Kanske min ångest är en överbeskyddande vän |
Jag förstår nu
Att jag inte förstår min ångest
Jag har levt med den så länge
Vi har delat min kropp
Mina känslor
Och tankar
Men jag känner den inte
Och när jag tänker på den
Som en främling
I min kropp
Förstår jag att det
Inte är konstigt att jag har ångest
Jag har ju aldrig
Tagit mig tid till att lära känna den
Vi har delat så mycket
Andetag
Kaffe
Bloss från ciggaretter
Jag har försökt leva med den
Försökt springa ifrån den
Acceptera den
Förneka den
Men jag har alltid antagit
Att jag känner den
Men jag har aldrig ens hälsat
Jag har försökt vräka den
Men aldrig bett den betala hyra
Skriva på ett kontrakt
Med villkor
Du får bo här, ångest
Inte så mycket för att du är välkommen
Även om du sägs vara en
Naturlig och viktig funktion
Som ett brandlarm, som varnar för fara,
Men med ett glapp i batteriet
Som gör att du är nästintill alltid igång,
Men du får bo här, ångest
I min kropp, i mina tankar, i mina känslor
Vi kan dela dom tillsammans
Jag tänker inte försöka vräka dig mer
Jag har lärt mig från misstagen
Du kommer ändå inte ge dig av
Men ångesten
Du ska betala hyra
Och vi måste sätta upp villkor
Du får bo i mig
Men du får inte styra mig
Du får inte stöka ned mig
Du behöver inte fixa ditt batteri
Du får tjuta så mycket du vill
Men du får inte skrämma mig
Från att leva
Du får inte ta för mycket energi
Så jag inte orkar fungera
Dom säger ju
Att du är nödvändig och en naturlig reaktion
Så kanske vill du mig bara väl
Skydda mig
Men ångest,
Du får varna mig
Be mig tänka efter
Men du får inte stoppa mig
Något mer
|
|
|
|
