vi borde inte, så låt oss göra det igen - del 5 |
Vissa helger hade dom dubbel-happy hour vilket vanligtvis lockade extra mycket gäster. Var det dessutom löningshelg – som denna – var det packat med folk.
Lucas hade öppnat för kvällen och hade varit alldeles svettig efter knappt en timme. Dom hade redan dubblat personalstyrkan så det borde inte ha varit några problem att leverera den där första timmen tillsammans med Simon, men då hade dom inte räknat med att en av dom två sodapistolerna skulle lägga av. Det var nämligen inte det ultimata att ha dubbel-happy hour och att dom två killarna bakom bardisken var tvungna att vänta på varandra mellan ungefär varenda drink. Som att dom inte redan fått en svettig start så hade dom också vetat att det senare skulle komma ett stort sällskap som reserverat bord. Vanligtvis gjorde dom inga reservationer i sin bar, men ibland gjorde dom undantag; som denna gång då det var ett gäng som skulle fira en 30-åring. Och det innebar såklart (förhoppningsvis) också att dom skulle spendera mycket cash.
Alexa som kommit in lite senare hade visat sig bli deras räddande ängel när hon fixat sodapistolen och med ens hade kvällen känts betydligt bättre.
”Koll på läget igen?” flinade Alexa när det lugnat ner sig en aning. Vilket troligtvis inte skulle vara särskilt länge.
”Vi hade koll hela tiden”, flinade Simon tillbaks. ”Extremt bra koll med tanke på situationen måste jag säga.”
”Instämmer”, sa Lucas och fäste handduken i sin bakficka. ”När var det 30-årsgänget skulle komma? Har vi borden fixade?”
”Halv elva-ish sa hon som jag pratade i telefon med. Och ja typ, vi fixade det mesta igår. Men vi behöver ett bord till så jag tänkte sno någon av er om det går bra? Dom är ju inte så flyttvänliga dom där borden.”
”Det är lugnt, jag kör här så länge”, sa Simon efter att Lucas vänt blicken mot honom. ”Fast ropar hit dig om det kommer beställning på någon Cosmo.”
”Fuck you”, flinade Lucas när han öppnade den lilla sidodörren för att gå ut ifrån baren.
Alla (åtminstone alla utom Lucas) hade haft jätteroligt när han fyllde 25 och fick öppna flera inslagna flaskor som han väldigt snabbt förstått skulle resultera i ingredienserna till en Cosmopolitan. Därefter hade Jacky gett honom en sista kartong som innehållit ett Cosmo-glas i storlek XXL. Den typen av glas man säkert kunde beställa på Partykungen eller någon annan skämtsam butik. Därefter hade han självklart tvingats blanda en lika absurt stor mängd av sin hat-drink för att dricka. Lyckligtvis hade han fått hjälp med det senare. Dom var sjuka hela gänget, men det var väl också därför han trivdes så bra med dom.
”Jag gillar ändå dom här kvällarna”, sa Alexa när dom hjälptes åt att lyfta bordet. ”När det är det här kaoset men som ändå funkar. Det är kul.”
”Inte när utrustningen lägger av. Nej men jag håller med, det är askul med dom här kvällarna. Är det här ballongerna från när jag fyllde tjugofem?” skrattade han till när han fått syn på dom svarta heliumballongerna som var fästa vid en av stolarna. ”Dom kan väl inte ha hållit.”
”Jo”, skrattade Alexa också och drog åt sin höga hästsvans. ”Jag och Jacky hittade dom när vi städade det lilla förrådet i förrgår; det som gått i baklås när vi hade storstädningen du vet. Så lika bra att återanvända dom till något mer tänkte jag.”
”Blir kanon”, flinade han och kastade sedan en blick bort mot baren där Simon verkade ha fått ganska fullt upp.
”Tack för hjälpen. Men det är du som har ansvaret för dom när dom kommer, eftersom jag har baren då. Glöm inte det.”
”Nej det är lugnt, jag har superkoll.” Han knuffade retsamt till hennes axel när han gick ned från den lilla platån och vidare till bardisken.
Lucas kunde vara charmiga, skämtsamma killen i baren, men han hade faktiskt fortfarande koll. Det var det som var skillnaden mellan honom – och det övriga Järngänget som dom skämtsamt kallade sig – och 19, 20-åringarna som i bästa fall fick provjobba och sedan blev kvar i högst en månad för att dom inte fattade grejen med att man självklart skulle ha kul men också behövde ta vissa saker på allvar. Det var jäkligt nice att ens jobb innebar att blanda drinkar och snacka (och flirta) med folk. Men det funkade inte om man bara tyckte att man var astuff som stod bakom bardisken, flirtade så mycket med tjejer att man glömde bort att serva övriga gäster och sedan tjurade för att all dricks inte delades upp rättvist, bara för att man själv inte hade skrapat ihop särskilt mycket just för att man bara hade hängt vid samma tjejer hela kvällen. Den sortens människor borde istället söka till paradise hotel, hoppas på att bli E-kändisar och få åka på barturné.
När klockan närmat sig elva hade Lucas börjat hålla utkik efter festgänget, men när dom väl trillade in förstod han att det skulle ha krävts rejäl ouppmärksamhet för att missa dom. Det var inte heller några problem med att se vem födelsedagsbarnet var. All heder till partyhatten, men det var killens allt annat än nyktra jag som avslöjade honom.
”Charlie is in the house!” halvskrek han och gjorde det därmed också tydligt vad han uppenbarligen hette. Om det var så många som var imponerade av att denna Charlie nu befann sig ´in the house´ kunde dom kanske låta vara osagt.
”Tjena!” log han när han anslutit till sällskapet. ”Och grattis ska jag väl säga också. Vi har-” Noah. Och där var Clarissa också. Lucas gav honom ett snabbt leende men det första han fick tillbaks var från Clarissa. Shit, det här hade han ju inte riktigt räknat med. ”Vi har ordnat bord åt er här uppe”, fortsatte han och behövde nog inte oroa sig alltför mycket över att födelsedagskillen skulle ha märkt att han tystnat för en liten stund.
Han visade sällskapet till dom hopsatta borden och drog därefter upp telefonen dom använde till beställningar ur jeansfickan. ”Antingen tar jag era beställningar i tur och ordning eller så slänger ni bara ut dom så får vi se vad jag snappar upp”, skämtade han och kunde inte heller låta bli att kasta en blick mot Noah igen. Och Clarissa. Situationen kändes inte helt och hållet bekväm, men han var beredd på att skjuta den känslan åt sidan eftersom han samtidigt blev löjligt glad över att se honom igen. Han såg bra ut i den där tighta t-shirten. Hans armar såg bra ut i den. Och bröstet. Och precis där påmindes hans självklart hur trevligt det hade känts att stryka händerna över den där fasta bröstkorgen.
Det blev ett mellanting av hans alternativ, men han trodde sig ha fått till beställningarna korrekt.
”Jag är alldeles strax tillbaka. Tar jag för lång tid på mig bjuder jag på en tredje drink.”
”Och vem avgör om det har tagit för lång tid?” frågade den mörkhåriga tjejen som han inte uppfattat namnet på men som tydligen låg bakom hela överraskningspartyt och såg roat på honom.
”Jag. Men du ska få en tredje drink ändå, jag lovar”, skrattade han och lämnade dom för att ordna med drinkarna, ölen och allt däremellan.
”Och så var det ljus öl för er va?”
Lucas hade fått gå två vändor men hade nu snart delat ut alla glas – däribland det stora cosmopolitan-glaset till födelsedagsbarnet. Dom borde nästan få något pris för sin duktiga återanvändning.
”Ja, tack så mycket”, log Clarissa, klädd i en söt grönblå klänning som matchade Noahs ögonfärg.
”Tack”, sa även han och hade plötsligt riktat just den där havsblicken mot Lucas. Tänkte han också på hur synkade deras flämtande andetag varit precis innan han och sedan Lucas kommit? Han hoppades nästan att så inte var fallet för då skulle den här kvällen med ens bli både obekväm och plågsam. Lucas borde definitivt inte tänka på hur Noah sett ut naken.
”Hojta om det är något”, sa han leende innan han lämnade sällskapet igen.
Den kommande timmen blev folkströmningen något jämnare och det kändes inte längre lika mycket som ett kaos. Allt flöt på vid baren, gästerna verkade nöjda, och även så födelsedagsgänget. Charlie hade redan hunnit stå för underhållningen – av varierad kvalité – till övriga gäster och inte helt oväntat hade han också sett farligt nära ut att nicka till ett tag. Mest troligt skulle han väldigt snart ha kommit igång igen, men Lucas var inte ett dugg avundsjuk på hur han skulle må imorgon. Fast man fyllde ju bara trettio en gång så han dömde honom absolut inte.
”Jag tar min rast nu, ni klarar er va?” sa han till Alexa som precis plockade ner två vinglas från taket.
”Absolut, jag la din tändare uppe på ditt skåp.”
Det kändes skönt att komma ut i den betydligt svalare luften och också att vila öronen lite från det konstanta bruset där inne. Ibland kunde han koppla bort musiken när han jobbade, men bruset låg alltid kvar där i bakgrunden. Han kunde även höra det när han låg hemma i sängen och skulle sova så det skulle egentligen inte förvåna honom om han hade någon släng av tinnitus.
Han hade tagit två bloss på sin cigg när han hörde några bekanta röster, och han kunde inte låta bli att ta några steg i riktning mot entrén, vilket strax gav honom en skymt av Noah och Clarissa. Det gick inte helt att utgöra vad dom sa för någonting till varandra, men av ansiktsuttryck och gestikuleringar att döma så var det inte något romantiskt snack dom hade. Den där allra första gången han sett dom tillsammans i baren så hade han tyckt att dom sett rätt omaka ut. Sedan hade han vant sig och fått medge för sig själv att dom kanske var ganska fina tillsammans ändå. Nu såg han återigen olikheterna och undrade smått vad dom själva skulle ha tyckt om dom sett på varandra utifrån. Han kanske hade svårt att vara helt objektiv eftersom dom senaste händelserna knappast gjort honom mindre svag för den sandblonda killen, men dom såg inte direkt lyckliga ut med varandra. Av vad han fått höra under alla kvällar Noah suttit mitt emot honom vid bardisken så verkade det som att deras upp och ner-förhållande hade varit på det sättet från första början; ibland allt, ibland inget. Det lät bara väldigt tröttsamt i Lucas öron och fick honom att känna sig rätt nöjd med att vara singel ändå.
Precis innan han fimpat och vänt sig om för att gå tillbaks in hade han hunnit bevittna en snabb puss mellan dom, och han antog att det där lite skakiga förhållandet åter var lite mer uppåt än neråt. För tillfället i alla fall.
”Jag tror vi ska ha lite koll på dom där killarna.” Jacky nickade mot ett större gäng killar som även Lucas lagt märke till. Hans tanke hade dock inte varit att dom krävde någon särskild uppsyn.
”Vadå då?”
”Du vet min brorsa? Som inte riktigt är ute på rätt vägar? Jag tycker att jag känner igen några av killarna som hans så kallade kompisar. Dom kanske verkligen bara är ute för att ha kul och att det är jag som överreagerar men… Ett extra öga?”
”Inga problem.”
Jacky hade haft rätt. Knappt tjugo minuter efter att dom hade snackat vid bardisken utbröt något slags kaos på golvet bland människorna som dansade. Som hade dansat åtminstone. Han såg inte exakt vad det var som pågick, men det hördes höga röster trots musiken, knuffar verkade utdelas och snart även några skrik.
”Vad i helvete.” Simon ställde snabbt ifrån sig glasen han hade i händerna och Lucas var inte långt efter honom ut ifrån baren.
”Hey! Skärp er!” Väl ute på golvet upptäckte dom att Jacky redan var där och försökte sära på några killar, och Lucas hann uppfatta att i alla fall två av killarna tillhört det gänget han tidigare pekat ut. Men det var så många fler nu och kaos var inte ens tillräckligt för att beskriva det som hände då det inte längre bara var knuffar utan också slag.
Lucas skulle precis till att ingripa han också när Jacky själv blev knuffad och i nästa sekund slog i bakhuvudet i ett utav borden. Lucas tog sig snabbt fram för att kolla så att han var okej och för att hjälpa honom upp, men när han fick se hur Jackys ögon i samma stund rullade bakåt insåg han att han absolut inte var okej.
”Jacky!” Han greppade tag om hans axlar för att få upp honom till sittande och klappade därefter försiktigt till honom på kinden. ”Jacky, hör du mig?”
Medan han försökte få kontakt med sin kollega och kompis tyckte han sig i bakgrunden höra någonting om en kniv och när fler skrik hördes vred han hastigt huvudet över axeln.
”Men ring polis! Han är knivhuggen!” Han såg inte vem tjejen var som ropat, men han såg en kille i folksamlingen som lutade sig fram på ett onaturligt sätt och höll händerna för magen.
”Vad fan är det som händer?” Lucas såg lika snabbt tillbaks när han hörde Jacky som nu tog sig för bakhuvudet. ”Vad…”
”Är du okej? Du blev knuffad. Är du okej med huvudet?”
”Ja, jag… Shit.” Han tog sig upp på fötter och verkade vara nära att tappa balansen för en stund men hittade den snabbt igen.
Lucas visste inte ens om det han sett verkligen varit en knivhuggning, men om det varit det så verkade det ändå inte tillräckligt för att stoppa bråket som bara tycktes urarta ännu mer. Mitt i allt tumult var han på väg att bli jävligt förbannad över vart deras vakt tagit vägen men fick i nästa sekund syn på honom längre bort – fullt upptagen med att försöka sära på flera killar.
Han hade inte direkt någon uppfattning om hur länge det kunde ha dröjt, men efter vad som kändes som en evighet hördes sirener och kort därefter intog flera poliser lokalen. Kaoset lugnade sig inte och någonstans mitt i allt sorl av skrik och musik och höga röster hörde han återigen hur någon skrek något om kniv.
Vad som hände därefter var tårgas.
Lucas hostade till flera gånger och försökte samtidigt hålla sig lugn för att i sin tur lugna andra gäster. Längre bort såg han Alexa stå och hålla om en tjej som grät och ännu lite längre bort verkade några killar ha börjat tjafsa igen men som särades på av en kvinnlig polis. Utöver det var det massvis av människor kvar där inne men som försökte ta sig ut. Det värsta kaoset hade lagt sig efter att polisen tagit till tårgas men Lucas kände sig fortfarande chockad över hela händelsen.
”Vem var det som blev knivhuggen?! Jag hittar inte min kompis!” En ung tjej hade ryckt tag i hans arm och han såg snabbt ner på henne. I samma stund skymtade han något bakom henne som fick hans ögon att vidgas. Noah som bars ut av en kille som han kände igen från festsällskapet, till synes inte ens vid medvetande. En tjej som gick alldeles bakom, kanske Clarissa eller någon helt annan, höll en mobil mot örat och när hon kastade en blick bakåt mot lokalen såg hon alldeles förtvivlad ut. Fler sirener hördes och vid trottoaren utanför baren kunde han se två ambulanser. Han blinkade snabbt till och såg tillbaks mot tjejen som såg lika förtvivlad ut som tjejen med mobilen.
”Jag hittar inte min kompis!” Hon gnuggade sig i ögonen och hostade till. ”Det känns som att det brinner i ögonen.”
Hon hade definitivt påverkats mer av tårgasen än vad han gjort, ändå hostade även Lucas till igen innan han la händerna på hennes axlar.
”Vi fixar vatten till dig så blir det bättre, och så tar vi oss ut. Okej? Vad heter din kompis? Har du testat att ringa henne?”
”Hon svarar inte! Vet du vem som blev knivhuggen?!”
”Jag tror att det var en kille.” Han borde förmodligen inte säga någonting eftersom han inte ens var säker på vem det varit, eller om det kanske varit fler. Men han klarade inte heller av att se tjejen framför sig i full panik.
Det hade blivit en sådan total kontrast till vad som alldeles nyss hade varit när dom senare stått utanför baren på baksidan. Lucas, Jacky, Theo, Simon och Alexa. Det hade varit tyst, mörkt och ett fruktansvärt välkommet lugn. Dom hade naturligtvis varit skakade allihop av vad som hänt och det hade nog också resulterat i något slags rekord med antal rökta cigg just utanför baren. Simon hade erbjudit sig att följa med Jacky hem och sova hos honom utifall han ändå hade råkat dra på sig en hjärnskakning och dom övriga hade delat på sig för att bege sig hemåt.
Det var först uppe i sin lägenhet igen, liggandes på rygg i sängen och tittandes upp i taket som Lucas ångrade sig och drog fram sin telefon.
”Hallå?” svarade Alexa efter första signalen.
”Vill du gå och ta ett glas någonstans? Jag kan inte bara gå och lägga mig såhär.”
”Ja”, svarade hon innan han knappt hunnit avsluta meningen, uppenbarligen lika angelägen som honom. ”Ses vid Starbucks?”
”Blir perfekt.”
Han hade inte behövt vänta länge förrän Alexa kom gående mot honom och han rätade på sig från kaffekedjans husfasad som han stått lutad mot.
”Hej igen”, log hon snett och sträckte sig uppåt för att ge honom en kram som han lät bli lite längre än vanligt.
”Hej. Tror inte vår lilla briefing där utanför gjorde någon nytta för jag minns knappt vad vi snackade om?” flinade han. ”Men visst skulle Simon följa med Jacky hem?”
”Ja Simon skulle hålla koll på honom. Men samma här, man var väl så hög på adrenalin just då tror jag. Vart går vi? För jag är i stort behov av någonting starkt, helst på en gång.”
Vanligtvis var dom rätt kräsna med vart dom gick – det kom nog automatiskt när man själv jobbade i bar – men ikväll halverade dom ´första bästa´ och valde helt enkelt bara den första och närmaste krogen. Det verkade ändå vara ett populärt ställe för det hade tagit en stund både att kunna beställa framme vid bardisken och att sedan hitta ett ledigt bord. Fastän rökning inomhus varit förbjudet hur länge som helst tyckte sig Lucas fortfarande kunna känna lukten i väggarna och hade det varit en helt vanlig kväll då han och Alexa förmodligen mest bara suttit och snackat skit så skulle han definitivt ha börjat leta efter fler eventuella brister. Inte ikväll dock.
”Visst att det har blivit bråk i baren någon gång, men inte gängrelaterat. Det är ju helt galet”, sa Alexa och tog en klunk av sin öl. Det var i princip den enda informationen dom hade haft när dom stått utanför baren tillsammans. ”Jag lånade förresten ut min telefon till en tjej som inte hade något batteri kvar, alldeles efter att vi hade sagt hejdå där utanför baren, och hon hade hört att det var i alla fall fem personer som fått åka ambulans in till Sankt Göran.”
”Med vilka skador?” Han hade redan flera gånger försökt spela upp vad han sett i sitt huvud men det var fortfarande inte mer detaljerat än att Noah hade burits ut och att han inte verkat vara vid medvetande. Han hade inte hunnit se något mer.
”Måste väl vara dom med knivskador. Men säkert någon av tårgasen också. Jag fick i mig det på nära håll en gång när jag var på fel ställe vid fel tidpunkt, och det var fruktansvärt obehagligt faktiskt.”
Lucas tog en stor klunk av sin egen öl innan han såg upp på Alexa.
”Du vet killen jag spanade på? Han som vi skämtade att jag varit så bra terapihjälp till? För att han och tjejen löste sina problem?”
”Klart jag minns”, flinade hon.
”Och du minns när jag sa att jag legat med en kille för ett tag sen? Det är samma kille”, bekände han och tog ytterligare en klunk öl. Det var skillnad på att flirta med en upptagen kille i baren eftersom det ändå var någorlunda oskyldigt, och på att ta med killen hem och ligga med honom.
”Va?” Alexa såg häpet på honom. ”På riktigt? Sa du inte precis att han hade flickvän?”
”Jo jag vet, inte så smart kanske, men fan det var verkligen inte bara jag. Men skit i det, han var med festgänget ikväll och jag såg honom bäras ut mitt i allt det där kaoset. Och jag är så jävla orolig nu.”
”Men gud, du såg inte på vilket sätt han var skadad?”
”Nej jag såg bara att någon av hans kompisar bar ut honom och att han inte var vid medvetande.”
”Det måste ju inte betyda att, fast ändå.. Shit.” Han brukade uppskatta att Alexa alltid var ärlig, men nu skulle han faktiskt mer ha uppskattat om hon bara sagt att han kanske till och med sett fel, att det säkert inte ens hade varit Noah.
”Jag har inte en jävla aning ju”, suckade han och strök handen genom håret innan han lutade armbågen mot bordet.
”Men dom där killarna verkade ju mest vara ute efter varandra, bara att dom råkade välja just vår bar att bråka på, så om han inte hade sjukt mycket otur så verkar det ändå rätt orimligt att han skulle vara en av dom som verkligen blivit knivhuggen?”
Han sög genast åt sig av Alexas ord som han valde att kalla uppmuntrande. Självklart fanns risken att Noah haft just otur, men kanske hade han också burits ut av någon annan anledning. Han visste som sagt inte och då var det väl egentligen bara dumt att oroa sig. En större fråga var hur det gick för killen han mest troligt faktiskt hade sett varit skadad på riktigt, han som hållit sig över magen. Gängrelaterat eller inte, Lucas kände medlidande för vem det än varit.
”Jo jag antar det”, svarade han.
”Fast nu oroar jag mig också, så jag fattar.” Hon log ändå svagt och fortsatte sedan. ”Men alltså hur lyckades du med att ligga med honom? Det var väl rätt länge sen han ens var in till baren?”
”Han dök liksom upp utanför efter att jag slutat ett av mina pass.” Han visste att han kunde berätta för Alexa men han lät bli att nämna dom tidigare två gångerna dom hånglat. ”Han försökte nog bara kamouflera sin agenda först för jag tror att han egentligen var ganska så medveten om varför han kom dit.” Lucas hade absolut lika medvetet försökt locka fram det men det hade ärligt talat varit för båda deras bästa. Han hade aldrig velat ligga med någon så mycket som Noah och – kanske en aning självsäkert – kunde han nog påstå att det varit ömsesidigt just då. Men det var inte ens bara sexet han tänkte tillbaks på dom gångerna han plockade fram det där minnet utan nästa lika mycket stunden efter, när dom legat och snackat tatueringar och skrattat och… Allt hade känts enkelt bara, då när endorfinerna fortfarande gjort sitt jobb.
”Gillar du honom?” frågade hon rakt ut, precis så som Alexa brukade göra när hon undrade något.
”Gillar…? Klart jag gillar honom, vi har ju snackat jättemycket och nu vet jag hur sjukt bra sex känns med honom.”
”Du vet att det inte bara var det jag menade”, sa hon och såg roat på honom över kanten på sitt ölglas. ”Hade han funnits med i ett av dina alternativa universum?”
”Definitivt”, sa han utan att tveka. ”I det universumet hade han också varit lite otillgänglig i början men kanske inte riktigt lika komplicerat som att han har flickvän, och vi hade bott typ i Singapore för jag har alltid velat åka dit. Fast förmodligen hade vi inte sett så mycket av omgivningen eftersom vi mest skulle ligga i sängen och ha sex om dagarna och sen snacka hela nätterna. I det universumet skulle han ha en skitsnygg ryggtatuering också.”
Alexa skrattade till. ”Ja det låter ju åtminstone mindre mörkt än ditt temporära-hem-under-bron-universum, det kan jag ge dig.”
Den första shoten vid bardisken och den efterföljande ölen vid bordet hade hunnit bli till två shotar och en varsin öl till innan dom begett sig ut i natten igen, och det första dom möttes av var två polisbilar som ven förbi på vägen utanför.
”Alltså vad är det med den här kvällen? Känns ju som att man kanske borde ha stannat inne”, sa Alexa, något skämtsamt men ändå med en blick som följde blåljusen.
”Är nog dessvärre ingen större skillnad mot hur lördagskvällar brukar vara. Men vill du sova hos mig eller?” Återigen hade han det så mycket behändigare som bodde princip mitt i stan istället för att behöva vänta på buss.
”Jag hade väldigt gärna tackat ja till det men…” Hon höll flinande upp sin mobil som han nyss hört pipa till. ”Jag fick andra planer.”
Han läste snabbt texten och förstod att det var tjejen hon träffat först hos David och sedan på Dystopia.
”Så du dissar mig för en brud alltså?”
”Utan att ens be om ursäkt till och med.”
”Sjukt dålig kompis.”
”Fruktansvärt.”
Dom flinade mot varandra innan Lucas lutade sig ner för att krama henne.
”Vi kan väl ha någon filmkväll eller så snart?” sa Alexa efter att dom hade släppt varandra. ”Det var länge sen.”
”Absolut, det tycker jag. Men ha det så trevligt resten av natten då.”
Alexa skrattade. ”Det ska jag förhoppningsvis ha. Och du, oroa dig inte över den där killen, det såg säkert mer dramatiskt ut än vad det var.”
Lucas nickade leende. Det var säkert så. ”Vi ses.”
hoppas ni har överseende med min lilla action-scen som kanske inte blev så jättebra haha.
|
| Kommentarer | | arbok - 28 mar 18 - 23:45 | SHIT. Minns att jag fick läsa en liten liten del av detta förut (med att Jacky slog i huvudet) och jag trodde oskyldigt nog att det var det som var actiongrejen. Typ att han skulle bli knuffad och så var det lite bråk och sen var det färdigt. Hade visst jättefel :))) Stackars den där vakten om han har som ansvar att ta hand om hela baren på egen hand... och alla som är oskyldiga som får i sig tårgas, måste svida som fan.
Minns inte exakt hur många delar du sa att det här skulle bli, men är mycket fundersam nu på vad som ska hända med Noah >: Hoppas på att han bara blev lite skadad/chockad eller vad som helst. (Tänk om han dör?? Omg)
Tur Lucas har Alexa att umgås med efteråt iaf. Jag hade nog inte vågat gå ut och hänga med folk efter något sånt där, men bra åtminstone att de inte låter det göra dem rädda för att vistas bland folk och så.
(Lägg upp nästa del nu jag vill veta vad som händer) |
|
|
|
