let me into your story - [del 9] |
om det är fler som (smyg)läser så får ni gärna skriva några rader om vad ni tyckte om kapitlet :D
Milo sträckte sig efter mobilen när han vaknade men slöt i nästa sekund nöjt ögonen igen. Lördag. Han älskade sitt jobb, men det kändes också väldigt skönt med helg. Åtminstone när man var frisk.
”Vi sover lite till, okej?” mumlade han när han kände Gabriels nos mos sin bara arm. Han skrattade sedan när morrhåren istället kittlade honom i ansiktet. ”Sluta.”
Det kändes nästan orättvist när Gabriel en kvart senare somnat bredvid honom, och Milo själv var klarvaken. Fast samtidigt.. Det fanns inte mycket gulligare än en sovande Gabriel med huvudet lutat mot sina små tassar.
Försiktig, så att han inte skulle väcka honom, klev han ur sängen och tog på sig sina sockor. Det var fortfarande lite småkallt i lägenheten och han visste att han borde prata med hyresvärden, precis som hans pappa hade sagt.
Med en stor kopp te – vad annars – satte han sig vid köksbordet och tittade ut på dom stora, luddiga snöflingorna som föll ner där utanför fönstret. Solen hade också tittat fram och fick små kristaller att gnistra mot rutan. Fastän han visste att det inte skulle bli lika bra på bild tog han fram sin mobil för att ta ett kort mot fönstret. När han istället själv speglades i det suckade han smått uppgivet. Särskilt när han såg hur spretigt det vita håret var; som att han skulle ha gnuggat det med båda händerna och sedan fixerat det med ett stort moln av hårspray. Förmiddagens plan var bara att gå ner till tvättstugan, vilket egentligen inte borde kräva något mer än anständigare klädsel, men lika väl visste han att han skulle stå där inne i badrummet och tämja sitt hår innan han gick utanför dörren.
Iklädd ett par tighta svarta jeans och en lika svart stickad tröja som lämnade hans ena axel bar stängde han dörren efter sig till lägenheten och kämpade sig nerför trapporna med den stora tvättkorgen. När han först flyttat in hade han inte tyckt att det lät alltför illa med avsaknaden av hiss, men han hade ganska snabbt insett vilka situationer som definitivt hade underlättats om det funnits just en hiss. Han knuffade upp den tunga dörren till källaren med foten och kämpade sig sedan vidare med tvättkorgen. Med bara några steg kvar öppnades dörren från tvättstugan och hans första tanke var ren tacksamhet; men inte för att han skulle slippa krångla med att öppna ännu en dörr utan för att det nu hade varit någon nytta med att han fixat håret. Det var nästan så att han roat ville skaka på huvudet åt sig själv.
”Hej, hej”, log Lisa och höll upp dörren åt honom. ”Allt bra?”
”Hej, ja det är det. Själv då? Lika roligt lördagsnöje som mig?”
”Resultatet av att ha väntat lite för länge med att göra just det här. Därav den här outfiten också”, skrattade hon och drog tag i sin gråa stora t-shirt som hon bar till ett par svarta leggings med några färgfläckar på. ”Jag hoppas på att inte fler än du behöver se den.”
Milo ställde ner tvättkorgen på golvet och ersatte Lisas hand mot dörren. ”Det var tomt i trappuppgången i alla fall, så jag tror du kan vara lugn”, flinade han tillbaks. Han gillade Lisa. Hon var alltid glad, och lite skönt sprallig sådär.
”Tur, bäst jag skyndar mig. Mötte en ruskigt snygg kille i porten i förrgår som jag hoppades var den nyinflyttade i 2C, men det verkar tyvärr fortfarande vara tomt där.”
”Lång, svart hår, skinnjacka?”
”Ja!” sa Lisa förvånat. ”Var han hos dig alltså?”
”Japp”, flinade han.
”Är han möjligtvis singel? Nej fy vad påträngande nyfiken jag är”, flinade hon och blåste undan en hårslinga som slitit sig ur den slarviga knuten hon hade på huvudet. Han visste faktiskt inte.. Zacharias hade antingen medvetet eller omedvetet låtit bli att svara på just det när Milo tidigare frågade hur han bodde. Lisa verkade dock ha tolkat hans något dröjande svar på helt fel sätt.
”Nej gud vad pinsamt, säg inte att han är din pojkvän eller något?”
”Nej, nej. Jag har flickvän. Han är en kompis. Men jag kan framföra din komplimang om du vill”, log han retsamt.
”Beskriv mig inte som jag ser ut just nu isåfall”, skämtade hon tillbaks. ”Nej men jag ska kila upp så att jag hinner få någonting mer gjort än tvättande idag. Vi ses!”
”Det gör vi”, log han och lät dörren falla igen bakom honom.
Han hade nästan laddat maskinerna fulla när mobilen började ringa.
”Hallå?”
”Tja”, sa Viggo. ”Vad gör du?”
”Tvättar”, sa han och fiskade precis upp.. tröjan Zacharias lånat, tvättat och haft med sig till bokhandeln igår. Hur hade den lyckats hamna där i? Med rynkad panna la han tillbaks den i den nu tomma tvättkorgen. ”Du kommer fortfarande förbi i eftermiddag eller?” Dom hade hörts tidigare i veckan om att dom skulle ses i helgen. Imponerande att Viggo kunnat planerat så långt innan faktiskt, men det var också just därför Milo nu frågade.
”Självklart. Skulle bara säga att det är korridorsfest ikväll, så vi kanske skulle kunna dra hit senare?”
”Ja det låter kul, det kan vi göra”, log han. Det var länge sedan han varit på någon fest överhuvudtaget, men det var lite extra kul när det var hos någon av hans kompisar som pluggade och bodde i studentkorridor. Han föredrog helt klart det framför krogen.
”Har du någon dricka?”
”Nej.. Det har jag nog inte. Ska du fixa?”
”Ja, Grenlund ska handla, så du kan väl sms:a mig vad du vill ha så skickar jag vidare det till honom och tar med när jag kommer till dig.”
”Perfekt. Då kan vi väl käka något tillsammans här innan?”
Det var vad dom bestämde sig för, och efter att Milo lagt på satte han igång den sista maskinen och tog med sig tröjan Zacharias lånat upp igen. Vad gjorde han för något idag tro? Han hade inte varit in i bokhandeln igår så han hade inte haft möjlighet att fråga om helgen.
”Vi borde göra det här till en tradition, att jag kommer hit och äter varje lördag”, flinade Viggo. ”Det var sjukt gott.”
Milo flinade tillbaks. ”Inte särskilt avancerat.. Och du hjälpte ju till.”
”Det var generöst sagt av dig.”
Kanske. Viggo hade mest stått för hackande, skalande och strimlande av rotfrukter. Men det hade oavsett vad varit trevligt med sällskap, och det hade blivit väldigt gott. Eftermiddagen hade varit trevlig den med utan att dom gjort något mer särskilt än att halvlegat i soffan och snackat och tagit en promenad till 7 eleven för att köpa croissanter. Han hade även försökt ta hjälp av Viggo för att klippa Gabriels klor men det hade varit helt omöjligt. Gabriel var typ utbrytarkung när det kom till att ta sig ur någon annans famn, och när dom istället bytt position så att Milo höll honom så hade han bara dragit undan tassarna gång på gång när Viggo försökt komma åt klorna. Han fick helt enkelt klara sig med något för långa klor ett tag till.. Det brukade gå någorlunda smärtfritt när hans mamma eller Emmy hjälpte till. Med resultatet att Gabriel surade på personen ifråga en väldigt lång tid framöver.. Han måste också vara den enda katten i världen som avskydde klösbrädor.
”Ska vi ta oss iväg snart kanske?” frågade Milo efter att ha tagit med deras tallrikar till diskbänken.
”Ja det tycker jag. Jag kan diska det där.”
”Vill du? Då går jag och byter om så länge då.”
”Milo.. Jag gillar ditt hår. Du vet det va? Det är typ.. fluffigt.”
”Ja.. Det är lite fluffigt ja”, flinade han när Viggo konstaterade något som varit sig ganska likt dom åren dom känt varandra.
”Tror du vi kan göra mitt hår till sånt?” fortsatte han.
Den senaste halvtimmen, på ett ungefär – Milo kunde inte säga att han hade jättekoll – hade dom suttit i en ganska sliten tygsoffa i ett av dom allmänna utrymmena i korridoren, i sällskap utav både sådana Milo träffat tidigare och sådana som var nya ansikten.
”Nej jag tror nog att det krävs att ens naturliga hår är lite.. fluffigt av sig. Men ditt hår ser fint ut som det är tycker jag”, sa han roat och ställde försiktigt ifrån sig sitt glas innehållandes en drink som en utav Viggos korridorskompisar varit snäll och blandat åt honom. Snäll eftersom den faktiskt varit god och inte enbart stark. Viggo hade fått i sig lite mer av det starka och mindre utav det goda.
”Tycker du? Jag-” Han blinkade till några gånger som att han glömt bort vad han varit på väg att säga, och reste sig sedan upp. En aning ostadigt. ”Ska vi gå ut? Kom vi går ut.” Viggo svarade på sin egen fråga men verkade väldigt bestämd med att Milo också skulle följa med ut på balkongen. Dom hann däremot inte mer än tre steg förrän hans kompis vinglade rakt in i honom och Milo hann precis lägga armen om honom.
”Jag tror att det mesta bli lite lättare om du ställer ifrån dig den här..” Han sträckte sig efter ölburken Viggo höll i andra handen och ställde den på bänken i köket som dom passerade på väg mot balkongen.
Det visade sig dock ganska snabbt att det inte varit tillräckligt för väl ute vinglade Viggo skrattande till igen och råkade dessutom knuffa till en tjej som höll i ett glas vars vätska spilldes ut på hennes klänning.
”Men hallå kan du ta det lugnt!” klagade hon.
Viggo skrattade bara.
Milo var inte heller helt nykter men eftersom han också druckit lite vatten emellanåt – såklart.. – så var han i alla fall klarare i huvudet än vad Viggo uppenbarligen var och han tog tag i hans arm.
”Du, kom.”
”Va? Vart ska vi?”
”Jag tror det är läge att vi går till ditt rum med dig.”
Viggo såg på honom som att han sagt något helt absurt. ”Mitt rum? Vi festar ju. Jag-” Han greppade tag om Milos axel och bevisade ytterligare hur ostadig han var. ”Jag tror att jag behöver spy”, sa han helt plötsligt och Milo kunde inte hålla tillbaks ett lika plötsligt skratt. Hur gick man från ´vi festar ju´ till ´jag tror jag behöver spy´ på så extremt kort tid?
”Då går vi definitivt till ditt rum.”
Han blev alltid lika förvirrad när han befann sig i Viggos korridor. Han visste att han bodde på vänstra sidan men alla dörrar såg ju likadana ut. Eller, grejen var att det satt affischer på väggarna och att han varje gång trodde sig minnas att Viggo bodde bredvid King Kong-affischen, för att sen bli osäker på om det var till höger eller vänster om den, för att därefter fråga sig om det egentligen inte var två dörrar ifrån King kong.
”Är det här?” frågade han och stannade till höger om King Kong. Viggo nickade och Milo öppnade dörren. ”Förlåt!” Han slängde lika snabbt igen dörren. Det var inte Viggos rum. Om det inte var så att han lånat ut rummet till två andra personer. Herregud, han hade råkat göra sådär en gång tidigare och även då hade det väldigt troligt varit Milo som blivit betydligt mer generad än dom upptäckta personerna ifråga.
”Skulle vi inte gå till mitt rum sa du..?” Viggo lutade hela sin tyngd mot Milo och han fick kämpa för att själv hålla sig upprätt. ”Jag bor där vet du väl”, sa han och pekade bortåt.
Tre dörrar längre bort närmare bestämt. Väl där inne lyckades han få in Viggo till badrummet och kunde från andra sidan dörren höra ljud som nästan fick det att vända sig i hans egen mage. Var det något han var extremt känslig för så var det allt som hade med spyor att göra.
”Är du okej?” frågade han när Viggo kom ut, och hans kompis nickade långsamt.
”Skapligt.” Han såg bort mot sängen och sedan tillbaks på Milo, nästan som att han bad honom om lov.
Milo skrattade lågt. ”Tycker också att det verkar vara en bra idé. Men det här var kul, hittills i alla fall.”
”Jättekul dag”, sa Viggo instämmande och föll ner på rygg i sängen utan att bry sig om att ta bort överkastet.
”Klarar du dig?”
Viggo nickade. ”Mm. Vi.. ses snart?”
”Absolut, hejdå.”
”Hej, Milo var det va?”
Han såg sig om över axeln när han var tillbaks utanför köket och nickade leende åt tjejen som nyss frågat om hans namn. Hon var några centimeter längre än honom och den röda klänningen matchade hennes nästan lika klarröda hår. ”Ja, hej.”
”Viggo däckade eller?”
”Ungefär”, flinade han. ”Vad heter du..? Jag tror inte att vi träffats?”
”Jonna. Jag bor granne med Viggo, men bara sen några månader tillbaks. Du bor inte här eller..?”
”Nej jag pluggar inte. Jag har en lägenhet närmare stan. Jag tänkte ta mig hemåt nu.”
”Åh men det behöver du ju inte göra än, bara för att Viggo blivit tvungen att ge upp. Jag letade precis efter sällskap till att öppna min Malibu. Ställer du upp?”
Milo bet tag i läppen men log snart och nickade. ”Ja okej då. Det är inte min favorit men jag kan ställa upp på ett väldigt litet glas.”
Det lilla glaset hade ändå fått honom att stanna i ytterligare en timme, och när han gick längs den nästan tomma gatan i stan var det med ett leende på läpparna. Det hade blivit en rolig kväll och han kände sig precis sådär lagom trött i huvudet. Inte så att han skulle vara bakis imorgon, men så att han sannolikt skulle sova tungt hela natten.
Hemma i sängen låg Gabriel och väntade och höjde lätt på huvudet när Milo klev in i sovrummet efter att ha borstat tänderna och klätt av sig.
”Hej”, sa han mjukt och strök fingrarna över hans päls när han själv lagt sig tillrätta. ”Du vet att du är världens finaste katt va?”
Gabriel höll förmodligen med och han reste sig upp för att istället lägga sig alldeles bredvid Milos axel, med huvudet lutat mot den lilla gropen bredvid halsen, innan han började spinna.
Lördagen hade börjat bra. Men självklart hade det inte fått fortsätta så.
”Ska vi kolla här eller?” Zacharias nickade mot en ganska nyöppnad butik som var lite mer som Carlings hade varit förut. Innan dom hade blivit till h&m nummer 2 – fast ändå behållit dom dyra priserna.
”Yes det kan vi göra”, höll Jimmy med. Dom var båda i behov av nya jeans men hade hittills inte haft någon lycka när det kom till shoppingen.
”Tjena killar, ute efter något särskilt?” En ung kille med mössa och tvådagars-skäggstubb såg upp på dom från några tröjor han höll på att vika.
”Jeans”, flinade Zacharias något uppgivet.
”Jasså? Det är ju perfekt, vi har 20% på alla brallor idag.” Han sänkte snabbt blicken och synade uppenbarligen deras ben. ”Stuprör antar jag?”
”Ja, har ni några mörkgråa eller?” frågade Jimmy.
Strax hade dom fått några jeans var slängda över armarna och killen hade lämnat dom ifred när fler kunder kommit in i butiken.
”Har du testat dom där slitna?” frågade Zacharias mot Jimmys dörr efter att själv ha klivit ut från sitt provrum för att kika i den större spegeln utanför.
”Snart..”
I samma stund som Jimmy öppnat sin dörr hade killen i mössan kommit fram igen, och han granskade leende Zacharias.
”Som skapta för dig.”
”Du tycker det?” flinade han. ”Jag vet inte, lite gasell-varning nästan?” Han hade varit ganska kort fram tills att han varit femton, och när växtspurten sedan satt in var det som att den övriga kroppen inte riktigt hunnit med benen. Därav var dom både långa och smala.
”Inget fel på gaseller.”
”Jag borde slå till alltså? Och inte bara för att du jobbar här och vill sälja?” skämtade han.
Killen skrattade. ”Jag får min lön ändå. Jag tycker du ska slå till.”
”Vad tycker du?” Zacharias vände sig om mot Jimmy men svalde tyst när han såg den irriterade blicken. Vad var det nu då..? ”Dina var ju assnygga.”
Jimmy såg ner på sina egna jeans och nickade. ”Jo.. Tar nog dom här. Dina såg också bra ut.”
Dom hann inte mer än två steg ifrån butiken förrän Jimmy fräste till.
”Fattar inte hur du kan flirta helt öppet framför mig.”
”Va?”
”Lägg av, du flirtade med han där inne. Så jävla äckligt beteende.”
”Jag gjorde inte det!” försvarade han sig. ”Han var trevlig och hjälpte oss med kläderna och jag var trevlig tillbaks. Vad skulle jag ha gjort? Ignorerat honom?”
”Helst hade du väl velat knulla honom.”
”Sluta.”
Han mindes hur fruktansvärt jävla ont det hade gjort att höra sånt där liknande när han varit så himla kär i Jimmy. Han hade ifrågasatt sig själv om han verkligen gjort något fel, och oavsett vad han kommit fram till så hade det gjort så ont att höra att Jimmy uppfattat något på det sättet. När den enda han velat vara med var honom.
Nu gjorde det honom innerst inne irriterad. Men samtidigt; det gjorde honom också så väldigt stressad. Han ville inte reta upp Jimmy.
”Skulle du vilja vara med honom istället för mig eller?”
”Hur kan du ens fråga så? Jag känner honom inte, jag vet inte vem han är mer än att han jobbar inne i den där klädaffären, hur skulle jag kunna vilja- nej. Det är klart jag inte skulle.”
Jimmy tog tag i hans arm med ett hårt grepp och Zacharias flackade till med blicken. ”Gör du sånt där med flit? Vill du att jag ska bli svartsjuk eller något? Är det något sjukt spel från din sida?”
”Nej. Jimmy, snälla släpp mig.” Stressen innefattade inte bara längre oron över att Jimmy skulle bli arg på honom eller den ständiga ångesten över att han absolut inte fick ställa till det mer för sig själv; för utan Jimmy så hade han ingenting – han skulle inte ens ha någonstans att bo – utan den innefattade också att människor runt om snart skulle börja kasta blickar mot dom.
Han ville bara släppa allt, bokstavligen släppa påsen med deras jävla jeans och stega därifrån. Men det gick inte. Han hade varit beroende av Jimmy på så många olika sätt, men det här gick inte att ta sig ur.
”Jimmy..”, sa han igen och försökte lossa på hans fingrar om sin arm för att istället kunna ta tag om hans hand.
Den andre såg på honom och tycktes svälja hårt innan han flätade ihop sina fingrar med Zacharias.
Jimmys hand släppte hans i samma stund som dom var hemma i lägenheten igen.
”Bra jobbat av oss båda att få tag i jeans i alla fall. Finns det något värre att pröva? Man har ju liksom olika storlek när det kommer till vartenda märke känns det som”, sa Zacharias och slängde upp sin halsduk på hatthyllan. Ibland stängde han in sig själv efter något av deras bråk, men lika ofta var han bra på att tvinga sig att släppa det och låtsas att det var lugnt igen – för sin egen skull.
”Du kanske till och med fick extra rabatt eller?”
”Nej.. Eller vadå? Vi fick ju 20 %.”
”Fast som du betedde dig så skulle det inte förvåna mig om han drog av lite extra för dig.”
Zacharias svarade inte. Det var ingen id-
”Du kan väl svara i alla fall!” Jimmy drog tag om hans arm och i nästa stund fann han sig själv med ryggen tryckt mot väggen och med Jimmys hand hårt greppad om sin haka.
”Det var inte så säger jag ju.”
Jimmy såg på honom och Zacharias höll kvar blicken samtidigt som han hårt svalde.
Han hatade honom.
Samtidigt som han var så sjukt rädd för att Jimmy skulle överge honom. Det gick inte.
”Det var inte meningen att du skulle känna så”, tillade han med lägre röst och hatade sig själv för att han gav med sig. För att han på sätt och vis gav Jimmy rätt.
”Jag blir bara sjukt äcklad när du håller på sådär, fattar du inte det?” Han grep åt hårdare om hans haka och hans blick var så mörk.
han hade varit så kär.
den där festen.
det hade känts som att jimmy räddat honom i samma stund som dom börjat prata.
Var det hans fel att allt det bra sakta hade övergått till något så mycket sämre? Var det hans fel att jimmy börjat bete sig på det där sättet?
Zacharias snurrade en cigg mellan fingrarna. Igen. Men tändaren låg inne och han hade inga planer på att hämta den.
Han ursäktade inte Jimmy längre. Men han kunde någonstans fatta honom. Han skulle aldrig någonsin kunna bete sig så, men Jimmy var säkert lika jävla rädd som Zacharias att känna sig helt ensam igen. Jimmy var osäker på sig själv. Han var egentligen lika vilsen som Zacharias – men han hanterade det så sjukt fel. Han visste att Jimmy också hade haft det tufft i några år, att han upplevt samma känsla av att bli övergiven fastän det var en själv som lämnat, och han hade säkert varit rädd från första början att inte duga åt Zacharias, och sedan börjat inbilla sig saker; som att han i smyg skulle vilja träffa andra och så vidare. Något som varit helt absurt att tro. I början. För just då hade Zacharias varit så himla kär. Allt hade känts så jävla bra. Men sen? När allt blivit så mycket värre och när han insett att det var just det? Då var det självklart att han skulle ha velat träffa vem som helst som inte var Jimmy.
Och samtidigt var han det enda han hade.
Hur hade det kunnat bli så här?
Han tog emot slag. Han tog emot det psykiska. Allting tog han bara emot. Och ibland, någonstans långt där inne hade han börjat tro att han förtjänade det. Varför skulle det här annars hända honom igen? Dessutom från någon som sade sig älska honom.
Han hatade honom.
|
| Kommentarer | | Vapor - 18 jan 18 - 16:45 | Jag försöker läsa och kommentera ikapp nu. Är återigen imponerad av din kreativitet och hur mycket text du producerar, good job :D
Nu till kapitlet:
Känner igen mig i slöLördagskänslan, och den blir alltid bättre med en katt i famnen! Tycker fortfarande mycket om Gabriel som katt, en riktigt mysig en. Känner också igen mig i hur mycket Milo pratar med sin katt för jag gör samma sak med min, haha!
Det var kul att läsa om Milo i någon annan miljö än på jobbet. Det är också kul såklart men se hur han reagerar utanför liksom? Sen är jag inte förvånad att Viggo blir dyngrak, haha, den grabben alltså!
Så olika dagar Milo och Zacharias har ändå och SHIT vad jag hatar Jimmy. Vilket svartsjukt kontrollfreak alltså. Kan inte bara Zacharias sticka och husa in sig hos Milo och Gabriel. SUCK! | | arbok - 8 jan 18 - 22:08 | Typ bästa som finns är ju att vakna med en katt c: (eller flera, helst fem typ). Kul att Milo har lite annat att göra än att bara jobba och att han får följa med på fest hos Viggo. Föga förvånad att en stackare blev för full och var tvungen att lägga sig... oavsett så var det kul att Milo valde att stanna en stund ändå. Extra kul tyckte jag att tjejen var lång (eller om Milo är jätteliten, men oavsett kul att hon var längre än honom hehe) och värsta röda prinsessan.
Jag vill precis som vanligt fortfarande mörda Jimmy eller att han råkar ut för någon olycka eller något. Usch. Helst kan någon se att han beter sig illa mot Zacharias när han håller på att derpa mitt ute på stan så att Zacharias får hjälp :c |
|
|
|
