Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

vi borde inte, så låt oss göra det igen - del 3

Lucas tog en klunk ur sin kaffemugg – som vanligt inhandlad från Starbucks – och sedan ett bloss på ciggen som han höll i samma hand. Han hade egentligen för lite kläder på sig i förhållande till den ganska obefintliga värmen men stod ändå kvar utanför porten till sin lägenhet för att röka klart. Och som från ingenstans – fast som visst visade sig vara från fönstret från våningen under hans – kraschade en jävla blomkruka precis bredvid honom. Om det var någon av lecakulorna eller faktiskt någon bit från den nu krossade krukan som träffat hans ena ben visste han inte, han visste bara att han mest hade lust att ta upp någonting utav det och försöka kasta tillbaks. Ändå blev han inte särskilt förvånad, för det var inte bara hyresvärden och snubben han lånat verktygen av som var skumma - hela huset var skumt. Han ville säga att han än så länge var undantaget, men vem visste ifall han fortfarande bodde kvar där om några år. Han kanske också skulle börja kasta ut blomkrukor han tröttnat på genom fönstret och – förhoppningsvis – hoppas på att inte någon blev träffad i alla fall. Var kanske tur att han inte hade några växter i sitt hem.
För säkerhetsskull flyttade han sig lite åt andra sidan ifall personen där uppe skulle få för sig att kasta ut någonting mer och drog sedan upp mobilen ur jeansfickan när han hörde ett litet pling ifrån den. Morgonen hade genast blivit lite bättre. I alla fall om man var skadeglad, och det fick nog Lucas ändå påstå att han var. Fast på ett ödmjukt sätt. Det var fullt möjligt, faktiskt.
Det var en snap ifrån Alexa som inte bara såg ut som att hon hade stängt baren i natt utan också festat hela natten – lite för hårt. Bortsett från den nuvarande väldigt tydliga tröttheten så var Alexa jättesnygg med långt platinablont hår, rak lugg och tydligt markerade ögonbryn. Tidigare hade han skämtsamt kallat henne för Veronica Maggios rockigare syrra.
Innan han hunnit svara något kom ytterligare en bild – på denna syntes Alexas rödsprängda ögon ännu tydligare – och medföljande text. 1,5 timme extra blev jag kvar pga en pantertant som spydde på golvet precis innan stängning?? Bussen var en halvtimme sen och körde sen förbi min hållplats. Och nu har grannen ovanför borrat i en evighet! Jag vill sooova </3
Lucas var inte lika skadeglad längre för han visste exakt vilken plåga det var när precis allt strulade för en och när man sedan inte ens fick kasta sig i sängen och sova i typ 10 timmar. Ändå kunde han inte låta bli att ta en egen selfie bara för att visa sitt eget betydligt piggare utseende. Lucas ögon var inte rödsprängda men enligt hans mamma blåa, själv skulle han kalla dom väldigt ljust gråa. Ögonbrynen var naturligt mörka och just idag hade han varit ambitiös nog att fixa håret innan han lämnat lägenheten för sin kaffe. Kanske hade han undermedvetet känt på sig att det skulle komma till nytta.
men fy fan. har du lagt på något filter eller -.- ska gå och mörda grannen nu, godnatt.
Lucas skickade tillbaks en styrkekram och fimpade sedan det lilla som var kvar av ciggen. Han hade själv haft nästan oförskämt bra pass under veckan. Det hade varit in mycket trevligt folk, bland annat en kille som hade som jobb att berätta spökhistorier (i en podcast förvisso), vilket i sig var typ det coolaste Lucas hört, och när det för en stund varit ganska lugnt med gäster hade han med skräckblandad förtjusning fått höra några stycken själv. Att han sett sig om över axeln typ tjugo gånger på den korta vägen hem efter att han hade slutat var kanske inte riktigt lika coolt. Dom senaste kvällarna hade flutit på bra överlag; inget tjafs som Theo hade råkat ut för förra veckan när ett gäng killar som varit och kollat på fotboll bestämt sig för att besöka deras bar efteråt och varit allmänt stökiga, inga spyor som Alexa tydligen fått erfara och inga tappade flaskor – som ofrivilligt hade varit hans grej dom första typ fem veckorna när han varit ny. Det var rätt oförståeligt att han faktiskt fått vara kvar. Nu var han lyckligtvis proffsigare än så och det kändes som att dom fyra åren han jobbat där verkligen hade flugit förbi.

”Men du, vi ses. Ha det så kul ikväll. Eller i natt kanske?” flinade Viktor från dörren till Lucas lägenhet.
Lucas flinade tillbaks från där han själv låg kvar i soffan fastän han borde börja göra sig iordning för jobbet. Håret var ju fixat, men en dusch hade han tänkt ta i alla fall. Och möjligtvis borde han också byta jeansen som nog hade lite för stora hål över knäna för att det skulle vara helt passande.
”Jag är opepp alltså. Men nej mest kväll faktiskt, har kort pass så slipper stänga.”
”Men nice det i alla fall. Hälsa Alexa också.”
”Hon är ledig idag, och sover förhoppningsvis fortfarande.”
”Men vad fan, hälsa henne inte då”, skrattade Viktor och tog ett steg ut. ”Vi hörs.”
Efter att ha hängt med Viktor nästan hela dagen kändes det plötsligt både väldigt tyst och ensamt och det gick lite lättare att komma upp från soffan. Ibland var det verkligen skönt att bara ligga i soffan och inte göra ett skit, men oftast var han faktiskt för rastlös för det när han var ensam.
Med rätt kläder, väska, och skor på fötterna lämnade han fyrtio minuter senare lägenheten.

”Tjena”, log Lucas när han klev in i personalrummet där Jacky precis drog sin svarta t-shirt över huvudet. Även Jacky var lång, tatuerad och hade svart hår, och dom andra brukade skämta om att dom var tvillingar separerade vid födseln, men tittade man närmare var dom inte så väldigt lika. Den andre var betydligt gängligare än Lucas och hade dessutom mjukare drag i ansiktet. Och för övrigt var han ett halvår äldre också så tvillingteorin sprack redan där.
”Tja, läg-” Han avbröt sig med en nysning och Lucas flinade till.
”Med mig är det bra, men vad fan, är du sjukling igen eller?”
”Äh, någon eftersläng bara. Eller ska du försöka skicka hem mig igen? Kommer ju snart få sårade känslor och tro att du inte vill jobba med mig.”
”Tog lång tid för dig att inse det då.” Lucas som hade plockat åt sig en ren t-shirt från hyllan bredvid snärtade brett leende till Jacky med den och hade lika snabbt fått en tom vattenflaska kastad på sig. Förutom Alexa var Jacky den han jobbat längst med och det märktes nog ganska väl också. Rent praktiskt skulle det aldrig gå, men om han lekte med tanken att han skulle ha drivit baren med bara två stycken till så skulle han inte behöva tveka en sekund på vilka två han skulle välja.
Första halvtimmen hade det varit lugnt, sedan hade alltmer folk börjat komma in. Vilket verkligen inte varit någon överraskning. Deras bar låg bra till i stan och lockade personer i dom flesta åldersgrupperna vilket gjorde att det var ett ganska bra flöde varje kväll, men idag var det också lördag vilket självklart höjde antalet gäster.
”Lucas…!”
Han hade precis serverat en kvinna Cosmopolitan hon beställt- han hade inte trott att man kunde avsky en drink men… – och ställde smidigt ner limeflaskan i speedracken innan han vände uppmärksamheten till tjejen som sagt hans namn. Hon och två tjejer till visade det sig, och som hade tagit plats på stolarna framför bardisken.
”Tjena”, log han och hann precis fånga tag om handduken bakom ryggen när han kände att den var på väg att glida ur bakfickan.
”Hur är läget?” frågade brunetten i gänget.
Det var tydligt att han var mer bekant till dom än vad dom var till honom, men det var ingenting oväntat eftersom det ju oftast var så; att han inte la alla personer och ansikten på minnet. Men dom verkade glada och trevliga och gjorde bara hans jobb roligare.
”Det är fint med mig. Vad kan jag servera för att göra er kväll lika bra?”
”Tre Cosmopolitan.” Deras lilla gäng fyllde upp rätt bra på färgskalan med sina hårfärger då den andra utav dom hade ombrefärgat hår i blont och rosa och den tredje en skarp orange. Det var den sistnämnda som meddelat vad dom ville ha och sköt också först fram sitt leg. Han blickade snabbt ner på det och såg att hon hette Johanna.
”Jag tror inte att Cosmopolitan är rätt drink för dig Johanna, eller för er andra.”
”Jasså?” flinade hon. ”Varför inte?”
”För att en Tequila Sunrise skulle passa bättre till ditt hår.” Theo skulle helt klart ha klarat av att hålla minen – eller bara dragit på ett av sina charmleenden – Lucas däremot höll sig inte lika bra utan flinade till. Vilket i och för sig också verkade uppskattas av dom flesta. ”Eller för att jag och Cosmopolitan har en dålig relation. Jag gillar inte att göra den och jag gillar inte hur den smakar. Vill ni ha en annan bartender så är jag säker på att Jacky där borta fixar det annars.” Han vågade påstå att han var ganska så säker på att dom istället skulle ändra sina val.
Tjejen med ombrehåret skrattade. ”Nej men välj du! Finns det någon som passar till mitt hår också?”
Han hade ju verkligen inte varit seriös när han sagt det utan bara drivit, men nu var det ganska kul att hänga på istället. ”Visst, vi kan fixa en Rosa Pantern till dig. Och en… Cuba Libre till dig?” föreslog han till brunetten. När han därefter kastade en blick åt sidan och såg att Jacky hade det lugnt för tillfället ropade han på honom.
”Jacky! Rom.”
Deras blickar som möttes var allt som behövdes för att Jacky skulle kasta över flaskan med en extra snurr och som Lucas sedan fångade med armen bakom ryggen. Det var töntigt, men dom hade sin grej och som brukade uppskattas när det var rätt slags gäster. Vilket tjejerna absolut var som blev betydligt mer imponerade än vad det så kallade tricket egentligen förtjänade.
”Vilken är din favoritdrink då?” frågade Tequila Sunrise-tjejen.
”Min? Screaming Orgasm”, svarade han med ett snett leende.

´Det så kallade tricket´ hade hunnit utövats ett antal gånger till under kvällen – och det med bra resultat också, tills att en flaska gled ur Lucas hand när han fångat den fel och därmed kraschade i golvet. (Det positiva var väl att det inte varit mycket gin alls kvar i den.)
”Helvete”, slank det ur honom innan han lika snabbt hade dragit på ett leende igen – dricksen skulle helt klart bli sämre om gästerna hörde honom stå där och svära och muttra. Men lyckligtvis var det lite lugnare vid bardisken för tillfället och han kunde direkt ta tag i att städa upp efter sig. Till tonerna av Jackys roade småskrattande.
”Kanske tur att jag slutar om en halvtimme”, flinade han och kastade i glasskärvorna i hinken dom förvarade just krossat glas i under disken.
”En halvtimme? Dig vågar man ju inte ha kvar här, du skrämmer väl iväg kunderna med det där nybörjarbeteendet”, fortsatte Jacky retas. ”Visst har Simon kommit in från sin rast?”
”Ja, jag hörde honom där bakom.”
”Då kan du väl dra hem.”
Lucas såg roat upp på honom efter att ha släppt ner sin handduk på golvet för att torka bort det värsta så att inte någon skulle halka. Det riktiga skurandet skulle Jacky tyvärr få ta hand om när han skulle stänga.
”Nej men på riktigt alltså”, log Jacky mer seriöst nu och skopade snabbt upp is i tre whiskyglas. ”Det är lugnt.”
Lucas tänkte inte protestera till att få sluta lite tidigare, för fastän att han haft ett kort pass ikväll så kändes det som att han varit där betydligt längre – resultatet av att man inte hade någon rast under den tiden. ”Schysst. Jag säger till Simon att hämta en ny Gin också. Vi ses imorgon?”
”Yes, ha det bra.” Dom gjorde sitt vanliga handslag innan Lucas gick ut till personalrummet, och efter att ha bytt om från en svart tröja till en annan och dragit på sig jacka och väska lämnade han baren.

Samtidigt som han öppnat bakdörren hade han tagit fram mobilen, och det var med blicken riktad mot skärmen som han några steg senare plötsligt hörde sitt namn och hoppade till som en skrämd jävla hare. Vilket måste sett oerhört töntigt ut när man var en normalbyggd kille på nästan 1,90.
Och så var det Noah av alla personer som stod där.
”Shit, hej”, sa han när han hämtat sig. ”Fan vad du skräms. Ska du in?” sa han och nickade bakåt mot baren. För tillfället var det alldeles tomt där utanför, annars brukade det oftast vara minst ett par stycken som var ute och rökte. Mobilen lät han glida ner i fickan igen.
”Nej. Jag… kom för att träffa dig”, sa Noah och blickade upp på honom. Och någonting sög ofrivilligt tag i Lucas mage. Han var dock ganska så säker på att det han sagt låtit bättre än det egentligen var, i alla fall om han skulle ta med Noahs ansiktsuttryck i bedömningen. Han såg mest beslutsam ut. Han hade på sig samma jacka som sist dom stått här ute, och ett par jeans med revor över båda knäna, men det Lucas blick landade på var den till synes tunna vita t-shirten han bar under jackan och som smet åt precis lagom mycket. Han tvingade upp blicken igen, ändå nyfiken på vad hans anledning kunde vara till det här besöket.
”Okej?”
”Det där som… hände på gymmet, och gången före. Det är inte okej.”
”Okej”, sa han igen. ”Jag menar; jag fattar det.” Lucas rynkade ändå pannan lite. Det hade varit Noah som tagit initiativet till vad som hänt i omklädningsrummet på gymmet. Hur gärna han själv än velat se killen i duschen så hade det varit Noah som tagit tag i hans axel efter att han själv faktiskt sagt att han inte borde ha kysst honom utanför baren.
”Jag menar inte att det är ditt fel”, sa Noah som uppenbarligen hade fångat upp Lucas något skeptiska uttryck. ”Det var mitt. Men jag och Clarissa…” Han avslutade inte den meningen utan började om på en ny: ”Jag ville bara säga att det inte kommer hända igen.”
Lucas kunde ha nickat bara och sagt att han fick ha det så bra eller något. Men det gjorde han inte.
”Jag förstår det. Men…” Han drog en hand genom håret och var nästan på väg att släppa det ändå, men han kunde inte. Ville inte. ”Varför behövde du komma hit och säga det? Jag är ganska så säker på att jag hade förstått det om du bara… Inte kommit hit.” Hans fråga var inte anklagande, bara undrande och en gnutta road eftersom han faktiskt tyckte det hela var lite onödigt.
Nu när hans gym var öppet igen fanns det knappt någon risk att dom skulle springa på varandra, stan var för stor. Och ville han och Clarissa gå på krogen fanns det många andra barer att välja på. Antingen så hade Noah verkligen inte funderat över just det; varför han kände att det var nödvändigt, eller så visste han plötsligt inte vad han skulle säga. Kanske hade han hoppats på just ett nickande och ett ´du får ha det så bra´. Sekunderna av tystnad hade dock hunnit få Lucas blick att göra en snabbvisit vid Noahs läppar och fan vad gärna han hade velat få känna på dom igen. Det var nästan komiskt – om det inte också hade varit så plågsamt att så gärna vilja ha något och samtidigt vara väldigt medveten om att man alldeles nyss hade svarat ett ´jag förstår det´ på ett ´det kommer inte hända igen.´ - hur otålig den här killen fick honom att bli. Han kunde inte minnas att han varit så här angelägen om att kyssa någon igen och igen ens när han varit tonåring och nyss upptäckt sin sexualitet.
Han borde inte känna sig så lockad att göra det – tanken på att Noah hade en flickvän som han dessutom träffat borde få honom att backa både fysiskt och mentalt, inte locka honom ännu mer.
”Ja… jo det skulle du förstås ha gjort.”
Fan igen. Varför valde Lucas inte att hålla käften nu? Varför var han precis på väg att vrida det här i helt fel riktning?
”Om det inte var så att du egentligen hade någon annan anledning att komma hit…?” Han såg utmanande rakt in i Noahs ögon och Noah såg tillbaks på honom.
”Nej…” Det lät så jävla tveksamt att det borde ha kunnat få dom båda att skratta. Men det gjorde dom inte.
Lucas höll kvar blicken men bestämde sig för att låta det vara nu. Det hade varit dumt av honom att ens säga det där. Nervkittlande; visst, men också ganska onödigt. När han drog upp sin väska högre på axeln hörde han en inandning från den andre, som att han verkligen gjort sig beredd att säga något och nu blev stressad över att inte hinna. Eller våga kanske.
”Det kanske inte bara var därför.”
Lucas blick tände till, vilket Noah mest troligt också såg. Nyfikenheten och spänningen. Otåligheten.
Det såg ut som att Noah skulle säga någonting mer, eller kanske ta ett djupt andetag. Istället drog han oförsiktigt tag om kragen till Lucas öppna skinnjacka och kysste honom hårt. Hos läpparna kändes inte alls det där tveksamma nej:et utan någonting mycket mer bestämt och Lucas älskade det patetiskt mycket.
Hans väska gled av axeln och landade på marken, och det var också i samma stund som fler ord lämnade den andres mun. Ord som Lucas knappt vågade tro att han uppfattat rätt.
”Vart bor-” Noah hade dock avbrutit sig själv och såg plötsligt så väldigt frustrerad ut när han drog handen genom sitt hår. Lucas kunde praktiskt taget höra hans motstridiga tankar, att han inte borde.
Och Lucas borde förstås inte göra det ännu svårare för honom. Att uppmuntra Noah till det som Lucas nu väldigt väl förstod att dom båda ville.
Men som att han skulle låta den chansen få gå förbi…
”Gatan ovanför här.”
Dom tysta sekunderna kändes återigen långa men hur gärna Noah nog än inte ville visa det så såg Lucas hur något hade tänts i hans blick också.

Det fanns inte mycket till lyx i Lucas lägenhet – han hade införskaffat det mesta på ikea och valt sådant som var snyggt men inte i dom högsta prisklasserna – men han hade kostat på sig en bra säng. Och efter att först ha tryckt upp Noah mot den gråa tegelväggen och hetsigt besvarat den andres lika häftiga kyssar var det i den stora, mörkgrå-bäddade, sängen dom fallit ner på. Lucas slet sig ifrån Noahs läppar i några sekunder för att sätta sig upp, fortfarande gränslande över den andre, och dra sin tröja över huvudet innan han lutade sig över honom igen. Noahs händer rörde sig direkt upp över hans nakna rygg, greppade hans axlar och drog fingrarna genom hans hår för att därefter hjälpa Lucas med att dra av den vita t-shirten Noah själv bar. Det var som att ju mer hud som blottades – desto mer ökade tempot, och deras tidigare hetsiga kyssar hade blivit hungrigare och mer krävande. Noah tryckte honom bara ifrån sig så pass mycket att han kunde komma åt att knäppa upp sina jeans men när Lucas hade satt sig upp igen gjorde han istället hans händer sällskap och dom fick – med något frustrerade andetag från dom båda – ner hans svarta jeans över höfterna. Underkläderna hade dragits med på samma gång och sättet Noahs ögon mörknade på fick Lucas att ge ifrån sig ytterligare en suck. Herregud vad han ville ha den här killen.

Lucas kysste sig nedför Noahs hals, redan hög på hans doft; en blandning av någon frisk parfym och något som bara måste vara honom själv, och smekte samtidigt ena handen över den fasta magen innan han istället sträckte ut den mot sängbordet. Självklart nådde han inte och han fick än en gång slita sig ifrån – nu svullna – läppar som han redan sedan första gången kunnat lova att han aldrig någonsin skulle kunna tröttna på. I sängbordslådan hittade han det han sökte och drogs snart ner mot den andre igen när han kopplade grepp om hals med armarna. Som att hans andetag inte redan var hesa av upphetsning så gjorde det absolut ingenting lättare när han kände hur hårda Noahs bröstvårtor var då deras överkroppar pressades mot varandra.
När Noah varit den som avbrutit dom allt mer desperata kyssarna för att hämta andan passade Lucas på att öppna den lilla folieförpackningen med tänderna och efter att skyddet var på plats greppade han flaskan. Det var när han knäppte upp locket med tummen som Noah blickade upp på honom, sedan på flaskan och tillbaks igen.
”Vänta, jag- är du också…?” Noah såg andfått på honom och Lucas rynkade pannan något. Hade Noah i princip nyss sagt att han var top?
”Ja…” Antingen så gled flaskan ur Lucas hand eller så hade han släppt den. Det här kunde för fan inte hända…
Noah drog – till synes ganska uppgivet - fingrarna genom sitt sandblonda hår och under några sekunder såg dom bara på varandra; Lucas med lika tunga andetag som den andre. Men så andades Noah ut i ett skratt och sträckte sig efter flaskan.
”Se till att göra det värt det”, sa han sedan och tryckte den i Lucas hand.

Lätena Noah redan gav ifrån sig gjorde Lucas tillräckligt självsäker för att avgöra att Noah nog skulle tycka att det var värt det. Noah var tight som fan runt hans två, snart tre, fingrar och just det faktumet verkade vara till båda deras belåtenhet. Han hade ändå tänkt fråga ifall Noah var redo för ett till men när den andre självmant tryckte sig mot hans hand och samtidigt greppade hans hår brydde han sig inte om något sånt utan gav honom bara det tredje fingret som han uppenbarligen ville ha.
När Lucas trodde sig vara ganska säker på att det räckte dröjde han ändå själv med att göra något åt det då den andre precis hade slutit sin hand om honom. Det kändes för bra för att han skulle kunna göra annat än att mjukt stöna mot hans hals. Lucas fick dock snart sitt ansikte vridet uppåt igen, med ett fast grepp om hakan och sedan ett par lika bestämda läppar tryckta mot sina. Noah bet lätt tag i hans underläpp och den lilla silverkulan där under, och en kort stund senare kände han den andres piercingkula mot sin egen tunga när kyssarna tagit vid där dom senast slutat; krävande, hetsiga, sexiga. Handen rörde han desto långsammare, och på ett bättre sätt än Lucas någonsin lyckats röra vid sig själv.
Så tänd som den andre gjorde honom med sina hesa andetag, sättet han kysstes på, hur han rörde vid honom och bara av hur såg ut; halvslutna ögon, lätt särade läppar när något verkade kännas extra bra och hans kropp i helhet så hade nog Lucas också kunnat tänka sig ha gjort ett undantag när det kom till frågan om position. Han var säker på att Noah skulle ha gjort det värt det.
Nu däremot tog han stöd mot madrassen med händerna för att skjuta sig ifrån en bit, bara för att kunna greppa tag runt hans knäveck och dra upp benen en aning. Noah såg upp på honom, återigen med dom blanka, halvslutna ögonen och Lucas blev faktiskt imponerad över sig själv att han tog sig tiden att trycka ut en extra klick glid innan han började tränga in i honom.

Om Noah varit tight runt hans fingrar var det ingenting emot hur han kändes nu och Lucas ansträngde sig verkligen för att försöka ta det lugnt och låta honom vänja sig vid honom. Noah gjorde det dock inte lättare för honom när han borrade ner hälarna mot nederdelen av hans rygg, farligt nära svanken vilket definitivt skulle få honom att gå djupare på en gång.
”Ah-” Noah gav ifrån sig det kanske sexigaste ljudet han hört på… väldigt länge och Lucas var ganska så säker på att hans ljusgråa (eller om dom nu var blåa) ögon måste ha skiftat färg till svart.
”Mmh”, blev hans eget svar när han trängde in lite till och lite till tills att han var helt inne. ”Du är okej?” lyckades han även tillägga i en hes utandning.
”Mh-ah.” Lucas var tvungen att medge att svaret var något svårtolkat, men kroppsspråket var å andra sidan löjligt lätt att läsa av och han valde att lita på höfterna som försökte möta hans rörelser och händerna som letat sig ner till hans rumpa – tillsammans med läpparna som sökte hans igen.
Dom var lika skyldiga båda två till det snart ökade tempot och Lucas satte ner armbågarna på varsin sida om Noah innan han greppade hans hår med båda händerna – mest för att han behövde någonting att hålla i, men en kort stund senare för att det även verkade ha varit det som fått Noah att stöna till.
”Fan jag… kommer snart”, hörde han den andre säga och kände även hur han letade sig ner med handen emellan dom. Lucas fångade lika snabbt upp handen och kunde inte hålla tillbaks ett retsamt leende mot honom. Riktigt så enkelt skulle han inte få göra det för sig själv.
När – tre stötar senare ungefär - Lucas däremot själv började känna att det inte skulle gå länge till slöt han handen om Noah och kysste den där tunna väldoftande huden vid halsen.
”Ja-hag.” Noah hann inte längre och det var nog snarare hans utdragna stön, ögonen som tycktes rulla lite bakåt och sättet han borrade in naglarna i hans skuldror som fick Lucas själv att komma, än dom ytterligare två gångerna han stött in i honom.

Lucas hade fallit ner på rygg bredvid Noah, gjort en kraftansträngning för att göra sig av med kondomen och sedan fallit ner lika utmattat igen. Det gråa lakanet han använde istället för täcke om somrarna låg slarvigt över Noah och täckte bara det viktigaste (beroende på hur man såg det förstås, men med tanke på hur slut Lucas kände sig var det nog bäst att Noah dolde sig lite.) Och han såg ungefär lika utslagen ut.
”Värt?” frågade Lucas efter några minuter och vred huvudet åt hans håll med ett roat leende över läpparna. Han visste med sig att han inte alls varit försiktig men det hade helt klart varit med uppmuntran från den andre.
”Så jävla värt det.”
Det enda som hördes för en stund var deras fortfarande något andfådda andetag, i otakt dessutom, och en bil utanför som tycktes ha problem med att få igång motorn.
”Schysst lägenhet ändå.” Noah bröt tystnaden och med ena armen liggandes under nacken tycktes han låta blicken glida runt över hans stora utrymme.
”Tack. Det är ju lite kalt men det är typ den känslan jag gillar. En lightversion av industrial.”
”Det har varit typ någon fabrik eller?” När Lucas nickade fortsatte Noah. ”Det hade inte passat att försöka få det att se ut som att det varit något annat. Jag gillar det.”
Lucas kliade sig lite på bröstkorgen innan han själv la båda sina armar bakom huvudet. Dom visste båda två att dom undvek att prata om vad som faktiskt nyss hänt. Men allt kändes ändå så jäkla enkelt för tillfället, fastän det egentligen var långt ifrån det.
”M?” Noah hade vridit lite på sig och det Lucas mest la märke till var hur farligt nära lakanet såg ut att vara på väg att glida av hans höft, men så petade han på en av alla hans tatueringar. ”Gammal flick- eller pojkvän?”
”Inte riktigt”, flinade Lucas och vred själv blicken mot den aktuella tatueringen, placerad högt upp på insidan av hans överarm. ”Skorpionens tecken.”
”Ah, det känner jag ju igen nu när du säger det.”
”Vad är du för tecken?”
”Vädur. Men ingen sådan tatuering”, log han roat.
”Du har inte några eller?” Han var ganska så säker på att han kollat in varenda del av hans kropp, fast hans huvud var fortfarande lite snurrigt så han skulle inte svära på det.
”Jo. Tyvärr”, sa Noah och vred på sig igen, den här gången för att vända sig om på mage innan han drog ner det skrynkliga lakanet så att en rätt stor tatuering på nedre delen av ryggen blev synlig.
”Tyvärr?” flinade Lucas efter att ha tagit stöd på armbågen, och blickade bara väldigt snabbt ner på hans rumpa som skymtade innan han istället tittade lite närmare på tatueringen.
”Har man sådär många, snyggt gjorda, tatueringar som du har är man inte berättigad till att påstå att den där är något annat än en ´tyvärr-tatuering´.”
Nu skrattade Lucas och strök en fingertopp över tatueringen, mest för att se om den kändes lika dålig som den såg ut. Designen var inte vidare snygg, och särskilt inte utförandet, dessutom var den inte ens rakt placerad. ”Okej då. Jag tänkte vara snäll, men du har rätt, det skulle vara illa av mig att säga något annat. Har du gjort den själv?” skämtade han och la sig ner på rygg igen innan också Noah vände sig tillbaks. ”För då skulle det ändå kunna vara lite imponerande med tanke på att du inte borde ha sett vad du gjorde.”
”Jag skulle också känna mig mer okej om det vore så. Men nej, det var en bekants kompis som gjorde den..”
”Inte ens en kompis kompis? Utan en bekant? Herregud.” Trots misshandeln av ett otroligt hantverkaryrke roade historien honom redan.
”Sjukt pinsamt, jag vet. Han sa att han var lärling hos en tatuerare så jag var ju dum och trodde på det, fastän att han tyckte att vi skulle fixa tatueringen hemma hos honom istället. Jag var nitton och jävligt naiv tydligen. Och extremt sugen på att tatuera mig.” Noah drog fingrarna genom det sandblonda håret som helt på grund av Lucas hade gått från surfarrufs till ett knullrufs rent ut sagt.
”Varför ryggen? Den passade ju inte riktigt in där, om jag nu ska agera något slags proffs här.”
”Han sa att han var bäst på rygg-tatueringar.”
Lucas skrattade högt till igen. Var det här ens på riktigt? Han skulle nästan vilja träffa killen bara för att se vad han var för (oskön) lirare.
”Du borde ändå kunna göra en cover-up. Något större och mycket svart borde lösa det ganska enkelt.”
”Jo jag vet. Det är planen. När jag har pluggat klart och förhoppningsvis har en lite större budget. Borde väl fråga runt och välja den dyraste tatueraren och hoppas på att det funkar bättre. Eller en tatuerare som faktiskt har en portfolio kanske..”
”Känns ju lite som när man kör förbi en trafikolycka och ändå vill fortsätta kolla, men kan jag få se tatueringen igen eller?”

Lucas visste inte riktigt vad han hade tänkt sig. Kanske hade det inte funnits så mycket mer plats för tankar än dom som varit så väldigt angelägna om att bara få med Noah hem och så snabbt som möjligt få av sig kläderna. Men han hade nog inte väntat sig att Noah skulle somna där hemma hos honom, i hans säng, fortfarande väldigt naken, väldigt snygg och förmodligen lika skönt trött i hela kroppen som Lucas var.
Alexa hade sovit hos honom för någon vecka sedan, men efter deras lilla hångel några månader efter att han börjat jobba i baren och som hade känts helt fel så hade det aldrig hänt något mellan dom igen. Så sist hon sovit i hans säng så hade det verkligen varit för att sova. Men förutom Alexa så var det knappt någon som hade sovit i Lucas säng. Ännu mindre legat kvar morgonen efter.
Lucas strök långsamt en hand genom sitt svarta hår innan han något mödosamt tog sig upp från sängen. Han klev över diverse kläder som hamnat på golvet och stängde sedan om sig i badrummet men brydde sig inte om i att låsa. Synen som mötte honom i spegeln borde inte ha varit ett så nöjt leende, det borde åtminstone ha funnits en liten bekymrad rynka i pannan också. Men fan ändå, han hade legat med killen han varit osunt tänd på i vad som kändes som en evighet, och det hade varit typ bästa ligget någonsin. Och bästa hånglet. Till och med bästa handjobet. Hur skulle han inte kunna ha ett nöjt leende över läpparna?
Efter att ha borstat tänderna tog han en snabb dusch och han hade nog faktiskt väntat sig att Noah skulle ha varit borta när han klev ut från badrummet igen, men han låg väldigt mycket kvar och öppnade först ögonen efter att Lucas dragit på sig ett par jeans och lagt ner glidet från igår i sängbordslådan. I ungefär två sekunder såg han det där förvirrade i dom grönblåa ögonen – sekunderna det tog innan man förstod vart man var någonstans – innan han hörde en låg suck ifrån den andre.
”God morgon”, sa Lucas och drog på munnen. Nöjd eller inte; det här var ändå lite obekvämt.
”Mm”, var vad han fick till svar innan Noah sträckte på sig, strök en hand över ansiktet och verkade försöka få sig själv att vakna till lite.
Lucas tog på sig deo innan han öppnade garderoben för att ta fram en tröja och i ögonvrån hade han sett hur Noah satt sig på sängkanten och dragit på sig sina underkläder.
”Ah-mh.”
Vid det lätet vred sig Lucas direkt om och han kunde omöjligt hålla tillbaks det småroade leendet när han förstod att det varit en reaktion av att Noah rest sig upp. Han kände sig dock lite skuldmedveten också; kanske borde han ha tagit ansvaret till att lugna ner tempot en aning. Hur skulle Noah ens förklara den ömheten till sin flickvän?
Flickvän och inte Clarissa. För att han nu om någon gång väldigt gärna ville hålla henne så overklig det gick.
”Hur går det?” frågade han och försökte lite halvt att hålla tillbaks leendet över läpparna.
Noah såg inte lika road ut när han drog på sig sina jeans. ”Kul ordval. Kommer inte kunna gå normalt idag ju.”
”Jag kan ta på mig halva skulden, den andra får stå för dig.” Han tog på sig tröjan han dittills hållit i handen och hade i samma stund väldigt väl känt av Noahs blick som glidit nerför hans överkropp i samma takt som t-shirten.
”Lite biverkningar får man ta. Särskilt om orsaken till dom kändes så pass bra.” Nu skymtade han ett leende på Noahs läppar också, men det blev ett kortvarigt sådant när hans mobil började ringa. Lucas behövde inte se skärmen för att förstå vem det var och det där som varit lite obekvämt tidigare kändes med ens jävligt obekvämt. Det var otillgängligheten som lockat honom från första början, men blickar och tankar hade varit betydligt mer oskyldigt än vad det här var.
Men om han ångrade sig? Nej.
Han hade försökt låta bli att lyssna på samtalet men när personen i andra änden mer eller mindre fräste som en katt var det ganska svårt att undgå. Han kunde inte urskilja Clarissas ord men Noahs muttrande svar gav honom en ganska klar bild ändå. Tack och lov nämndes inte hans eget namn.
Efter att Noah lagt på såg det ut som att han var på väg att säga något, men istället var det en låg suck som först lämnade hans läppar. ”Jag kanske inte är rätt kille att klaga just nu…”
Lucas sa inget men han var tvungen att tyst hålla med. Hångel en gång kunde vara ett misstag (inte från Lucas sida men…) Två gånger var rätt illa. Men sex? Då var det på en helt annan nivå. Och då hade man nog inte riktigt rätt till att klaga över att det var bråkigt med ens flickvän.
Eftersom han inte brukade ta hem killar eller tjejer till sig och själv brukade se till att lämna den han spenderat natten hos innan saker skulle bli obekväma så visste han återigen inte riktigt vad han väntat sig. Ännu mindre så när det var Noah och inte någon person som han redan skulle ha glömt namnet på.
Kanske att han ändå hade väntat sig någonting lite stelare eller likt den gången på gymmet när tystnaden förmodligen skulle ha tagit kol på honom om det inte varit så att Jacky ringt och räddat honom.
Det hade dock gått smidigt. Deras blickar hade mötts, inte helt oskyldigt, och en liten, liten tystnad hade i och för sig uppstått, men därefter hade Noah bara tagit på sig ytterkläder och dom hade sagt hejdå. Inga upprepade påminnelser om att dom inte borde ha gjort det där eller någonting annat krystat. Bara ett enkelt hejdå.
Som förvisso lämnade Lucas med frågan ifall det där faktiskt varit sista gången han sett till Noah.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 5 apr 18 - 14:14
Alltså bra grabbarna grus xD Ante mig att de inte kunde hålla tassarna borta från varandra, haha!
Så fort Noah kom och han bah: öhhhh vi borde inte. Kände jag: jo tjena grabben (((:
Tycker synd om Noahs tjej. Går se vad som händer 8D
(förlåt för att jag är så seg på att läsa och svara btw D:Det är verkligen kul att läsa dina grejer :3)
arbok - 18 mar 18 - 13:59
När Noah kom och pratade så tänkte jag väl att det inte skulle gå så bra... de har ju inte lyckats hålla sig ifrån varandra de andra gångerna heller liksom. Tycker det är kul att det inte är liten kille stor kille ugh ugh, är en trevlig omväxling och också en trevlig omväxling att det inte var en big deal att de skulle behöva välja vem som skulle ta vem haha (a)
Tycker lite synd om flickvännen nu som säkert undrat var Noah tagit vägen. Undrar om det kommer fortsätta ske i hemlighet eller om han kanske faktiskt kommer göra slut/snacka något med henne.... är nyfiken!

Skriven av
ilenna
17 mar 18 - 02:07
(Har blivit läst 152 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord