vi borde inte, så låt oss göra det igen - del 1 |
testar på bar-miljön för denna nya story haha :) den var kul att skriva så jag hoppas ni ska tycka den är kul att läsa också :D
Det kändes som att han varit med i en lång film. Sagan om ringen-lång fast i en helt annan genre. Mindre orcher, mer kärlek. Inga storslagna krig men mer internt tjafs. Lite Sam och Frodo-känsla men samtidigt någonting helt annat.
Och Lucas roll i filmen? Han hade varit statist till en början och sedan graderats upp till någon slags biroll. Han skulle så jävla gärna vilja få huvudrollen, om så bara för (särskilt för) en natt.
Men det här var väl inte den sortens film där den sköna birollskaraktären skulle fucka upp det för den omtyckta huvudrollen när allt äntligen börjat ordna sig för honom.
”Så hur är statusen nu då?” Lucas gav honom ett snett leende och torkade bort en liten fläck på ett vinglas innan han hängde upp det i taket. Handduken fäste han återigen i bakfickan på sina svarta jeans. Han kallade dom sina arbetsjeans men saken var att alla hans jeans mer eller mindre såg likadana ut; vissa lite mer slitna över knäna och andra över låren, vissa något mer kolsvarta och andra på gränsen till gråsvarta på färgskalan, så det kunde mycket väl vara så att han ikväll jobbade i sina vardagsjeans. Inte för att någon skulle bry sig och inte för att han trodde att någon hade som största intresse att kolla in bartenderns brallor. Kollade dom in honom – vilket man inte ens skulle behöva vara självsäker för att säga att folk gjorde - så var det nog snarare helheten dom tittade på.
”Jag tror vi är okej. Mer än okej. Hon tyckte att vi skulle planera någon weekendresa. Vi skulle egentligen ha gjort en när jag fyllde tjugofem tidigare i år…”
Lucas höjde roat på ögonbrynen. Det var en vändning minst sagt. Vilket killen framför honom på andra sidan bardisken väldigt snart bekräftade att han också tyckte. ”Så från att vi bråkat konstant dom senaste veckorna, till att vi betett oss civiliserat med varandra, till att hon dom senaste dagarna inte ens velat se på mig, och att nu vilja fly landet med mig? Jag tror att det är ganska bra.”
Noah hette killen som satt framför honom; en busigt rufsig frisyr som längdmässigt var precis på gränsen att det nog skulle kunna gå att sätta upp i en knut men tillräckligt för att kunna greppa tag i med händerna; en typisk surffrilla skulle han kalla det (bortsett från att killen inte surfade vad han visste) i nyansen sandblond. Grönblåa ögon som havet (för att spinna vidare på surftemat) som både var intensiva och djupa. Tydliga linjer i ansiktet – käken, kindbenen, rak näsa, allt sånt där – men som ändå inte gjorde ansiktet kantigt på något sätt.
Sammanfattning? Han var jävligt snygg.
”Vad bra”, log Lucas som samtidigt hade känt en stor sten falla ner i magen av besvikelse.
Om tjejen – hon hette Clarissa men av rent själviska skäl brukade han låta bli att tänka hennes namn för att göra henne lite mindre verklig – ville att dom skulle planera en resa var statusen fan mer än ´ganska bra´.
Och han borde verkligen släppa den här killen han snackat så regelbundet med dom senaste veckorna. Han var en bartender vars huvudsakliga uppgift – förutom just delen att blanda drinkar och hälla upp öl – var att träffa människor på ett väldigt ledigt sätt. Han skulle kunna stå och lyssna på någons snack i fyra timmar i sträck och ändå vara kapabel till att släppa personen ifråga samma kväll. Var det någon som presenterade sig vid namn – för att det fanns många som såg bartendern som sin absolut bästa kompis efter en viss tid på dygnet och efter en viss mängd alkohol och ibland andra omständigheter – borde han knappt lägga det på minnet.
Men så var det Noah.
Det kändes som en film eftersom att han sett allt utspelas från första parkett. Han hade serverat deras första drinkar (inte första drinkarna som par – han hade fått veta senare att dom varit ´tillsammans´ (väldigt varierande hur svajigt det varit av och till) i några år redan – men första i denna bar), han hade hört dom prata gamla minnen, vardagssaker, framtidsplaner och det mesta där emellan. Han hade hört deras bråk för några veckor sedan och sett flickvännen kasta sin drink (cosmopolitan som var Lucas absolut minsta favorit att blanda) på pojkvännen och sedan dragit därifrån. Därefter hade han fått sin biroll i form utav att han fått bekanta sig med pojkvännen många, många kvällar efter det (inte så att det var alkisvarning, det var mest på helgerna han kom dit, och sett till timmarna han satt där och hur mycket han drack så var han nog närmare nykterist till och med) och han hade blivit så jävla svag för honom.
Som nämnt; som bartender träffade han otaliga personer och många av dom både var och såg trevliga ut. Han hade hört sent fyllesnack, lyssnat på helt osannolika historier som också mest troligt varit just det och han hade låtsas intresserad av ointressant svammel. Han hade flirtat och han hade blivit flirtat med. Det var så dom allra flesta kvällarna i veckan såg ut för honom. Och han brukade göra det där; släppa alla ansikten och historier i samma stund som han stängde dörren efter ett avslutat arbetspass, då när han gick hem samtidigt som dom flesta andra snart skulle gå upp. Noah däremot, honom tänkte han på, honom hoppades han få se komma tillbaka, och när han gjorde det blev han alltid töntigt nöjd.
Egentligen borde han också ha blivit nöjd av att nu fått höra det här, att killens tjej som faktiskt verkade ganska labil tycktes ha återfått något slags förnuft och att det nog skulle lösa sig mellan dom. Igen. Men Lucas var så jävla onöjd det bara gick.
”Härligt”, tillade han och lossade på handduken igen för att snabbt svepa den över disken där några tidigare ölglas lämnat blöta ringar på träet. ”Blir kanske billigare för dig också. Om saker ordnat sig nu.” Han flinade och belönades med ett liknande leende från Noah.
”Jo jag antar det. Synd på din dricks.”
Lucas skrattade lågt och lämnade honom för en stund när han tog upp beställningen från två killar längre bort och serverade dom varsin cuba libre. Redan innan han kollat deras leg hade han förstått att dom måste ha fyllt alldeles nyligen för dom hade sett fånigt stolta ut över att faktiskt få dricka alkohol. Som dom köpt själva. På en bar. Av en riktig bartender. Han hade lekt med tanken i ungefär två sekunder att halvera mängden rom och dubblera colan och se ifall dom ändå skulle vara lika ´packade´ om en timme. Men det skulle ha känts ganska elakt både sett till pengarna dom fick lägga ut och att det kanske faktiskt var deras första krogbesök. Så han hade snällt gett dom vad dom velat ha.
Dom två killarna hade visat sig vara startskottet för när kvällen övergått till en betydligt mer hektisk sådan och när han nästa gång hade tid till att kasta en blick mot Noah såg han hur han verkade göra sig redo för att gå därifrån.
Fan. Skulle han aldrig mer få se honom nu? Eller skulle nästa gång isåfall bli tillsammans med den snygga flickvännen?
”Dags för hemgång?”
Noah log. ”Tror det. Ganska stressig kväll för dig?”
”Ja, vart kom alla ifrån?” skrattade han men kände hur leendet svalnade ganska snabbt. Det kändes på riktigt jävligt jobbigt.
Noah var snygg – men han var inte extremt modell-tappa-andan-snygg, han hade en sjukt härlig personlighet men Lucas hade träffat andra som också hade det. Så var det bara det? Eller var det att han från början vetat – men ändå skamset nog hoppats på något annat sedan det där bråket han bevittnat – att han var otillgänglig? Var det vad som fick honom att tråna efter honom ännu mer? Som fick honom att tända till lite extra av att känna den andres blick på sig? Att han hoppades att den andre också gillade vad han såg men att Lucas aldrig skulle få möjligheten att ta reda på om det var så?
”Känns som jag borde tacka för dom åtskilliga timmarna du fått lyssna på mig”, flinade Noah, nästan ursäktande.
”Äh, det är ju vad du betalat för med dricksen”, svarade han retsamt – vilket nog mer syntes i hans blick än på läpparna för tillfället.
”Nej men...” Noah skrattade men såg gulligt generad ut, men så flinade han igen. ”Då har du varit ganska billig i timmen ändå.”
”Första-kunds-rabatt.”
I själva verket hade dom pratat om en hel del annat som inte involverat hans tjej eller kärleksbekymmer också. Annars skulle han nog inte alls ha ansett sig lärt känna killen framför sig så pass mycket som han ändå gjorde.
”Men ja.. då ska jag ta mig hemåt till min ganska illaluktande och alldeles för dyra etta”, sa Noah och gled ner från barstolen och rättade till den mörkgråa tröjan han bar.
Fuck it. Han var patetisk, men han ville hålla kvar en liten stund till bara. ”Du röker va?” Han hade ju sett tändaren legat bredvid honom många gånger. Så om han inte jobbade som pyroman om nätterna efter att han lämnat baren så...
”Ja...”, sa han något frågande.
”Jag har rast om två. Vill du ta en rök?”
Noah nickade leende. ”Visst. Jag går till toan bara. Ses vid garderoberna?”
Lucas gjorde en liten honnör och vände sig sedan om för att ta upp en rödhårig tjejs beställning.
Dom två minuterna råkade bli lite längre när en äldre man som Lucas verkligen inte visste varför han blivit serverad något mer att dricka med tanke på hans kraftigt berusade tillstånd hade lyckats med att hälla ut ett helt ölglas över bardisken. Självfallet när Lucas precis passerat. Det mesta av ölen hade såklart hamnat just på disken, men det hade också skvätt upp på Lucas t-shirt.
Han drog den snabbt över huvudet och letade fram en ny i sitt skåp. Väl påklädd igen kastade han en blick i den – i förhållande till personalutrymmet i övrigt – enorma spegeln som hängde bredvid skåpen och rufsade till håret lite med fingertopparna. Håret var fortfarande svart från hans tonåriga emo-period, men färgen var också det enda han hade behållit, nu vid en ålder av 26. Numera var det något mer kortklippt men snyggt rufsigt, och lite mindre ´plattad lugg enda ner till käken kombinerat med ett tuperat och sprayat kaos-skatbo där baktill.´ Tjejer, och killar för den delen, hade gillat det då, men han kände inte att Lucas 2.0´s frisyr hade försämrat något för honom i det avseendet utan snarare fått dom uppskattande blickarna att öka. Han skulle kunna sträcka sig till att säga att han var snygg, men han var inte av den där sorten som ansåg sig dödligt sexig och betedde sig utefter det. Det fanns ändå en jäkligt viktig balans och han ansåg sig vara på väldigt rätt sida av den. Kvar från emo-perioden var även 1 av tidigare 5 piercingar, men det som tidigare varit en ring på höger sida av läppen var nu utbytt till en silverkula.
”Sorry, råkade ut för en liten olycka innehållandes öl där bakom”, ursäktade sig Lucas när han hittade Noah väntandes vid garderoberna. Han hade hoppats att han skulle ha stannat, men hade inte blivit förvånad ifall han tröttnat.
”Du är ursäktad”, skämtade Noah och knuffade upp dörren så att dom kunde gå ut. ”Ovanligt att se dig i något annat än den där svarta t-shirten”, kommenterade han sedan.
Det var sensommar och dom senaste dagarna hade det växlat ganska mycket mellan att vara ganska skönt ute på kvällarna till att kännas höstigt kyligt. Det var definitivt höst ikväll så han hade gjort rätt val när han dragit på sig sin skinnjacka.
”Överraskade inte lika mycket med färgen antar jag”, sa han roat och insåg också att det var första gången han såg Noah i något mer än jeans och tröja. En svart huvförsedd tygjacka som såg väldigt mjuk ut.
”Nej du känns ganska mörk faktiskt. Mörk och svår.”
”Svår?” flinade han och tog upp sitt ciggpaket som var så knöligt att han nästan tyckte synd om det. ”Är jag svår? Jag tror inte att jag skulle ha blivit så långvarig som bartender då.”
Noah hade fiskat upp en egen cigg som han tände innan han svarade – leende och med ciggen fortfararande mellan läpparna.
”Nej du är typ den minst svåra personen jag träffat, tyckte bara att kombinationen lät bra. Har alltid velat kalla någon för mörk och svår.”
Lucas skrattade och skickade samtidigt iväg ett litet rökmoln. Eftersom det var just sensommar var dom ljusa nätterna redan förbi och hade det inte varit för den ensamma gatlampan på sidan av baren där dom stod så skulle han nog knappt ha kunnat se Noah framför sig. Och det hade ju i sig varit en stor förlust. Men samtidigt; hur jobbig var inte den här killen som både var snygg, trevlig och rolig? Ingen borde egentligen ha kunnat döma Lucas för att han hade svårt att släppa honom.
Fast... kanske skulle dom flesta ha släppt honom ändå om dom varit medveten från allra första början att killen ifråga hade en flickvän. En flickvän som det dessutom nu var ´ganska bra´ med igen. Vilket Lucas ju översatt till väldigt bra.
”Vad gör du förresten ute när du är sams – eller det var kanske mest hon som var osams med dig? - med din flickvän igen?”
”Hon hade redan planerat en tjejkväll med en kompis. Hade säkert tänkt beklaga sig över mig”, flinade Noah och blåste ut ett eget rökmoln innan han såg upp mot honom.
Han hade förstås sett honom stå eftersom han såklart gick till och från bardisken, men vanligtvis satt ju Noah ner på en barstol och där uppfattades han lite kortare än han egentligen var. Lucas var lång som i lång, men han skulle gissa på att Noah i alla fall sträckte sig till runt 1,85.
Några högljudda killar fick dom båda att vända sig om och Noah skakade smått på huvudet.
”Kommer aldrig förstå mig på dom som går ut typ en timme innan krogen stänger? När folk är som mest dryga liksom.”
”Troligtvis för att dom varit någon annanstans innan och redan är så dryga att dom inte kommer störa sig på annat drygt folk.”
Noah skrattade lågt. ”Glömde att jag pratade med en bartender. Du har hunnit analysera ganska mycket sedan du började jobba som det va?”
Analyserat ja, och observerat, åtminstone när det kom till killen framför honom. För övrigt var Noah ett alldeles för snällt namn för att passa hans utseende. En Noah skulle vara liten och söt, inte lång och snygg.
”Det kommer automatiskt. Och är det någon som är riktigt jobbig är det också enklare att omvandla personen till ett djur, för att göra det lite mindre sorgligt liksom.” Han flinade och hade självklart överdrivit lite; för det mesta tyckte han väldigt mycket om sitt jobb och dryga människor emellanåt hörde liksom till.
Han var väl medveten om att hans 10-minutersrast (som han egentligen inte alls haft just då men som han tiggt åt sig från Alexa) var slut sedan ungefär femton, men han kunde alltid skylla på dålig tidsuppfattning och att mobilen låg kvar inne i personalrummet.
Lucas hade precis fimpat sin andra cigg, vilket även Noah hade gjort, när deras blickar möttes, och mest troligt - väldigt troligt - intalade han sig att han såg något i den andres grönblåa blick som han egentligen inte gjorde och att det mer rättfärdigade det han sedan gjorde.
Han behövde inte luta sig långt ner och två – både snabba och plågsamt långsamma – sekunder senare hade hans läppar fångat upp den andres.
Han kunde ha nöjt sig vid det – och fortfarande haft möjligheten till att skylla på tillfälligt hjärnsläpp och att det då kanske, kanske hade verkat trovärdigt – och dragit sig ifrån. Men han hade tydligen ingen skam alls i kroppen för istället särade han på läpparna för att lirka upp den andres – och inte ens särskilt försiktigt.
Kanske hade han ändå inte sett – intalat – sig något helt galet, för Noah stod inte där förstenad och lät honom hållas eller knuffade honom ifrån sig. Killen tryckte sig snarare närmare och tog för sig med båda läppar och tunga. Tungan som han tidigare skymtat en kula i och som han nu definitivt kände.
Helvete.
När Lucas inte fick något motstånd kunde han omöjligt hejda sig och han la en hand om Noahs nacke – över det där sandblonda håret som kändes både strävt och mjukt – och kysste honom djupare, som för att på ett så effektivt sätt som möjligt uppleva det där han känt sig så skyldig över att vilja. Deras tungor rörde sig både hetsigt och förvånansvärt synkroniserat med varandra och Lucas kände en fast hand lägga sig för att vila mot hans midja innanför den öppna skinnjackan. En hand som greppade tag om det svarta t-shirt-tyget.
Kanske intalade han sig något igen, för att han ville tro att han visst hade någon skam i kroppen, och att det var han som drog sig ifrån Noah. Men det kunde – och var säkert – mycket troligt den andre som tagit ett steg ifrån Lucas. Deras blickar möttes hastigt igen men han kunde inte läsa av någonting alls ifrån dom. Egenskapen att kunna tänka hade nog försvunnit med dom där kyssarna som varit helt fruktansvärt tändande och som tydligen inte hade varit i närheten av tillräckligt eftersom han redan skulle vilja luta sig ner igen. Men han hade i alla fall lite moral kvar då han mentalt borrade fast fötterna i marken.
”Jag- lycka till med resten av kvällen.” Noah tog däremot några steg därifrån och stack ner händerna i jackfickorna innan han helt vände sig om. Han verkade sedan ångra sig och kastade en blick över axeln och tillade: ”Hejdå.”
Lucas höjde bara dumt handen.
the end
inte riktigt.
som vanligt blir jag jätteglad om ni vill berätta vad ni tyckte (:
och en varning, jag fick kämpa för att ens få lägga upp detta kapitel, och sen ännu mer för titeln, och fler tecken verkar ha blivit förbjudna, så kan nog vara bäst att kopiera kommentaren innan man skickar också -.-
|
| Kommentarer | | Vapor - 8 mar 18 - 15:23 | Ohhhh! Gillar att du kommer in direkt i storyn.
Ska bli kul att följa Noah och Lucas nu. Och hur allting ska bli mellan dessa två, spänningen och nyfikenheten stiger.
Bara allmänt kul att få läsa mer från dig, som sagt det ger en så mycket inspo! | | arbok - 7 mar 18 - 21:55 | Gillar att få hoppa rakt in i allting! Och att det händer prylar på en gång. Yikes. (Its my jam, uppenbarligen, när det är kort och explosivt om man kan säga så haha)
Om jag förstått rätt är det här en lite kortare novell och det gör mig nyfiken på vad som kommer hända... de kommer ses igen förstår jag ju, men är nyfiken på vad Noah känner :3
Ser fram emot nästa del! |
|
|
|
