Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

let me into your story - [del 28]

Milo hade vaknat innan larmet startat och han hade tyst tagit med mobilen och satt sig vid köksbordet med en kopp vaniljte och scrollat igenom instagram och mailen. Det var inte längre mörkt lika länge om mornarna, men vid tiden han gick upp var det fortfarande kolsvart utanför fönstret som att det skulle vara mitt i natten. Han visste att det gjorde en del deprimerade men Milo tyckte ändå att det var ganska mysigt. På sommaren var det tvärtom plågsamt när solen kunde leta sig in genom gardinen redan vid halv fem på morgonen. Zacharias hade verkat orolig inatt igen så Milo hoppades att han skulle sova längre nu när hans larm inte skulle kunna väcka honom. Han hade bara velat kunnat göra något mer för honom… något som skulle få honom att må bättre – även om han hade pratat om att han ville försöka få hjälp rent medicinskt.
Tanken slog honom helt plötsligt. Han var inte alls säker på att Zacharias skulle ta emot förslaget lika bra som Milo nu föreställde sig att det skulle kunna bli, men han tänkte åtminstone ge honom erbjudandet.
Han hade tänkt vänta med det tills senare på förmiddagen då Zacharias förhoppningsvis skulle ha kommit ner till stan och bokhandeln, men lagom till när han ställde bort sin frukost så uppenbarade sig Zacharias i dörröppningen in till köket. Iklädd jeans men än så länge ingen tröja.
”God morgon, gick du upp tidigare?” frågade han morgonhest.
”Ja jag vaknade nästan en halvtimme innan larmet och var pigg så… Jag ville inte väcka dig ifall du inte… fick så mycket sömn inatt?”
Den svarthåriges leende bleknade lite och han klev in i köket för att ta ner en egen tekopp. ”Jag fick tillräckligt.”
”Du… Jag har en fråga”, sa han och lutade sig mot diskbänken och möttes av Zacharias blick – snarare vaksam än nyfiken. ”Tror du att du skulle vilja hjälpa till lite i bokhandeln? Jag tänkte som en… extrajobbare, praktikant eller vad du än vill kalla det.”
”Jag tror inte-” Lite som han befarat verkade det hela göra Zacharias mer osäker än positiv, men han tänkte inte ge upp på en gång.
”Det skulle bara vara som någonting kul, så har du något att göra också. Och jag tror att du skulle vara bra på det.”
”Jag hade innan jag kom till din bokhandel knappt läst sen i 3an”, sa han konstaterande.
”Men nu har du ju ett gäng böcker att rekommendera. Och du kan slå in i kassan, du kan prata med kunder och… Jag tror det skulle gå bra.”
Zacharias såg en stund på honom och Milo förstod att det var mycket tankar som for genom hans huvud, att det säkert var stressade sådana. Men han ville att Zacharias skulle komma över den där nervositeten som han märkte av så fort dom var utanför lägenheten – han ville inte att Jimmy skulle få påverka honom mer. Och han trodde också att det skulle vara väldigt bra för Zacharias självförtroende att han fick se att han inte alls bara var ostabil som han själv kallade sig.
”Eller så skulle jag irritera någon av dina kunder som väntar sig att det ska vara som vanligt i deras favoritbokhandel. Och jag vet hur viktigt allt det är för dig.”
”Jag ber dig inte att ta över hela bokhandeln så att jag kan sticka iväg på semester”, kunde Milo inte låta bli att skämta. ”Du kan få hjälpa mig lite bara. Och dessutom har i princip alla mina stamkunder redan träffat dig – även om inte alla har pratat med dig. Ingen skulle bli irriterad, jag lovar.”
”Okej.” Zacharias drog på munnen den här gången, kanske åt just det där med semestern. ”Men funkar det inte så-”
”Så behöver du inte. Vi kan testa bara?”


”Du är rätt högt upp på glädjeskalan va?” flinade Zacharias och gjorde Milo sällskap på golvet när han sprättade upp den stora kartongen med saxen. Hans beställningar från bokmässan hade äntligen kommit och fastän det var han själv som valt ut böckerna så kändes det spännande att plocka upp dom.
”Så högt det går tror jag”, sa han och drog leende upp axlarna mot öronen. ”Kommer få låta kunderna sköta sig själva idag så att jag kan sätta mig och läsa istället..”
”Ska du ställa dom nya i en särskild hylla eller ska dom in på olika platser?”
Milo stängde igen en bok han precis öppnat. ”Jag hade tänkt ställa in dom en på gång… Men det var en ganska smart idé av dig. Vi kanske kan ordna en egen hylla till dom nya den här första veckan, det lockar nog lite extra. Så kan jag sortera in dom senare istället.”
”Du kanske kan stapla några på disken också, då ser kunderna dom när dom betalar för någonting annat.”
”Och du var osäker på om du skulle klara av att hjälpa mig här? Det är perfekt att du tänker lite mer på vad som lönar sig ekonomiskt när jag bara tänker på böckerna i sig…”, log han oskyldigt.
Dom hade hunnit ställa upp en hel del böcker – och druckit en varsin kopp te och kaffe – innan dörren plingade till från dagens första kund.
”God morgon”, log Milo. ”Och hej Rufus, jag tror att du vill ha ett hundkex va?”
”Han märker direkt när vi är på väg hitåt för han drar som bara den”, sa Eva-Louise med ett skratt. ”Men det är dags för en ny bok nu.”
Milo hade gått runt bakom disken för att hämta ett hundkex ur glasburken och han gav Zacharias ett uppmuntrande litet leende på vägen.
”Milo har fått in en massa nya böcker som vi har ställt upp här”, sa den svarthårige och gjorde en gest mot den mindre och lägre hyllan som dom kämpat med att flytta så att den stod mer avskilt än dom andra och förhoppningsvis mer i blickfånget direkt ifrån dörren. ”Det kanske finns något som passar där.”
Milo kände sig redan alldeles stolt över Zacharias och han satte sig ner på huk för att ge Rufus kexet. ”Ja det finns några böcker där av en författare du gillat tidigare, vi ska se… Den här”, log han efter att ha spanat igenom hyllan och sedan hittat en av böckerna han syftat på.
Precis som vanligt hade Eva-Louise inte bara valt en bok och sedan lämnat bokhandeln utan hon hade glatt tackat ja till en kopp kaffe, pratat med två andra (äldre damer ur samma generation) kunder som kommit in, gått runt en stund och kollat bland andra böcker och även delat med sig av Rufus senaste äventyr – som inneburit att han rymt ut på gården och försökt jaga sparvarna som hon la ut mat till varje morgon. Det var tur att han vant sig och kunde hålla minen, för han tyckte fortfarande att det var väldigt gulligt hur gamlingar pratade och hur nöjda majoriteten verkade känna sig med sina vardagliga – inte särskilt spännande – sysslor. När hon sedan faktiskt skulle lämna bokhandeln hade Milo passat på att lära Zacharias hur den enkla kassaapparaten fungerade också, och precis som han trott hade just den delen inte varit några som helst problem. Inte det tekniska i alla fall, han hade inte verkat riktigt lika självsäker när det kom till att ge Eva-Louise sin bok och säga hejdå.
Men det hade varit . Längre fram på dagen, när det närmade sig lunch, hade Milo sett en stor skillnad på den svarthårige. Han verkade mer avslappnad och hade till och med hunnit före Milo några gånger med att hälsa på nya kunder som kommit in.
För tillfället var det rätt mycket folk inne i bokhandeln och precis när Milo skulle till att gå till kassan där en medelålders kvinna stod och väntade så frågade en annan kvinna efter hans hjälp.
”Har du någon spännande bok att rekommendera? Jag är inte så förtjust i deckare, men jag vill gärna ha spänningen ändå.”
”Vill du fortfarande att det ska vara verklighetstrogna böcker eller är det okej med fantasy? Väntar du en liten stund bara? Zacharias?”
Den svarthårige som stod vid en hylla längre bort och ställde in en bok vände frågande blicken mot honom.
”Är du okej med att hjälpa hon i kassan? Annars gör jag det.”
”Nej det… Det går bra.” Milo hann se hur någonting lite stressat skymtade förbi i hans ansikte och hans första instinkt var att säga att han skulle hjälpa honom, men han ville också väldigt gärna tro att Zacharias visst skulle fixa det.
”Jag gillar fantasy också, så det går bra”, log kvinnan när han vände sig tillbaks. Men sekunden senare började hennes mobil ringa och hon ursäktade sig för att svara.
”Det är en serie det här va?” hörde han Zacharias säga innan han la i en bok i en papperspåse.
”Ja, jag läste dom två första på mindre än en vecka, så jag måste ju få veta hur det går nu.”
Zacharias log och likaså Milo. ”Jag gillar serier, när man hinner lära känna karaktärerna lite djupare. Vill du ha kvittot?”
Och Milo log ännu lite mer för sig själv. Han mindes att Zacharias tidigare sagt att han skulle ha velat ha lite av Milos egenskaper att kunna socialisera så bra med andra människor, men av vad han såg och hörde så tyckte han att Zacharias var väldigt bra själv på det.

Det hade blivit ett litet bakslag senare på eftermiddagen. Milo hade tyckt att allt hade känts så bra; Zacharias verkade trivas – kanske inte fullt lika mycket som när han i vanliga fall satt och läste eller bara hängde där inne, men att han ändå verkade tycka att det var kul, dom hade fått mycket böcker sålda och allt hade bara flutit på väldigt bra. Tills att en kund frågat Milo om den tidigare krossade rutan. Han visste inte om det var att Zacharias redan var både psykiskt och fysiskt trött, men påminnelsen om det hela verkade ha blivit för mycket och han hade varit ute och rökt en ganska lång stund nu. Milo var för första gången sedan deras korta lunchstängda timme ensam i bokhandeln och han gick bort till dörren för att kolla ut ifall han såg Zacharias.
”Hej”, log han när den svarthårige mycket riktigt stod där utanför, lutad mot husfasaden och med en cigarett mellan fingrarna.
”Hej. Förlåt att jag stack ut bara.”
”Det gör inget. Så länge du inte börjat tänka att det är ditt fel igen. Det var egentligen dags att fönsterputsa den förra rutan, och det slapp jag ju”, försökte han skämta.
Zacharias försökte i alla fall dra på munnen, och det räckte för Milo just nu.
”Jag hade ju nästan slutat med det här..” Zacharias såg missnöjt på ciggen innan han fimpade den mot undersidan av sin sko.
”Jag kan ta paketet om du vill…?” föreslog Milo, halvt på allvar och halvt på skämt, och till hans förvåning la Zacharias genast det knöliga paketet i hans hand.
”Ge inte tillbaks det.”
Dom hade båda återvänt in till bokhandeln och värmen igen och när det en stund senare var två kunder som gick fram till kassan så erbjöd sig Zacharias att ta det.
Milo hade själv börjat ställa om bland dom nya böckerna när dörren plingade till från en av hans favoritpersoner.
”Hej Maj”, log han.
”Hej på dig. Vad är det här för trevligt?”
”Zacharias kom med idén att ställa ihop dom nya böckerna tillsammans, och jag tyckte det kunde vara roligt att visa upp dom ännu lite mer. Man missar det ju inte när man kommer in, eller hur? Jag beställde dom på bokmässan.”
”Nej det här missar man absolut inte. Och vad mycket kul du verkar ha fått tag på. Jättespännande”, log hon och tog upp en utav böckerna. ”Är han här nu? Zacharias?”
”Ja, han får testa på att jobba lite här med mig faktiskt”, sa han och nickade mot kassan där Zacharias precis sträckte över en papperspåse till tjejen med dom rosa slingorna i håret.
Maj följde hans blick och leendet som tog plats på hennes läppar sa honom genast att hon gillade vad hon såg. Han hade aldrig kunnat tänka sig att hon skulle ifrågasätta det, men han blev ändå glad att hon verkade tycka att det var något bra istället för att bli nervös att Milo ställde till någonting med bokhandeln hon överlåtit till honom. Zacharias tog betalt av nästa kund medan han småpratade lite med henne, och kanske var det tur att han inte såg att både Maj och Milo tyst såg mot honom.
”Han har förändrats sedan jag sist såg honom”, smålog Maj när hon såg tillbaks på Milo istället.
Det hade han definitivt gjort. Det hade varit en bergochdalbana med många branta uppförsbackar, men så hade det också gått lättare nedför ibland och Milo visste att allt skulle bli enklare nu när han åtminstone var fysiskt fri ifrån Jimmy. Han lovade sig själv att han skulle hjälpa Zacharias på alla sätt han kunde för att också lossa på Jimmys sista mentala grepp om honom.
”Det har han”, log Milo svagt. Han kunde berätta vid något annat tillfälle att Zacharias faktiskt också var hans pojkvän nu. ”Har du läst den där?” fortsatte han och tittade ner på boken hon höll i.
”Nej, jag har bara läst om den. Det här lär inte bli det enda jag köper med mig, men den ska jag i alla fall ha.”

”Milo, jag tror att kvittorullen är slut, hur- eller du vet förstås också Maj, som har jobbat här.” Zacharias verkade nervös över att det var Maj som stod framför honom och Milo kunde inte låta bli att le åt det när han gjorde honom sällskap bakom disken.
”Dom ligger här i”, sa han och drog ut en korg från längst ner i hyllan för att sedan räcka honom en rulle och ge vidare instruktioner till något egentligen väldigt enkelt men som dessvärre brukade vilja krångla.
”Jag har inte bråttom”, försäkrade Maj leende Zacharias när han suckade åt luckan som inte ville öppnas.
”Du har säkert något magiskt finger för det här Milo”, sa han och sänkte sin egen hand innan han gav honom ett leende som både var uppgivet och roat.
”Tror du?” flinade han tillbaks men lyckades också med sitt första försök, vilket fick Zacharias att andas ut i ett lågt skratt.
”Sa ju det. Bäst du sätter i den här också då, med din magiska touch.”
”Eller the secret touch kanske, sånt där man lär sig efter att ha jobbat i the secret bookshop en viss tid.”
Dom skrattade båda två – bara för att det låtit så töntigt och Zacharias räckte sedan Maj både påse och kvitto.
”Tack så mycket. Det lilla jag sett så tycker jag att du gör ett väldigt bra jobb här.”
”Verkligen? Tack.” Zacharias såg uppriktigt glad ut och Milo var precis på väg att säga hejdå till Maj när hon fortsatte:
”Och ni passar väldigt bra tillsammans.” Med det leendet vände hon sig om och gick mot dörren och Milo såg först efter henne med höjda ögonbryn och sedan på Zacharias.
”Menade hon… tillsammans som… några slags kollegor eller tillsammans som…”
”Definitivt tillsammans”, svarade Milo. ”Jag har tänkt på det flera gånger; att det väldigt ofta känns som att Maj bara vet om saker. Sånt som hon egentligen inte alls kan veta. Ibland frågar hon något och jag får känslan av att hon redan vet vad jag kommer svara. Och då menar jag inte ens på det där sättet att jag är ganska förutsägbar.”
”Hon kanske kan läsa tankar?” Zacharias såg sådär neutral ut igen – på det sättet som Milo var avundsjuk på att han själv inte kunde åstadkomma – innan han började flina. ”Såg ut som att du trodde på det…”
”Nej”, sa han och himlade med ögonen men petade ändå till Zacharias med armbågen. ”Det gjorde jag inte alls. Men det känns lite så ändå. Eller vadå, tänkte du något särskilt om mig just då eller?” Han såg retsamt upp på honom och Zacharias strök en hand över det uppsatta håret.
”Jag tänker ofta mycket om dig.”
”Som…?”
Zacharias ryckte lika retsamt på axlarna innan han vände sig om för att kasta den tomma kvittorullen.

*

Med tanke på att det ändå hade gått väldigt bra igår hade Milo mer eller mindre räknat med att Zacharias skulle vilja hjälpa till igen, och det var också så det hade blivit. Det var bara en halvtimme kvar till stängning och det hade inte alls varit in lika mycket kunder som under gårdagen – men det hade fortfarande varit en väldigt bra dag om man såg till kassan, vid vilken Zacharias stod och hade börjat sortera kvittona.
”Hej!” hälsade Milo på en för honom okänd kund som precis klev in genom dörren innan han fortsatte ställa några böcker tillrätta. Mannen hade fortsatt längre in i bokhandeln på egen hand och Milos blick gled iväg till Zacharias vid kassadisken. Det utsläppta håret ramade in hans ansikte lite som en gardin där han stod och plockade med dom många papperslapparna och någonting pirrade till i Milos mage när han slogs av tanken att han faktiskt var tillsammans med killen som stod där. Precis som han slagits av den tanken gjorde han ärligt talat flera gånger per dag över hur snygg han också var. Som att Zacharias märkt att han tittat på honom såg han precis upp och Milo kände med ens ett väldigt stort begär efter att få kyssa dom där läpparna. Särskilt när hans blick fångade upp dom där kulorna i underläppen. Han hade aldrig kysst någon med piercing tidigare men han hade snabbt insett att det verkligen var någonting han gillade. Han hade gillat annat som involverat piercingen också.
”Vad?” frågade Zacharias från sin plats och drog lite på munnen, och fick först då Milo att förstå att han inte kunde stå där och tänka tankar som skulle göra det alldeles för plågsamt med den där sista halvtimmen. Nu tjugo minuterna.
Han skakade bara leende på huvudet innan han ställde ifrån sig boken han hållit i handen och gick efter åt samma håll som mannen tidigare gått.
”Behöver du hjälp med något?” frågade han leende.
”Nej tack, jag hittade precis det jag var ute efter.” Mannen log tillbaks och höll upp en tjock bok ur en deckarserie som Milo själv läst men aldrig fastnat för. Men så var deckare inte riktigt hans genre heller.
Milo visste inte ifall Zacharias hunnit läsa av någonting från hans tidigare inte alls särskilt oskyldiga blick, för det var precis likadana blickar han själv kände från den andre efter att mannen lämnat bokhandeln. Sexton minuter.
”Vad är du sugen på för mat ikväll?” frågade Milo och tog upp en av böckerna som låg på disken för att läsa på baksidan.
”Vad jag är sugen på…?”
Milo vände snabbt upp blicken mot honom och den här gången visste han inte om Zacharias varit medveten om hur det där låtit, eller om det var Milo som var för påverkad av sina egna tankar och hade avslöjat sig själv när han såg upp så hastigt och att det var därför Zacharias nu hade ett snett leende över läpparna.
”Kanske någon pasta och köttfärs bara? Jag är sugen på parmesan faktiskt.”
”Det var länge sen jag åt det också”, nickade Milo leende. Zacharias såg tillbaks på honom och där var den där blicken igen. Som givetvis fick det att återigen pirra i Milos mage.
”Förresten, jag vill vara jobbig och byta hylla till dom nya böckerna. Det skulle se mycket bättre ut med den lilla som står längst där inne, vid skräckböckerna du vet? Hjälper du mig att flytta den bara? Känns skönare om det redan är klart imorgon bitti.”
”Alright”, nickade Zacharias och följde med honom till nämnda avdelning och den lilla men ganska otympliga bokhyllan – åtminstone om man skulle bära den själv. Tillsammans gick det dock väldigt smidigt och Milo flyttade snabbt över dom nya böckerna.
”Perfekt”, log han. ”Nu ser det väl bra ut när man kommer in här.” För att testa om det påståendet stämde gick han iväg till dörren och vände sig inåt mot bokhandeln, och ja det såg riktigt bra ut.
Något som såg ännu bättre ut var Zacharias som tagit stegen fram till honom och helt plötsligt tryckte läpparna mot hans. Milos ögon vidgades något innan han istället greppade tag om Zacharias nacke och mjukt kysste tillbaks. Det var också vad han hade tänkt sig att det skulle bli – en mjuk, snabb kyss. Men med tanke på vad han själv hunnit bygga upp den senaste halvtimmen och vad han också tyckt sig se hos Zacharias så hade det kanske varit naivt att tro att någon utav dom skulle ha kunnat nöja sig med något så litet. Zacharias tunga hade lirkat in sig mellan läpparna som Milo villigt särat på och det snabba – som i dom två sekunder Milo hade tänkt att den där första kyssen skulle pågå i – hade övergått till snabbt – som i tempo istället. Som hetsigt och längtande och-
i nästa sekund fann sig Milo uppsmälld mot väggen bredvid dörren och han kunde helt opassande inte låta bli att tyst skratta när han hörde hur en bok ramlade ner från någonstans. När Zacharias löst bet tag i hans underläpp flämtade han istället till lika tyst och la upp armarna om hans hals. Samtidigt såg han hur han Zacharias sträckte ut armen och fumlade efter skylten för att därefter vända på den.
Okej dom hade officiellt stängt nu – förmodligen tre minuter för tidigt – men dom var fortfarande i bokhandeln. Dom borde inte stå här och hångla. Den tanken hade dock inte så mycket att säga till om och Milo ryste till när han hörde det hesa lätet ifrån den andre när han drog fingrarna genom hans svarta hår.
Zacharias händer hade letat sig ner till Milos höfter och hans egna hade helt oblygt stuckit in under den långärmade tröjan och upp över Zacharias bröstkorg.
”Mhm.” Han var inte helt säker på om den svarthåriges läte var ett nöjt eller ett plågsamt sådant när han kilat in sitt ben mellan Milos och tryckte låret mot honom – men med tanke på vad han helt klart borde känna så var det nog lite utav båda. Det var i alla fall vad Milo kunde beskriva sina egna känslor som när han gav ifrån sig ett eget tyst jämmer.

Milo hade avlägsnat Zacharias tröja helt och hållet eftersom den bara varit i vägen. Zacharias hade precis fått upp knappen till Milos jeans.
Och det här var galet. Dom kunde inte ta det här längre än vad dom redan gjort. Och i nästa stund var Milos ben nära att vika sig när den andre slöt handen över honom genom det enda tyget som nu fanns kvar emellan. Med ivriga läppar placerade Milo flera kyssar längs Zacharias hals och kände sig samtidigt ner över hans jeansrumpa med händerna.
”Gud Milo”, suckade Zacharias som utan tvekan känt Milo reagera under hans hand. Det var nästan fascinerande hur både belåten och plågsam den sucken hade låtit. Något som gjorde Milo betydligt mer plågad än belåten var när handen försvann igen – i ungefär en sekund tills att den istället dragit ner resåren och slöt sig om honom på riktigt.
Det dröjde inte länge alls förrän Milo – i och för sig med visst fumlande – knäppt upp även Zacharias jeans och hur nervöst det än kändes att göra något sånt här där dom befann sig – förvisso med dörren låst och för närvarande inte synlig i något fönster – så kändes det också mer spännande än han egentligen ville medge.
Han tryckte sina höfter närmare Zacharias egna och mötte sedan hans grålila, nu väldigt glansiga blick. Några ord behövde inte ens lämna den andres läppar för att han skulle förstå vad han ville, och dom två känslorna slog återigen över Milo; nervositet och spänning. Men dom kunde inte… Eller?
Dom kysstes hårt igen och fingrarna som Zacharias drog genom hans hår fick behagliga rysningar att löpa längs hans ryggrad.
”Har du… någon?” mumlade Zacharias mot hans hals innan han drog sig lite ifrån och såg på honom igen. Hur gärna Milo än velat kunna säga ja så hade han ingen och han skakade på huvudet.
”Jag och…” Zacharias slog ner blicken en kort sekund innan han höjde den igen. ”Vi använde alltid skydd. Och jag är ren.”
”Det är okej för mig”, andades han fram.
Det ryckte till i Zacharias mungipa innan han bet tag i piercingen och Milo insåg att det inte längre fanns en endaste liten möjlighet att han skulle säga att det här var en dum idé. Det var en dum idé, men det var Zacharias som stod framför honom och Milo var både tänd och kär och säkert en massa annat som han inte ens kunde hitta orden till nu.
Det hade hunnit gå alldeles för många sekunder utan att ha känt Zacharias läppar mot sina och Milo åtgärdade det snabbt genom att greppa hans haka och dra ner honom mot sig.

Både läppar och händer blev hetsigare och en smidig vändning från Milo så att Zacharias hamnade med ryggen mot väggen hade resulterat i ännu en vändning från den andre, några skratt hade blandats med ännu hungrigare tungor och helt plötsligt fann sig Milo tryckt med ryggen mot en bokhylla istället. Milos tröja hade någonstans på vägen dragits av och han själv hade fullt upp med att frustrerat försöka få ner Zacharias jeans över hans smala höfter. Det hade kanske gått enklare om han inte distraherats så av en viss hand som rörde vid honom på ett sätt som ingen annan hade gjort lika bra. För en liten stund övergav han sitt mission med att få ner jeansen och lutade bara bakhuvudet mot böckerna med slutna ögon.
”Mhm- sluta”, pressade han till sist fram och greppade tag om Zacharias axlar, som direkt förstod och retsamt leende släppte honom. Den väldigt korta pausen hade nog varit nödvändig för dom båda för att kunna hämta andan, men det hade också blivit den enda pausen.
Milo som tidigare varit orolig för att det var han som drog till sig strömavbrott skulle nu inte alls bli förvånad om energin han och Zacharias utsöndrade skulle vara tillräcklig för att slå ut all annan elektricitet. Ögonen som såg in i hans var båda mörka och intensiva, hans egna andetag hesa och pirrandet i magen så explosivt att han inte riktigt visste vart han skulle ta vägen. När Zacharias fuktade ett finger mellan sina läppar slog nervositeten till igen – inte av att dom befann sig i bokhandeln utan för att…
”Jag tar det försiktigt”, lovade Zacharias, som att han sett på Milo vad han precis hade tänkt.
Förra gången hade varit den första med en kille för honom och även om det hade blivit väldigt bra efter en stund så hade dom haft olja som han definitivt var väldigt säker på hade underlättat. Men samtidigt så ville han inget hellre än att ha Zacharias just nu.
”Mhm.” Han knep ihop ögonen när han kände den andres varsamma finger som först cirklat runt lite nu istället jobba sig inåt, men öppnade dom lika snabbt när det försvann.
”Förlåt”, mumlade den svarthårige och andades ut lika hest som Milo nyss gjort innan han drog sitt hår bakåt. ”Vi kan inte…”
”Vadå?” frågade han och såg bedjande upp på honom. ”Vill du inte…?”
Ett leende letade sig fram på Zacharias läppar. ”Verkar det inte som att jag vill det hur mycket som helst?” Han suckade sedan lågt. ”Jag vill inte göra illa dig och utan glid kommer jag att göra det.”
”Det går säkert bra”, försökte Milo och drog några fingrar längs hans underarm innan han flätade ihop fingrarna med Zacharias.
”Nej det skulle det inte. Det skulle knappt gå för mig, och jag har…” Han hade sett lite uppgiven ut nyss men det hade nu bytts ut mot någonting mer obekvämt, och när fortsättningen kom var det uppenbart varför. ”ändå legat med en kille betydligt fler gånger.”
Dom såg tyst - bortsett från dom ansträngda andetagen - på varandra en stund och Milo var ganska säker på att dom båda upplevde sitt största antiklimax.
”Jag skulle väl ändå aldrig mer ha kunnat jobba här om jag vetat att jag knullat här inne.”
Han hade nog också låtit ganska uppgiven men Zacharias skrattade högt till och Milo såg flinande upp på honom.
”Vadå? Det är ju sant. Jag skulle rodna varenda gång jag tittade åt det här hållet.”
”Det har jag inga tvivel alls på att du skulle, men jag trodde inte att du använde ord som knulla.”
Milo insåg att det faktiskt var precis vad han sagt och han skrattade också. ”Bara för att jag inte brukar det så betyder det inte att jag har några problem med det.”
Zacharias log fortfarande roat men det spelade ingen roll att det var åt honom han gjorde det, Milo var bara så glad varenda gång han log eller skrattade, för det var inte alltför länge sedan som han trott att det aldrig mer skulle inträffa.
Det såg precis ut som att Zacharias var på väg att svara någonting, men istället bet han tag i läppen med ett lågt stön.
Och Milo var den förste att erkänna sig skyldig.
Med ett fast grepp om Zacharias höll han kvar hans blick samtidigt som han med andra handen tog tag om hans och förde den dit han ville ha den. Dom kanske inte kunde göra på det sättet dom helst hade velat, men Milo ville fortfarande att dom skulle komma tillsammans.

Milo darrade fortfarande lite i kroppen men behövde inte bekymra sig över några ben som skulle vika sig under honom. Zacharias satt lutad mot bokhyllan medan Milo hade sin kind vilandes mot hans bröstkorg, och det han nyss upplevt var (möjligtvis med lite konkurrens från den där natten när det lite obekväma hade gått över till någonting obeskrivligt skönt och Zacharias leende bitit tag i hans underläpp i samma sekund som han kom... ) det sexigaste han varit med om.
”Det där var..”, började Milo och såg upp mot Zacharias men avbröt sig för att istället skratta till. Något förfärat. ”Okej just det där är inte sexigt alls.”
”Ditt fel”, flinade Zacharias som precis inspekterat en väldigt kladdig hand men med en desto gulligare rynka mellan ögonbrynen.
”Jag ska hämta papper.”
Men Zacharias lät honom inte resa sig upp på en gång utan drog honom istället närmare sig med den andra armen och tryckte en hård kyss mot hans läppar. ”Jag ä- ..r okej. Jag kan hämta själv.”
Milo log lätt och strök undan några svarta hårslingor på honom innan dom reste sig upp båda två.


Andas. Långsamt. Det går bra.
Zacharias mötte sin blick i spegeln på den lilla toaletten i bokhandeln och drog sedan båda händerna genom håret.
Det var egentligen inte att orden varit så nära att lämna hans läppar som skrämde honom, det var insikten av att dom skulle ha varit sanna. Jag ä-
”Zacharias?”
Han drog lika snabbt händerna över ansiktet istället och vände sig sedan om för att låsa upp.
”Du tog väl inte en egen runda två?” skämtade Milo men fick sedan något mer bekymrat i blicken. ”Du är okej va...?”
”Ja, såklart”, log han snett.
Han visste att han inte behövde hålla sin ångest hemlig för Milo, att han förstod mycket mer än vad någon annan i hans närhet någonsin gjort, men han ville inte sänka den här kvällen som hade varit så bra. Och han ville inget hellre än att få slippa dom jobbiga tankarna och känslorna.
”Förstå hur bestört Maj skulle bli om hon vetat det här…”, sa Milo och skakade leende på huvudet när han tog ner sin jacka ifrån kroken.
”Var ju dock hon som sa att vi var fina tillsammans.”
”Jag är ganska säker på att hon inte såg just den bilden framför sig. Hoppas jag”, tillade han och Zacharias småskrattade när han själv tog på sig sin skinnjacka.
”Så vilket är bäst, apoteket eller 7 eleven?” frågade Milo efter att ha låst dörren.
”Pratar vi nässpray tror jag apoteket, är du hungrig så förmodligen 7 eleven.”
”Glid”, sa Milo enkelt och drog till sin stickade mössa. ”Nog för att mangooljan luktar gott men såg du flottfläckarna på hela lakanet?”
Zacharias såg roat på honom igen och var samtidigt väldigt tacksam över att han hade lyckats avbryta den där panikattacken så att han faktiskt fick gå här tillsammans med honom och höra dom ganska underhållande kommentarerna.
”Jag tror inte att 7 eleven har något alls faktiskt, så röstar för apoteket.”

___
minns den dikta-perioden då man brukade varna för att ett kapitel innehöll barnförbjudet, förhoppningsvis är inte det längre nödvändigt haha. och mitt vanliga tjat; är superglad att ni fortfarande följer min story och jag blir lika glad varje gång för era fina kommentarer, tack :D

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 15 feb 18 - 15:13
Tror inte du behöver oroa dig för barnförbjudet eller inte, haha!
Känns som att det bara är du, jag och Arbok som fortfarande postar här, plus botarna såklart xD
Är alltid kul att läsa dina grejer också så keep it going! :D

Nu till kapitlet.
BRA att Zacharias tar sig ut från lägenheten och lever! Det behöver han efter allt skit som varit. Så givetvis ska han extrajobba på bokhandeln, med Milo, och hans tanter! :3
Och haha, tror det var bäst att de slutade där, för Milos skull och kanske för bokhandelns skull,höhö.
Jag har nog mina aningar dock att det kommer bli mer drama med Jimmy, sitter liksom och väntar.... hoppas jag har fel!! :<
arbok - 14 feb 18 - 14:07
Klart Zacharias kan hjälpa till på bokhandeln! Han är ju redan där så mycket och hjälper till att möblera om, bara bra att han får lära sig stå i kassan och prata med folk också så kanske han inte tycker det blir lika stressigt/jobbigt med många människor i längden. (Klart att Maj är först med att upptäcka att pojkarna är tillsammans... man behöver nog inte vara tankeläsare för att förstå det hehe)
Nu för tiden är det nog bara vi och botarna som läser kapitlen och jag tror inte de (eller vi) har några problem med barnförbjudet innehåll :))) hahaha. Nej men, klart pojkarna inte kan låta bli varandra, bara tur att de inte lät lusten gå före hjärnan för då hade det nog inte blivit något mer jobb för Milo resten av veckan (alternativt rullstol).....
Okej ska sluta babbla nu hehe. MEN hoppas Zacharias inte låter hjärnspöken ta över för tror inte alls det skulle vara någon fara om han berättade precis vad han kände för Milo :D

Skriven av
ilenna
13 feb 18 - 14:14
(Har blivit läst 222 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord