Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

vi borde inte, så låt oss göra det igen - del 2

här kommer kapitel 2 av denna lilla story (:

”Jag är vanligtvis inte särskilt känslig av mig, men sånt här är verkligen jätteäckligt”, suckade Alexa och sköljde ur sin trasa för femte gången innan hon började gnugga under bardisken igen. På deras sida disken var det inte så farligt, men undersidan av disken där gästerna satt? Det var ett mysterium hur mycket folk uppenbarligen kladdade där. Dom brukade köra en storstädning av baren ungefär den här tiden på året – och sedan en gång till under vintern – och vanligtvis var alla anställda förutom dom som stängt natten innan närvarande, men just den här gången hade flera stycken passande nog blivit sjuka… Fast det var förmodligen så; Lucas hade senast i förrgår fått skicka hem Jacky för att han bokstavligen vibrerat av feberfrossan som han först hävdat att han inte alls hade. Men kanske borde han och Alexa som tagit åt sig den huvudsakliga baren inte klaga eftersom några av deras kollegor just i detta nu skurade toaletterna. Där kunde man tala om väldigt många olika sorters kladd.
”Vad är det nu då?” skrattade Alexa. ”Jag tycker att jag är lite överkänslig just nu men det där var en full body shivering?”
”Va, jaha”, flinade Lucas när han insåg att äckelrysningen nog inte bara varit mental. ”Lider lite med Theo och Simon bara.”
”Så du är så snäll att du erbjuder dig att byta av dom alltså? Gullig du är”, retades Alexa och plockade åt sig en av alla rengöringssprayflaskor dom ställt fram innan hon lutade sig neråt igen.
”Mm, skulle inte tro det va. Kasta hit en ny trasa.”

”Vi ses ikväll va?” sa Alexa när dom ett antal timmar senare tog sällskap ifrån den nu skinande rena baren. (Vilket mest troligt skulle vara ett minne blott redan imorgon bitti igen.)
”Nej jag är ledig ikväll faktiskt. Så jävla skönt. Det här var seriöst min elfte dag. Och räknas typ som två dagar när man städar tycker jag.”
”Det sista kan jag hålla med om faktiskt. Men nice, ska du hitta på något kul?”
”Träna i alla fall. Jag hann med några förmiddagspass förra veckan men det har inte varit många alltså, så har ju på riktigt abstinens. Annars ska jag faktiskt bara njuta av att få ligga i soffan när jag tänker på er andra som sliter och får lyssna på fyllon som tycker att onsdagar är bästa dagen att gå ut.”
Alexa skrattade igen, men lite mer uppgivet den här gången. ”Onsdagar är verkligen värst. Du borde inte vara så skadeglad.”
”Inte om det var din elfte dag kanske, men du var ledig igår”, flinade han och avgjorde att det då var fullkomligt okej att han var lite, lite skadeglad att Alexa både skulle få städa och köra nattpasset på en onsdag.
”Du är så jävla jobbig. Och att du är snygg gör det inte ens mer okej.”
”Lite mer okej.”
”Nej. Men på tal om snyggingar, har inte sett till honom du brukade spana så mycket på?”
Det hade känts lite jobbigt första gången Alexa påpekat det, och han hade varit töntig och nekat att det var så, men efter att han hade kommit in så sent den där kvällen han hade varit ut och rökt med Noah så hade han fått medge att det väl varit så. Han hade däremot inte nämnt någonting om vad dom mer gjort än att röka där ute.
”Nej alltså han och hans tjej löste sina problem så fanns väl inte längre någon anledning för honom att sitta i en bar och hänga då.”
”Det behövdes inget mer terapisnack?” flinade Alexa och Lucas besvarade det med ett eget roat leende.
”Nej precis.”
”Bra jobbat ändå, att du kanske var en bidragande faktor till att lösa kärleksproblem. Och att du fick ögongodis under tiden.”
”Jo. Kanske ska satsa på den karriären när jag inte orkar servera öl längre”, skämtade han och låtsades som att det visst varit någonting jättebra att deras kärleksproblem löst sig. Som att han inte alls varit både hemsk och patetisk som lite hade hoppats på att dom bara borde göra slut eftersom att tjejen seriöst verkade pissjobbig. Men det var kanske just det där med att hon också var jäkligt snygg som hade fått Noah att ha överseende med det. Undra hur snygga dom svinigaste människorna som fortfarande kom undan med det egentligen var? För snygga förmodligen.
”Men du var också ledig imorgon, och på fredag väl? Då ses vi på lördag”, log Lucas när hans lägenhet blivit synlig. Det var både fördelar och nackdelar med att bo så pass nära baren; en fördel när man stängt och bara ville hem så snabbt som möjligt, men lite utav en nackdel när man var ledig och helst hade velat slippa se sin arbetsplats så fort man hade rört sig en gata ner. Förslagsvis för att köpa sin standardkaffe på Starbucks för att man inte orkat köpa en ny kaffekokare när den förra hade gått sönder.
”Det gör vi, njut av din oförtjänta lediga kväll.” Alexa sträckte sig upp för att ge honom en snabb kram och Lucas var lika snabb med att vrida hennes keps bak och fram.
”Men alltså Lucas.”
”Förlåt”, skrattade han. ”Och tack, jag ska göra det. Ha det bra.”
Dom vinkade leende hejdå och det kändes fruktansvärt skönt redan efter att han låtit den tunga porten falla igen bakom honom.

Han huserade faktiskt i en gammal fabrik. Det var förvisso åtskilliga och åter åtskilliga år sedan lägenhetshuset faktiskt varit en fabrik, men inredningen hade till viss del fått behålla element från den. Dom synliga rören i taket till exempel, och tegelväggen – målad i mörkgrått - som han brukade välja att kalla för sin fondvägg. Han gillade det dock, och han hade också haft turen att fått lägenheten på det översta planet som var betydligt större än dom nedre, men utan någon skillnad på hyran. När han öppnat sin egen dörr trampade han ur skorna och tände den ensamma lampan i taket. När han flyttat in så hade hyresvärden – en ytterst skum man som han aldrig haft någon mer kontakt med efter att han fått sina nycklar – först då informerat honom om att belysningen (eller snarare elen) inte fungerade och att han antingen fick fixa det själv eller vänta på en elektriker som möjligtvis, eventuellt, kanske skulle komma förbi nästa vecka. Eftersom han redan stått där med sina flyttkartonger och inte velat något hellre än att få sin egen lya så hade han sagt att det var lugnt. Om det ens var tillåtet att uppmana sina hyresgäster – utan någon som helst utbildning när det kom till elektricitet – till något sådant var han väldigt skeptisk till, och egentligen hade han väl kunnat stå ut att bo i mörker – det fanns ju ficklampa i mobilen – i den där eventuella veckan. Men Lucas var både spontan och otålig – vilket ibland kunde visa sig vara en farlig kombination. Det hela hade ändå gått väldigt bra och han tänkte inte förneka att han känt sig ganska så händig när han stått där på den rangliga stegen, iklädd slitna jeans och bar överkropp och dragit till precis rätt ledningar med tängerna han lånat från en annan ganska skum snubbe på våningen under. Youtube hade förstås också varit en hjälpande hand. Det fanns en poäng med hela den där återberättelsen; och det var att det var just därför han låtit den nakna glödlampan hänga kvar i taket istället för att fixa någon ordentlig taklampa med skärm och grejer, för att den påminde honom om att han ordnat det där alldeles själv. Dessutom passade den rent stilmässigt in väldigt bra. Som komplement till den hade han dock hängt upp några svarta ljusslingor med fler nakna glödlampor mot två utav väggarna. Det var extremt mycket öppet planlösning då allt förutom toaletten faktiskt var ett och samma rum, men inte heller det såg Lucas som något negativt.
Han fortsatte direkt fram till garderoben för att slänga ner gymkläderna i sin bag, för precis som han sagt till Alexa att han såg fram emot soffhänget så lockade träningen ännu mer.

Fan också. Han hade helt glömt av att hans gym skulle vara stängt i en hel vecka för renovering. Killen i receptionen hade till och med påmint honom en extra gång om det när han gick därifrån någon dag förra veckan. Men att det hade stängt just idag. En onsdag. Kunde dom inte ha satt igång nästa måndag istället? Gymkedjan hade dock ett systergym, eller vad det nu kallades, längre bort i stan som medlemmarna hade gratis tillgång till under tiden, så det var ingen katastrof på det sättet. Men det innebar en buss och ytterligare en kvart istället för dom tre minuternas promenad han annars hade. Men med gymväskan redan packad och hängandes över axeln var det egentligen inte så mycket att tänka på.
Självklart, för att krångla lite till, hade tjejen på det andra gymmet uppenbarligen varit ny på jobbet för hon hade ´ingen aning´ om att några icke-medlemmar skulle få träna gratis, och hon hade inte heller ´någon som helst aning´ om vem Kian var som ägde gymmet Lucas vanligtvis gick till och som visst borde ha informerat om den tillfälliga ändringen. Han hade nästan varit på väg att suckande gå därifrån när han fick syn på en kille han kände igen från sitt gym.
”Hey”, sa han och försökte få kontakt med honom. När killen vände sig om höjde han leende hakan i en nick mot Lucas. ”Hur lyckades du med att komma in där?” flinade han.
”Jag visade mitt vanliga kort så var det inga problem?” sa han och log lite undrande när han kom närmare disken.
”Kan du visa det igen för tjejen här?” frågade Lucas och vände sig sedan om mot nyss nämnda tjej. ”Kolla, han tränar på samma gym som mig och han har uppenbarligen fått komma in här. Titta, vi har likadant kort.”

”Shit, tack för hjälpen”, skrattade Lucas när han fem minuter senare äntligen blivit insläppt. Att tjejen på riktigt behövt stå och studera och jämföra deras kort så pass länge var mest något han till sist fått skratta åt istället för att bli mer irriterad över.
”Lugnt”, flinade blondinen – som han nu visste hette Eric – och tog en klunk ur sin vattenflaska. ”Förhoppningsvis har du mer tur nästa gång att det är killen som släppte in mig som jobbar.”
”Ja jag hoppas fan det. Är det ett okej gym eller? För du var klar eller?” frågade han när dom tog sällskap till omklädningsrummen.
”Ja jag är klar, och ja det var fräscht faktiskt. Lite mindre än vårat men duger bra.”
”Härligt”, log han och slängde ner sin bag framför ett av skåpen. ”Ses säkert igen.”

Han hade inte mer än hunnit kliva in i första rummet förrän han fick syn på dom. Noah och Clarissa. Den förste sittandes med en av armmaskinerna medan Clarissa stod bredvid med två hantlar i händerna. Clarissa hade uppenbarligen sett honom också och hon log lite snabbt innan hon lika hastigt vände bort blicken då hon tydligen kom på att hon genast skulle byta hantlar. Hon mindes honom väl säkert, och därmed också att han bevittnat deras faktiskt lite pinsamma bråk. Det hade absolut inte varit första gången han sett ett par tjafsa i baren men det gjorde det väl inte mindre genant för henne. Barnsligt nog ville han nästan vända om och gå därifrån igen – helst innan Noah också fått syn på honom – men det skulle vara just precis väldigt barnsligt. Kyssarna var fortfarande färska i hans minne trots den och en halv veckan som hade gått, men han borde samtidigt vara glad att det verkade bra mellan dom andra två och att Noah inte hade fått för sig att bekänna sitt misstag och att Lucas därmed skulle ha varit orsaken till mer problem. För om Noah verkligen hade bekänt något och Clarissa ändå skulle ha förlåtit honom var han inte så säker på att han själv skulle ha fått ett leende från henne.
Han hade varit ungefär en sekund för sen med att vända sig för plötsligt hade Noah strukit handen genom håret och sett upp och med tanke på just handen som stannat till mitt i rörelsen så hade han inte råkat missa Lucas. Därefter hade Lucas däremot varit snabb med att sikta in sig på maskinerna längre bort och han kunde inte ens säga ifall någon av dom lett som en hälsning eller något. Han mindes ärligt talat inte.
Den följande halvtimmen hade han mer koncentrerat sig på att inte låta blicken glida iväg till Noah än att koncentrera sig på att få ut så mycket som möjligt av sin träning. Han hade tydligen varit så ouppmärksam att han till och med bara lyft hälften av vikten han vanligtvis körde med. Han gjorde ett nytt försök att fokusera på annat än den sandblonda killen (och hans flickvän) längre bort och bytte till löpbandet för att sedan rikta blicken mot spegeln framför sig.
Ingen överraskning i att han bar ett par svarta shorts och en lika svart t-shirt. Armarna var dock inte särskilt nakna för piercingarna som plockats ur hade ett par år senare kompenserats av desto fler tatueringar, och nu var båda hans armar ganska så täckta.
Det funkade i en kvart, sedan hade han helt gett upp det där med koncentrationen på träningen. Särskilt eftersom Clarissa hade tagit plats vid cyklarna i rummet intill istället, medan Lucas hade full uppsikt över Noah som satt i roddmaskinen och spände sina muskler varje gång han drog bakåt. Hans armar var betydligt mer vältränade än man kanske först skulle tro om man bara såg honom i en långärmad tröja, för killen var inte bred men han hade uppenbarligen den där slimmat vältränade kroppen istället. När han helt utan förvarning tog tag om nederkanten på den mintgröna tröjan för att torka sig i pannan och samtidigt blottade lite av sin mage var Lucas nära att stöna till av ren frustration och tvingade sig inte bara att vända bort blicken utan även att kliva ner från löpbandet.
Hade det varit en ren tillfällighet eller hade Noah gjort det där helt jävla avsiktligt för att han varit medveten om Lucas inte alls särskilt oskyldiga blickar?

Lucas hade skippat den sista kvarten han vanligtvis skulle ha kört. Det hade bara blivit för mycket när Clarissa kommit tillbaks från cyklarna och leende strukit handen över Noahs – säkert svettiga – rygg. Han kunde liksom inte hålla undan blicken och den kändes så jävla avslöjande, som att det säkert lyste i hans ögon för att han så gärna själv hade velat känna på den där förmodligen lika vältränade ryggen, men under tröjan. Lite svett skulle inte gjort något. När han varit fånigt deppig inne i baren över att han troligtvis inte skulle få se killen igen (så hade han förvisso inte vetat att han skulle ha kysst honom en kvart senare), så var det ju inte direkt i den här situationen han hade hoppats att det ändå skulle hända. Han hade kanske hoppats på att han ändå skulle komma tillbaks till baren – helst ensam – någon gång för ett glas bara. Han hade till och med kunnat spela schyssta birollen och frågat om den där weekendresan hade blivit av än.
Nu stod han istället under dom varma duschstrålarna och strök bort vattnet ur ansiktet med båda händerna. Hur fräscht ett gym än var tyckte han att duscharna brukade kännas ohygieniska – kanske att han hade en liten släng av bacillskräck – och fördelen med att han hade sitt eget gym så nära var att han enkelt kunde duscha hemma istället. Att sätta sig svettig på en buss i tio minuter var dock inte ett alternativ.
När han en kort stund senare lämnade duscharna med blöta fötter hann han precis skymta en ljusgrön tröja och ett sandblont rufs när denne person passerade ena längan med skåp och försvann bakom den andra raden. Den skåplängan som Lucas inte hade lämnat sina saker vid skönt nog.
Men ändå… Fan han borde be om ursäkt för sist. Det spelade ingen roll att Noah onekligen hade besvarat kyssarna – det var Lucas som hade kysst honom, och det kändes så mycket mer illa när han inte bara varit en annan bargäst utan faktiskt bartendern som stått på andra sidan disken och snackat med honom flera, flera kvällar, som hade lyssnat på hans flickvänsprat och… Nej hur bra det än hade känts för stunden och hur mycket faktumet att han faktiskt var otillgänglig fortfarande tände honom så behövde han säga något till honom. Fast inte i bara handduken kanske.
Han hade varit lite för slarvig att torka av sig innan han drog på sig jeansen, för han fick bara upp dom till låren innan han tvingades göra den där oerhört ocharmiga ålande dansen med underkroppen. Lyckligtvis var han ju i alla fall ensam på sin sida av omklädningsrummet. Efter att – något enklare – fått på sig sin svartvita baseballtröja och dragit upp ärmarna en bit gnuggade han hastigt handduken i håret en stund för att därefter ta stegen mot den andra skåpslängan. Och det enda han såg där var det halvöppna skåpet och en grön tröja som såg farligt nära ut att glida ner och hamna på golvet snart. Noah skulle förstås behövt vara en extremt snabb duschare om han skulle ha varit klar och påklädd redan.
Och Lucas skämdes ärligt talat över sig själv när han i ett försök att verka nonchalant – inför sig själv uppenbarligen – slängde iväg en blick mot duschrummet. Ingen ställde sig vid den yttersta duschen och därför inte Noah heller, vilket nog egentligen var lika så bra. Bilden han målat upp i huvudet var tillräcklig, och han var inte säker på att han skulle ha stått ut om verkligheten hade visat sig vara bättre.
Efter att ha packat bagen lite noggrannare än nödvändigt hade han satt sig ner på soffbänken som stod placerad framför skåpen och fipplat lite med mobilen tills att han avgjorde att Noah borde vara någorlunda representabel nu.
Han var mycket riktigt påklädd, så när som på dom fortfarande nakna fötterna, och Lucas harklade sig något.
”Hej, du.”
Noah vände sig om och av det förvånade uttrycket att döma hade han inte varit medveten om att Lucas varit kvar där inne. ”Hej.”
”Det där utanför baren. Jag borde inte ha gjort så.”
Någonting lite besvärat tycktes fladdra förbi i den andres blick, kanske något generat också, och han drog en hand genom sitt fortfarande torra hår.
”Du hade väl knappast druckit, men kanske inte var helt vanliga cigg eller?”
Lucas flinade till och uppskattade helt klart Noahs försök till att skämta istället för att dom skulle stå där och bli mer obekväma båda två. Huvudsaken var att han nu hade fått fram att det varit ganska dumt gjort av honom.
”Nej alltså kiosken jag köpte dom ifrån är faktiskt rätt skum, så risken finns ju att dom inte var helt vanliga. Säkert sådana där som försämrar omdömet lite.” Han kunde inte hålla tillbaks ett retsamt leende men var också smart nog att börja backa och sedan vända sig om för att gå tillbaks till sitt skåp, hämta väskan och-
Han hann inte ta mer än ett steg förrän han kände en hand om sin axel och när han såg sig om över den såg han rakt in i dom där blågröna ögonen. Det var inte en lång blick. Inga sekunder av velande. Utan i nästa stund hade hans läppar blivit uppfångade och hans hår greppat med två händer.
Trots vad Lucas alldeles nyss sagt så fanns det inte en chans i världen att han skulle protestera mot vad som precis hände och han kysste hårt tillbaks dom där perfekt fylliga läpparna samtidigt som han kände ryggen stöta emot en av skåpdörrarna. När han kände piercingkulan där inne mot sin egen tungspets gav han ifrån sig ett lågt läte och kunde inte hejda händerna från att smita in under tröjan och till magen som han tidigare bara skymtat. Noahs händer hade samtidigt förflyttat sig från Lucas blöta hår till att ha greppat tag om baksidan av hans lår.
Deras kyssar kändes stressade – precis som andetagen – men det var inte mindre bra för det, och något mer som absolut inte kändes dåligt var den där fasta magen. Gud.
Fastän det borde ha varit Lucas som varit farligast närmast att möjligtvis börja avlägsna en tröja så var det Noah som knutit båda händerna om tyget i Lucas tröja och dragit upp den en bit – men så var det som att något osynligt och ljudlöst hejdade dom båda. Lucas såg andfått på Noah som hastigt hade släppt hans tröja, och fastän den andre inte såg rakt tillbaks på honom syntes någonting väldigt likt ånger i hans havsblick. Fast, intalat eller inte, tyckte han sig också vara väldigt säker på att ögonen mörknat något, vilket i sig fick Lucas puls att slå ännu lite snabbare.
En ringsignal som Lucas i sitt smått snurriga tillstånd trodde var Noahs avbröt en redan obekväm tystnad och det var först när den andre backat några steg och menande såg mot Lucas jeansficka som han insåg att det var hans egen telefon som ringde. Han hade nog seriöst aldrig varit så lättad över att få ett samtal och han tog tacksamt emot möjligheten till den naturliga anledningen att lämna den andre bakom sig och hämta sina saker på andra sidan.
”Tja”, svarade han utan att ens ha brytt sig om att kolla på skärmen innan han greppade sin jacka och bag och lämnade omklädningsrummet.
Och där utanför vid entrèn stod Clarissa och väntade och gav honom återigen ett snabbt – fortfarande något generat – leende och Lucas log lika hastigt tillbaks, ytterst medveten om att hon inte alls skulle ha lett om hon vetat vart hans läppar nyss befunnit sig.

självklart nyfiken på att höra vad ni tyckte :D
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 25 mar 18 - 15:26
Förlåt att jag är så seeeg på att kommentera! D:
Alltså är så glad att jag inte jobbar med städning fortfarande. Skulle aldrig någonsin vilja städa upp på en krogtoa *rysningar*
Och vilken badass Lucas är då som fixar elen själv, tur att han inte gjorde illa sig o.o
Sen till Lucas och Noahs relation, holy moly. Alltså om jag var Noah skulle jag nog göra slut med min tjej, framförallt om jag absolut inte skulle kunna hålla tassarna borta från Lucas. Alltså klandar honom inte direkt... men ändå.
Så Luvas behöver inte ta på sig hela skulden tycker jag. Noah är ju också med på det?
arbok - 14 mar 18 - 16:57
Det där med storrengöringen påminde mig ofrivilligt om Max och hur mycket jag städat där... :) mums.
Var ju en jävla tur för Lucas att han inte blixtrade ihjäl sig själv om han pysslar på med tänger och kablar hur som helst... hade hellre väntat på en elektriker, åtminstone om det bara var lyset som var trasigt och inte typ kyl och frys också haha D:
Känner på mig att det kommer bli jävligt komplicerat för Lucas och Noah D: Lucas kan ju lugna sig (kanske inte helt men...) att det åtminstone inte är han som gör "mest" fel, eftersom Noah uppenbarligen velat kyssa honom mer än en gång. Tycker lite synd om Clarissa som inte vet någonting och ändå försöker le snällt och sådär. Får en känsla att Noah kommer hålla Lucas som en hemlighet framöver... får se om jag har rätt hehe :D

Skriven av
ilenna
12 mar 18 - 21:26
(Har blivit läst 164 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord