Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Aleon [kort utdrag från fantasystory]

Återigen så fick jag inspiration till grejer som jag kanske egentligen inte borde skriva på ATM. Men att jag är pepp på min fantasystory är så sällsynt så jag tar de tillfälenna i akt. Kände att det kunde vara kul att lägga ut något annat än mina slice oflife grejer, haha,
Hoppas ni som läser tycker det är kul iaf :3


Aleon gjorde sin vanliga morgonrutin. Lederna i vänster arm skulle oljas och de nötta skruvarna skulle spännas åt. En gång i tiden hade metallhöljet varit så blankt att du kunnat spegla dig i det. Nu var den matt och repig, mekaniken i armen gnisslade och vid skruvarna och kanterna var metallen fläckad av rost. Om det var av de sju trogna år av användning eller att ägaren till denna arm var vårdslös gick att diskuteras. Dock var Aleon rätt säker på att det berodde på det sistnämnda. I en lättad utandning la han ifrån sig skruvmejseln och böjde fingrarna. Tummen krampade lite, en känsla lika bekant som en gammal vän. Ibland kände hans sig som en åttioåring man med artros trots att han var tjugosju. Fast det var väl livet som en skrothög. Han såg ned på sitt vänstra ben. Huden var ljusrosa och blank, från knäskålen och nedåt var hans ben också ersatt med en robotprotes. Metallhöljet var fortfarande blankt och skruvar intakta. Ja, han var till hälften skrothög i alla fall.
Mitt i alla bestyr flög dörren upp och Aleon ryckte tag i sina lakan med snabba rörelser för att skyla sig, skruvmejseln som legat på sängen flög tvärs genom rummet. I ögonvrån hade han skymtat mörk hy och en kortklippt spretig frisyr, Isía. Hennes höga skratt var lite genomträngande och hon log så brett att tänderna syntes, lös mot hyn.
”Ska du sitta där länge som en påkommen ungmö?”, sa Isía och satte sina tonade pilotglasögon i det vita håret, de isande grå ögonen hade något illmarigt i sig,
”Håll tyst”, sa Aleon och reste sig upp, kinderna hettade något.
Lakanen föll i en hög på sängen. Den blanka och skrovliga huden på vänster ben fortsatte längst vänster sida av kroppen och löpte upp mot fästet till hans armprotes. Även hans högra hand och underarm hade fått smaka på samma skador och hade blank skrovlig hud. Enbart Isía hade sett honom i enbart underkläder och linne och han hade inga planer på att expandera den siffran. Målinriktat haltade han sig mot byrån i det lilla rummet och tog fram en svart skjorta med pärlemorknappar, början på den perfekta klädseln för en perfekt kväll.
”Vi har en stor kväll framför oss”, sa Aleon och började flinkt knäppa skjortan.
”Nehä, det menar du inte?”, sa Isiá med rösten drypande av ironi.
”Jag vill att du ska vara i ditt essä Isía! Tog du med alla papper?”, suckade han genom sammanpressade käkar, fokuserade på att stoppa ner skjortan ordentligt i ett par svarta byxor som var förstärkt med svinläder.
”Ja såklart, jag har stenkoll”, sa hon, bara genom rösten visste han att hon plirade mot honom. ”Har du?”
”Älskar vindandar åskväder?”, förkunnade bara Aleon och drog sin mänskliga nagellösa hand genom det mörka håret.
”Vad ska det antyda?”, frågade hon.
Aleon flinade och tog på sig sin resemantel med pälskrage och spände brättet. Allting flöt på som de skulle, de var redo för första delen i planen. Första mötet på Traos och det skulle vara avgörande hur de kommande månaderna skulle se ut. De behövde prata sig in hos rätt människor spela sina kort rätt, bokstavligt. Smälta in trots att de var ett så udda par som var berömda för att sticka ut, i vissa kretsar. Fast de var också duktiga på att ligga lågt när det väl gällde. Aleon var mer än redo, det här skulle bli en av deras största bedrifter. De skulle inte misslyckas. Han drog på sig sina gråa hajskinnsvantar som låg och väntade på honom uppe på byrån. Och plötsligt var hans trasiga jag som bortblåst. Han skådade sig själv i helkroppspegeln som var fastmonterad bredvid dörren. Där stod nu en självsäker ung man som inte tog nej som ett giltigt svar på någon order. Från en trasig tredjedels cyborg till Aleon Kapenhag, mästertjuv, svindlare och spelhusens osaliga ande som tog deras pengar. Fast ingen visste att han existerade, ibland kände han sig fiktiv. Till och med mer fiktiv än de påhittade alter egon som skapats under de år han, ja, levt. Som pricken över i:et så satte han sin höga svarta hatt på huvudet och tog emot gåstaven Isía räckte till honom. Den var svartlackerad och skaftet var en helgjuten silverkorp.
”Jag var född redo för det här!”, sa Aleon och mötte Isías blick.
”Menar du det bokstavligen eller bildligt?”, sa hon och rätade sig upp, borstade av sin egen klädsel i ljusgrått och kungsblått, det var bara en sak som inte passade in,
Aleon tog ett steg fram emot henne. De stod så nära varandra att hon var tvungen att se upp på honom, vilket alltid var lika kul för han visste att hon hatade det. Hon hann ta av sig glasögonen innan han ens hunnit höja handen för att göra det åt henne. Annars var hon också redo. De hade perfekta klädseln för att verka viktiga utan att sticka ut. Bara då fick du komma in på Taros.
”Bokstavligt, såklart!”, skrattade han och himlade med ögonen. ”Fin frack”
Isía log och snurrade runt på stället. ”Visst gjorde skräddaren ett bra jobb?”
Aleon nickade. Den satt åt precis rätt och framhävde hennes kurviga figur på ett smickrande sätt. Det började pirra i hela kroppen av nervositet och adrenalin och han kunde inte hålla sig från att kroka arm med henne. Isía, hans kumpan och medbrottsling, nu fanns det ingen återvändo.
”Ska vi gå? Verdana”, sa han och slängde igen dörren efter dem.
”Absolut, Duray, hur känns det att lätta på adelns penningpung?”, sa hon, lutade sig närmare honom och han kände lukten av hennes håroljor.
”Jag känner mig, disträ, nästan… som att jag var någon annan”, sa Aleon och flinet på hans läppar kunde inte bli bredare.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Vapor
6 apr 18 - 00:57
(Har blivit läst 116 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord