Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Himmelsberget - kapitel 52

Jag var så lycklig.
En del av mitt folk var på väg till Pelina och de skulle bli de första krosárerna att flytta in i staden. Jag hade förberett mig på den dagen och sett fram emot den i fem dagar och fyra nätter och äntligen hade den kommit.
Jag skulle stå på balkongen och se ner på mitt folk när de tog sina första steg mot sitt nya liv. Jag skulle tala till dem från min plats på balkongen och jag skulle hälsa dem välkomna och jag skulle säga att de inte längre behövde fly.
Portarna öppnades och jag såg dem komma.
Familjer med barn och äldre med vänner och släkt steg in i staden och jag var alldeles upprymd. Jag log brett där jag stod och jag väntade på Sarlack. Jag ville ha honom vid min sida när jag hälsade mitt folk välkomna.
Det här var ett lika viktigt ögonblick för Sarlack som för mig. Han skulle bli kung.
Pelina skulle få en kung.
Jag hörde honom komma och jag vände mig mot honom och jag log och han kom fram till mig och han var stilig. Alldeles för stilig.
Hans hår var borstat men flätan fanns kvar och hans kläder var mörka och han såg ut som en kung. Min kung. Min Sarlack.
Vid Thoths vad jag älskade den här mannen.
Jag vände mig om igen och Sarlack ställde sig bredvid mig och hans hand vilade mot min rygg och jag log mot mitt folk och mitt hjärta sjöng och jag…
Tiden stannade och evigheten tog vid och jag såg henne. Mitt mod och min lycka och allting jag någonsin känt försvann och jag blev mållös. Jag kunde inte tro på det jag såg.
Det var hon.
Smal kropp, vit hud och rött hår och kristallblå ögon som såg sig om på krosárerna kring sig och hon höjde sin blick och hon såg på oss – såg på mig – på Sarlack.
Min värld rasade samman och jag föll genom balkongen och marken och jag föll och jag kvävdes och jag försökte förneka det jag såg.
Jag försökte förneka henne och jag såg på Sarlack och hans ögon var uppspärrade och hans blick var fäst vid henne och jag visste inte vad jag skulle göra.
Kommer du lämna mig nu?
Du sa att du älskade henne och hon älskade dig.
Vad kommer hända nu?


Min blick letade sig tillbaka till henne och mitt hjärta suckade hennes namn.
”Izia.”
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Freyja171227
16 maj 18 - 01:02
(Har blivit läst 49 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord