Himmelsberget - kapitel 28 |
”Det här är inte bra.” sa han till mig när vi sprang genom skogen. Min hand kramade hårt om hans och han ledde mig mellan trädstammarna. ”Det här är inte bra!” upprepade han och han var stressad. Så stressad.
Jag försökte hinna med honom men han sprang för fort och han tog sig smidigt över stenar och rötter och håligheter i marken men jag försökte hålla balansen. Jag hoppade över stenarna och snubblade över rötterna och trampade i håligheterna.
Jag förstod inte vad han menade.
” Det här är inte bra! ”
Och han stannade och jag flåsade och mina ben darrade och jag såg på honom. Jag var på väg att fråga varför men mina tankar avbröts och jag såg hur Sarlack stelnade till och skräcken vaknade till liv inom mig.
Hon skrek.
”Fahara!”
Sarlack släppte min hand och han lämnade mig ensam i skogen och jag försökte be honom att stanna. Jag ville säga till honom att vänta men det var för sent.
Sarlack var borta och jag viskade hans namn och hennes röst ekade genom skogen och jag visste inte vad jag skulle göra. Vad kunde jag göra?
Fahara skrek men han viskade till mig och han fyllde mig med ett behagligt lugn och en vind smekte min hud och en svag doft av schersmin och honung och rosor fyllde mig när jag andades och jag slöt mina ögon och jag lyssnade till hans röst.
”Kom till mig.”
Jag gick.
|
|
|
|
