Himmelsberget - kapitel 23 |
Den natten sov vi i gläntan och månskäran lyste ner på oss med sitt kalla sken när jag låg i hans famn och hans fingrar smekte mitt hår på ett sätt som fick mig att glömma allt. Jag skulle aldrig tillåta honom att sluta.
Hans kropp doftade av mossa och bark och skog och jag andades in den med ett djupt andetag och jag sökte mig närmare honom och han kysste mitt hår och sedan min panna för att till sist kyssa min kind.
Ovanpå oss låg den grå filten men det var hans vingar och hans kropp som gav mig värme. Våra kläder låg kvar i gräset bakom oss och jag hade för länge sedan slutat skyla mina bröst. De pressades mot Sarlacks mage och mina händer fanns lindade om hans midja.
Jag bad till Thoths och jag bad till Kalmaost och Belas och Asgaloth och Thames att dem aldrig skulle ta honom ifrån mig.
Ta honom inte ifrån mig.
Jag ville finnas hos Sarlack och jag ville att han skulle finnas hos mig och jag önskade att demonerna förstod och jag slöt mina ögon och jag lyssnade till hans andetag. Han hade redan somnat och jag var den enda av oss två som var vaken.
En trana med fjädrar likt silver och en näbb som glänste som guld besökte mina drömmar den natten. Den vandrade i gräs som sakta vajade i en viskande vind och alldeles intill fågeln växte ett pilträd så stort och vackert med blommor och blad lika rosa som blommorna i Ísoaras slottsträdgård.
Och tranan lyfte på sitt ståtliga huvud och den sjöng en vacker sång och den dansade en elegant dans med flaxande vingar och hoppande fötter innan den lyfte och flög upp mot en stjärnklar nattsvart himmel.
|
|
|
|
