let me into your story - [del 19] |
här kommer ett ganska kort kapitel =) men ni kanske tycker något om det ändå haha? =D
Det var fredag eftermiddag och Milos andra dag efter att han hade kunnat öppna igen. Han hade fått glasrutan bytt sent på onsdagen och därefter hade han tillägnat resten av kvällen åt att städa bort varenda liten glasbit och ställa iordning i skyltfönstret igen. Men inga fjärilar och ingen ljusslinga. Torsdagen hade varit första gången någonsin som han faktiskt känt sig orolig över att jobba i stan på kvällen och fastän det skulle varit väldigt osannolikt att något skulle hända igen – särskilt medan han hade öppet – så hade han känt sig spänd och nästan förberedd på att någonting skulle krascha igenom fönstret.
Hans orimliga förhoppning om att inte en enda kund skulle ha varit förbi vare sig tisdag eller onsdag hade såklart varit just orimlig, och han hade fått så många kramar på torsdagen. Kerstin hade till och med haft med sig en blomma – han visste inte namnet på den men dom orangea kronbladen hade fina mönster i sig som påminde honom om höstlöv - och hade därmed också nästan fått Milo att börja gråta igen av den snälla gesten. Men bara nästan – han hade kunnat kontrollera sig.
Maj hade också kommit dit, och självklart hade hans skuldkänslor varit helt i onödan. Hon hade inte tyckt att det var hans fel eller att han misslyckats eller ångrat sig att hon någonsin låtit honom ta över. Innerst inne hade han ju vetat att hon inte skulle bli besviken på honom, men det hade ändå varit en lättnad att träffa henne och verkligen få höra det.
Det hade varit in många kunder, både gamla och nya, men inte Zacharias.
Det hade varit tomt ganska länge och var inte alltför lång tid kvar tills att han skulle låsa och stänga när dörren plötsligt plingade till och Oskar uppenbarade sig.
”Hej! Shit jag hörde vad som hade hänt, varför har du inte sagt något?”
”Jag trodde inte- kommer du direkt från bussen?” sa han när han registrerade Oskars vitgråa jacka som han visste att han hade när han åkte snowboard. Först efteråt såg han också väskan som han ställt ifrån sig på golvet.
”Ja”, svarade han. ”Men alltså vadå, var hela rutan krossad när du kom hit i tisdags?”
Milo nickade. ”Ja, det låg ingen sten eller någonting här inne så dom lär ha använt någonting annat till att ha slagit in den. Men jag fick det fixat redan i onsdagskväll i alla fall.”
Han berättade om att han hade suttit där inne samma natt och pysslat, om polisbesöket och anmälan och att han redan hade beställt installation för övervakningskameror.
”Jävlar, vilket drama. Men tur ändå att dom var här senare och inte när du satt här inne. Om dom inte hade sett dig hade dom kanske bara trott att det var någon sån där nattbelysning.”
Milo nickade. ”Jag kom att tänka på det först senare faktiskt.”
Oskar drog ner dragkedjan på sin jacka och lutade sig mot den närmaste bokhyllan. ”Läskigt ändå.”
”Ja, kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas om någon kom in och försökte råna en. Det var tillräckligt att komma hit och se fönstret sådär. Men är du nöjd med skidresan eller? Det såg ju ut som helt enorma backar på dina bilder.”
Oskar sken upp lite. ”Ja men det var sjukt bra allting! Dom har öppnat upp ett nytt berg för i år och det var verkligen enorma nedfarter. Nästan sådär att man tvekade.”
”Vilket inte lär ha stoppat dig ändå?” flinade han.
”Självklart inte. Men ja det var bra väder, vi träffade ett annat trevligt killgäng som vi hängde med och stugan hade en jävla jacuzzi, skulle vara stört om jag hade något att klaga på.”
”Vad kul”, log han och kände sig verkligen glad för Oskars skull. Han hade ju sett fram emot resan länge. ”Jag hade ju kunnat följa med för jacuzzin.”
Oskar skrattade. ”Du hade väl bott i den. Eller kanske flyttat dig emellan den och bastun.”
”Hade ni bastu också?” frågade han häpet. ”Är ni rika eller?”
”Nej det var det som var så galet. Vi valde en ganska billig stuga, och Oliver – som bokade – sa att det inte stod mer än hur många bäddar det var, och att det fanns kök liksom. Så det var en överraskning.”
”Ganska galet”, höll han leende med.
”Hur går det med snyggingen då?”
”Zacharias..?” sa han och såg kanske lika låg ut som han kände sig när han svarade, för Oskar rynkade pannan lite.
”Förlåt, det kanske var okänsligt. Har du inte hört något mer från Emmy?”
”Nej det är inte det”, sa Milo och bet tag i läppen. ”Han kom hit alldeles efter att jag upptäckt att rutan var krossad, när jag stod där ute. Men så drog han nästan på en gång igen, han sa knappt någonting, och jag blev seriöst ledsen, för han brukar bry sig betydligt mer än så. Och alltså, sen jag träffade honom första gången så har han varit in här flera dagar i veckan, nästan varje dag. Men han har fortfarande inte dykt upp efter att han drog iväg i tisdags. Och nu är jag typ orolig istället..”
”Vad konstigt”, sa Oskar med höjda ögonbryn. ”Men tror inte du behöver oroa dig, han har säkert någon förklaring när han dyker upp igen. Och det lär han ju göra eftersom ni väl ändå verkar vara ganska nära nu?”
”Fast han mår inte så jättebra jämt. Han har haft det jobbigt som yngre och får fortfarande panikångest ibland. Och jag tror att det är någonting mer som inte är så bra just nu, men jag har inte velat tjata på honom att berätta heller eftersom han ändå verkar okej för det mesta.”
”Oj”, svarade Oskar och hade bitit tag i läppen på samma sätt som Milo nyss gjort. ”Varför ringer du inte då?”
”Jag har inte hans nummer..” Han hade aldrig tänkt på att fråga eftersom dom hela tiden setts så regelbundet ändå. Det hade liksom inte behövts.
”Ajdå. Inte för att vara sån men.. tror du det är så smart att, jag men du vet, involvera dig i någon som kanske inte är så stabil? Det kanske blir jobbigt för dig med..?”
Milo blickade snabbt upp på honom. ”Varför skulle det göra någon skillnad? Jag tycker om honom jättemycket, och det gjorde jag innan jag insåg att jag kände något mer. Och det skulle inte spela någon roll om det blev jobbigt för mig, jag bryr mig ju om honom. Varför skulle jag vara så självisk?”
”Förlåt”, sa Oskar och skakade på huvudet. ”Fan det är klart att du inte skulle vara det. Det var dumt sagt. Jag..” Han suckade lågt. ”Jag tänkte väl mer i mina egna banor; där allt ska vara så odramatiskt och ytligt som möjligt.”
Milo insåg att han kanske låtit lite väl irriterad, dom tänkte faktiskt inte precis på samma sätt, och han visste ju att Oskar var så långt ifrån förhållandekillen som fanns, och att han egentligen bara brydde sig om Milo.
”Jag vet. Vi funkar olika på det planet”, log han svagt. ”Men alltså nej, om han mår dåligt så gör det bara att jag bryr mig ännu mer.”
”Det är en betydligt bättre egenskap.”
”Var det inte du som sa att jag var lite väl hård mot mig själv? Du borde inte heller vara det. Det är ju inget som säger att jag är en bättre kille bara för att jag har valt att ha flickvän istället för one night stands. Jag insåg nog redan innan jag prövat att jag skulle ha varit dålig på det.”
Oskar flinade. ”Tack brorsan. Men jag tror att du ligger ett snäpp högre på bra-kille-skalan. Fast vadå, varför skulle du ha varit dålig på det? Du skulle inte ha behövt jobba särskilt hårt för att få med någon tjej eller kille hem. Kolla på dig själv liksom.”
”Sluta”, sa Milo och kände sig nästan generad. Han skulle definitivt inte ha varit bra på det. Den enda killen han gjort mer än att kyssas med hade varit en kompis som varit lika nyfiken som honom själv. Och tanken på att göra något sånt – och förmodligen ännu mer - med någon som han träffat samma kväll? Gud, nej. ”Hjälper du mig att sopa av golvet? Eller du kanske vill hem?” Han kunde tänka sig att han var skapligt trött i både kropp och huvud efter att först ha åkt bräda och sedan suttit på en buss.
”Nej men jag hjälper dig, så att du också får komma här ifrån snart”, log Oskar och tog av sig sin jacka innan han tog emot sopkvasten.
När det var dags att stänga dröjde sig Milo dock kvar.
”Kommer du?” undrade Oskar som hade lyft upp sin väska.
”Jag tror jag ska försöka få tag på Zacharias.. Borde inte vara alltför svårt att hitta hans nummer när jag kan hans personnummer. Vi är födda samma dag”, förklarade han och satte sig ner bakom disken igen med mobilen framför sig.
”Ska jag vänta?”
”Nej det är lugnt. Tack för hjälpen, och det var kul att ses igen.”
”Ja skönt att se att det ändå är sig likt. Men vi hörs?”
Han vinkade hejdå och prövade först facebook så att han kanske skulle kunna skicka ett meddelande där. Fastän Zacharias var en kompis kände han sig lätt stalkeraktig när han satt och sökte på Zacharias´ar som gått på stengers gymnasium tidigare. Det gav dock inget resultat och efter att ha bläddrat igenom massvis av killar med samma namn så anade han att han inte ens hade facebook. Efter några sökningar på diverse nummersajter och uteslutande genom ålder och till och med ett svagt minne om att han kände igen ett efternamn så trodde han sig ha hittat rätt.
Det gick flera signaler och han var precis på väg att trycka av för att skicka ett sms istället när det klickade till.
”Hallå?”
Han kom av sig för några sekunder då rösten lät helt fel, men eftersom vissa personer ändå lät annorlunda i telefon så fortsatte han prövande. ”Hej.. det är Milo. Är det.. Zacharias?”
”Va?” Tonen lät irriterad och Milo bet sig snabbt i läppen. Han hade definitivt ringt till fel. Tydligen inte ens till en Zacharias? Hade han skrivit in fel nummer? ”Ursäkta. Jag måste ha ringt fel. Förlåt jag. Eh, jag. Ursäkta, hejdå.”
Han grimaserade lite och la ifrån sig mobilen. Han hade aldrig varit särskilt förtjust i att prata i telefon och nu hettade hans kinder av förlägenhet. Han kanske fick göra ett nytt stalkerförsök med instagram senare ikväll istället.
|
| Kommentarer | | Vapor - 31 jan 18 - 00:19 | Att många kommer och stöttar Milo är sååå fint :3
Sen oh lord kan inte ens tänka mig vad som kommer hända med Zacharias nu. Fick typ panik när jag insåg att det var Jimmy i andra änden. Så, hemskt, det kommer bli. | | arbok - 30 jan 18 - 15:01 | :)))))))))))) KAN DET BLI BÄTTRE MED JIMMY ELLER. Tänkte kommentera snällt från början till slut som jag brukar, men att Jimmy svarar i Zacharias telefon får mig att vilja plocka ut mina ögon. Kan ju bara tänka mig hur dåligt det kommer bli.... för alla inblandade... D:
Resten av kapitlet: gulligt att Milo får blommor av Kerstin haha ;; och skönt att Milo kan prata med Oskar, fastän de är så pass olika så bryr de ju sig om varandra, såklart. |
|
|
|
