
Jag tar tag i närmaste sak och slår sönder fönstret med det
Glasbitar faller ljudligt till golvet och jag lutar mig farligt ut genom fönstret och dra snabbt och hetsigt in luft i lungorna, men luften rivet mig i halsen på väg ner
Glas pressas in i mina händer och jag trampar omkring med nakna fötter på golvet där det ligger glasbitar
Men min hjärna uppfattar inte att det gör ont
Jag orkar inte stå mer
Jag famlar efter väggen för att luta mig mot och jag lämnar blodiga avtryckt mot tapeten och golvet
Det är det enda som finns kvar när solen går upp
Blodig avtryck
Inga sår
Inget spår av det som hänt på min kropp
Men inombords är själen full av sår som vägrar läka
(Hämtad från mitt tidigare konto)
|
|
|
|
