Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

let me into your story - [del 8]

Milos leende blev som vanligt lite större när Maj kom in och han ställde ifrån sig sin tekopp för att gå runt disken och ge henne en kram.
”Hej! Vad kul att se dig.”
”Dig också Milo. Förlåt att det dröjt alldeles för länge, jag har haft en så envis förkylning och knappt tagit mig ur sängen.”
”Men oj”, sa han oroligt. ”Har du kollat upp så att det inte är någonting allvarligt?”
”Det är det inte vännen”, sa hon och klappade honom på armen. ”Det kallas att vara gammal bara”, sa hon och skrattade.
”Okej då, jag är glad att du kom hit idag i alla fall. Och så kan du få se att jag skött om bokhandeln”, sa han och visade med handen mot bokhyllorna. ”Jag höll på nästan hela dagen igår och blev precis klar nu. Men visst blev det att se bra ut?”
Maj tog några steg längre in och såg leende upp och nedför hyllorna. ”Det blev stor skillnad, jättefint. Men jag har aldrig tvivlat på att du skulle sköta om bokhandeln bra. Jag kommer hit av många anledningar, men att titta till så att du sköter dig är inte en utav dom.”
Milo log igen. ”Vad snäll du är. Du vill väl ha kaffe?”
”Gärna det. Så hur blev det med den där killen..?”
”Vilken kille?” Milo såg frågande på henne innan han tog fram en kopp.
”Du pratade om en kille förut som inte passade in, men att det var någonting med honom?”
”Du har väldigt bra minne för att vara gammal”, flinade han.
”Ja minnet är nog det enda som känns likadant som det gjorde när jag fortfarande var i din ålder. Du trodde inte att han skulle komma tillbaks, så.. gjorde han det?”
Ibland kändes det som att Maj visste om saker som hon omöjligt kunde göra. Det kändes som att hon redan visste om svaret.
”Ja.. många gånger faktiskt”, sa han och log svagt. Han hade haft svårt att släppa det han fått höra igår kväll, särskilt eftersom Zacharias inte varit in idag och hans lite sorgsna uttryck var det som Milo fortfarande såg framför sig.
”Men vad trevligt. Då var det någonting som han behövde här ändå. Även om det kanske inte var just böcker?” Även om hon var gammal och lite sliten så var hennes blick fortfarande väldigt klar och Milo mötte den med ett leende.
”Jag har faktiskt fått honom att börja läsa också”, svarade han och räckte henne koppen.
”Milo.. Tänk vad den här bokhandeln nu hade varit om det inte var för dig.”
”Jag-” Han avbröt sig själv när det plingade från dörren och Zacharias kom in. ”Här är han förresten.”
”Hej”, log Zacharias och drog ner dragkedjan på jackan.
”Hej. Det här är Maj, hon som vågade överlåta bokhandeln till mig du vet.”
”Hallå, Zacharias”, hälsade han när han kommit fram.
”Vad roligt med ett nytt ansikte, åtminstone för min del”, sa Maj. ”Och särskilt att det är någon yngre, det är ju så mycket tanter här.”
Det var en väldig lättnad för Milo att se Zacharias flina till.
”Jag tänkte..” Han tittade bakåt mot den röda fåtöljen. ”Jag sätter mig och läser lite.” Boken hade han redan tagit upp från sin väska, och Milo nickade leende.
”Gör det.”
Det dröjde inte många minuter alls förrän dörren öppnades igen, och det var fler än han som blev glad att se Maj.
”Men hej Maj!” sa Kerstin. ”Vad länge sen det var!”
”Åh hej, ja men det var det verkligen.”
Med fler kunder i bokhandeln än han haft på länge fann han sig ändå strax ensam. Zacharias satt och läste, Maj och Kerstin hade satt sig vid dom två fåtöljerna vid fönstret för att prata, och dom andra kunderna som för tillfället var där inne hade inga problem med att själva kika runt bland böckerna. Men Milo var alldeles nöjd med det också; det var bara mysigt att det var lite rörelse där inne medan han själv kunde pyssla med sånt som behövdes.

Det var mindre med folk igen. Maj och Kerstin satt fortfarande kvar – med sin andra kopp kaffe – vid fönstret, men Zacharias hade lutande på armbågarna mot disken gjort Milo sällskap.
”Ska du inte gå igenom den här budgeten?”
Milo vände sig om och såg att Zacharias hade vridit på några papper som han haft liggande i en hög. Sådant han skulle skicka in till Danne.
”Jag har ett externt företag som hjälper mig med det där..”
”Är inte det en extra kostnad?” frågade han och såg upp på honom. Han hade behållit mössan på idag och det utsläppta svarta håret ramade in ansiktet. Lyckligtvis utan några nya spår av rött eller blått nu.
”Jo.. men jag och siffror går inte riktigt ihop”, sa han med en liten grimas. Han hade varit duktig i skolan – han var väl den enda personen som aldrig någonsin skolkat.. – men matte hade bara inte funkat, hur mycket han än försökt och hur envis han än varit.
Zacharias kikade ner på papperet igen men nickade sedan. ”Okej.”
”Helt random, men du frågade mig om favoritdisneyfigur förut. Vilken är din?”
Zacharias log och ryckte på axlarna. ”Jag vet inte.. Jag vet inte ens varför jag frågade det faktiskt.”
Milo log också. ”Det var i alla fall mer originellt än att du skulle ha frågat om favoritfärg.”
”Ja men det hade jag ju inte gjort, efter att du frågade ut mig om betydligt mer personliga saker.” Milo trodde först att han antydde att det verkligen varit för på, men ett snett leende hade tagit plats på Zacharias läppar och han skakade lätt på huvudet. Det kändes länge sedan; den där andra gången han hade dykt upp och Milo faktiskt börjat prata med honom. Han hade inte alls väntat sig att han skulle ha den här sortens kontakt med honom nu.
”Men kanske.. hon, Cruella de vil.”
Milo höjde på ögonbrynen. ”En ond?”
”Ja okej, hon är ond. Och att vilja döda små hundvalpar är väl kanske inte en särskilt bra egenskap, men hon bryr sig i alla fall inte vad andra tycker om henne, eller hur? Hon har ett mål och ser till att det ska nås, och utan att låta känslor spela in.”
Milo nickade sakta. Det var sant men.. Han bet tag i läppen när han funderade över vad Zacharias berättat om sin tidigare situation. ”Hur-”
”Fast”, avbröt Zacharias och Milo antog att han själv förstått att Milo varit på väg att fråga någonting som han helst inte ville prata om. ”Jag gillar Mulan också. Vem var din favorit igen nu? En ljusstake..?” Den svarthårige såg väldigt road ut och Milo skrattade.
”Han har faktiskt en personlighet.”
”Okej, om du säger det så..” Han rätade på sig från disken och kände utanpå sina jackfickor. ”Jag ska gå ut och röka en sväng bara.”
”Jag trodde inte att du rökte?” sa han en aning förvånat.
”Nej.. Egentligen gör jag inte det.”
”Hur går det ihop?” flinade Milo.
”Jag har typ slutat. Med undantag för ibland. Väldigt sällan.”
Milo log igen. ”Är inte chansen större att du lyckas sluta helt om du låter bli dom där få gångerna då?”
Zacharias fick upp en tändare ur fickan och nickade. ”Jo. Men du är uppenbarligen smartare än mig, och det är därför du aldrig har rökt..?”
Han ställde det förvisso som en fråga – om än ganska så konstaterande – och egentligen var det ju någonting väldigt bra, ändå fick det tanken att dyka upp igen. Den där lite osäkra. ´Var han tråkig?´ ´Var han jätte förutsägbar?´
”Nej det har jag inte..”
”Det är coolt”, log Zacharias och nickade mot dörren innan han styrde stegen ditåt.
”Det var roligt att se dig igen Maj, du kommer väl hit snart igen?”
Milo tittade åt sidan och såg hur Kerstin och Maj hade rest sig upp då det verkade som att den förste var på väg därifrån. Och strax därpå kom hon fram till disken för att säga hejdå till honom också.
Han såg leende efter henne och vände sig sedan om när han kände en blick mot sig.
”Vad var det han hette, Zacharias?”
”Ja”, nickade han och Maj log.
”Du kanske har fått honom att börja läsa, men det är inte för böckerna den pojken är här”, sa hon och la handen över hans. ”Du är en väldigt fin person Milo.”
Han visste inte riktigt vad han skulle säga men log tillbaks. Han hade såklart förstått att Zacharias trivdes med honom också – vilket ju var ömsesidigt – men om det gjorde honom till en så fin person visste han inte. Han hade inte heller märkt att Maj måste ha tittat åt deras håll.
”Jag är bara mig själv..”
”Det är just det som är det fina. Du hade rätt i att det var någonting med honom, eller hur?”
”Ja..” Han tänkte inte berätta något om vad Zacharias varit med om, men det visste han att Maj inte heller väntade sig eller ens skulle vilja.
”Och hade det inte varit för dig så hade han nog inte alls funnit det han behövde här inne.”
”Det var alltså bra att jag var här den där dagen med feber..?” kunde han inte låta bli att flinande fråga och Maj skrattade.
”Jag får nog säga det, ja. Och så var det tur att det fortfarande inte var jag som var kvar här. För då hade han nog inte heller hittat det han behövde.”
”Du får ge dig själv lite mer cred Maj, du skulle kunna fylla hela den här bokhandeln med sådana du hjälpt på ditt sätt.”
”Nu ska vi inte överdriva. Men jag ska nog bege mig hemåt för att vila lite, så att den där förkylningen inte tar om igen.”
”Okej”, sa han och gick runt disken för att ge henne en kram. ”Du får ha det så bra.”
”Du med Milo, vi ses snart igen.”

”Vill du hänga med hem när jag stängt? Vi måste ju nästan fortsätta kolla den där serien, hur plågsamt det än är”, flinade Milo.
Det var lite mer än en halvtimme kvar tills att han skulle stänga och Zacharias hade hängt kvar under eftermiddagen.
”En annan dag kanske.” Zacharias log, men det var inte det roade leendet han hade väntat sig. Och kanske att han hade väntat sig ett ja också, när gårkvällen ändå hade slutat bättre än vad det verkligen hade känts som tidigare under eftermiddagen. Fast samtidigt; Zacharias hängde i bokhandeln nästan hela dagarna, han hade väl annat för sig också.
”Absolut, jag lovar att inte tjuvkolla.”
Den här gången flinade Zacharias till. ”Det hoppas jag verkligen att du inte gör. Skulle vara katastrof att missa något.” Han la ner sin bok i väskan och tog sedan på sig den stickade halsduken. ”Vi ses.”
”Det gör vi. Ha det bra.”

[17:02 sänt meddelande] hej, jag fick inget svar så jag antar att du kanske tränar? ringer senare :)
[18:07 nytt meddelande- Emmy] hej! ja jag kom precis ut därifrån. jag ska duscha och byta om, så vi kan höras om 20 minuter eller nått :)


”Hej.”
”Hej”, log Milo. ”Vad var det du tränade? Aerobics?”
”Ja, nytt pass dessutom, så det var nästan mer jobbigt för huvudet än kroppen. Men-”
”Jag-” Dom skrattade lite båda två när dom hade fortsatt samtidigt. ”Säg du.”
”Men det var länge sen vi hördes.. I telefon menar jag.”
Milo la ifrån sig handdukarna han hållit på och vikt i badrummet. ”Ja faktiskt. Du får sluta ha sovmorgon så att jag hinner ringa på mornarna.”
Emmy skrattade tyst. ”Vi börjar tidigt på fredag igen.”
”Bra.”
”Två veckor kvar nu bara.” Tills att Emmy skulle komma hem under helgen. ”Saknar dig.”
Milo mötte sin blick i spegeln och strök luggen åt sidan innan han svalde. ”Och jag dig.”
”Vi ska på något slags camp samma vecka.”
”Camp?” flinade han. ”Vad för camp?”
”Något för sammanhållning. Förstår inte riktigt varför eftersom vi går sista året nu? Och när vi inte ens är samma klass som vi var i ettan och tvåan eftersom vi kommer från flera olika skolor. Men det lät som att det skulle bli ganska kul ändå. Vi kommer inte ens få ha med oss mobilerna.”
”Oj, seriöst ändå. Men är väl typ enda chansen till att faktiskt få folk att prata ordentligt.”
”Faktiskt. Går allt bra i bokhandeln då? Hänt något kul?”
”Ja det går bra. Och egentligen inte. Inte något särskilt i alla fall. Maj var in idag.”
”Åh vad roligt. Hon är väl jättenöjd med dig?”
”Hon säger att hon aldrig haft någon oro för att jag inte skulle vara bra, så jag antar det”, log han.
”Såklart att hon inte haft. Jag.. du.. vet..”
”Emmy?”
”Vad.. -allå?” Det var som att vartannat ord ersattes med ett pip och det var omöjligt att kunna höra vad Emmy sa.
”Jag hör dig knappt Emmy. Jag testar att ringa upp igen.”
Innan han hunnit göra det dök ett sms upp på skärmen.
[18:43 nytt meddelande- Emmy] jag har bara 7 % batteri kvar! hörde knappt vad du sa. jag kan ringa dig när jag kommer hem! puss.




Han hade upplevt otaliga gånger av ångest. Men något han mindes fruktansvärt tydligt var den där kvällen för snart ett halvår sedan. Det Jimmy sagt som gett honom fullständig panik. Då efter att dom – eller snarare Jimmy – hade bråkat.
´Vet du, ibland tänker jag att det vore skönt att bo själv igen. Du betalar ju inte ens.´
´Jag söker ju jobb..! Du vet det. Jimmy.´
Han mindes paniken över att han inte skulle ha någonstans att ta vägen om Jimmy kastade ut honom. Om han gjorde slut med honom..
Tanken gav honom fortfarande panik.
När han hade fått jobb på mcdonalds hade det varit en sådan fruktansvärd lättnad. Det hade varit så mycket rädsla och ångest som rann av honom och..
Tre gånger den första veckan. Tre gånger fick han panikångestattacker på jobbet. Och förutom det hade chefen undrat vad han gjort i ansiktet. Varför han hade ett stort blåmärke över käkbenet.
Det hade inte funkat.

- - - - - - - - - - - - - -

Han inte velat göra något hellre än att säga ja till Milo när han undrat om han velat följa med hem igen. Det var klart att han hade velat göra det. Han hade velat kolla på den där superdåliga serien och druckit te igen. Han hade velat sitta där i soffan och snackat – men utan att nämna dåliga saker. Men det skulle inte ha gått. Vad skulle han ha sagt till Jimmy när han kommit hem sent igen?
Det var hemma i lägenheten igen, efter en dusch och sittandes i soffan med datorn i knäet som en idé slagit honom. För han
ville ha chansen att kunna följa med Milo hem någon mer gång.
Han visste att det var helt sjukt att han skulle behöva hitta på lögner. Men hela hans jävla verklighet var sjuk och han visste inte hur han skulle ta sig ur den. Han visste bara att han behövde den där alternativa verkligheten; den som han skapat sig dom senaste veckorna.
”Jag har anmält mig till en kvällskurs”, sa han när Jimmy kommit hem och dom satt och tittade på tv.
Han var inte hemsk hela tiden. Självklart var han inte det. Dom kunde ha.. trevligt. Så länge inte svartsjukan var närvarande så kunde han nästan inbilla sig att dom hade det okej.
Men det var klart som fan att det inte var okej när han senast igår blivit slagen av honom som kallade sig för hans pojkvän.
”Vadå för kurs?”
”Den är lite blandad. Språk, kreativt skrivande, kulturhistoria. Jag har inga betyg Jimmy, jag behöver annat som kan se bra ut för att kunna söka jobb.”
Även om just det sista varit sant så förstod han inte hur han skulle kunna fixa det, hur han skulle klara av att fungera på ett jobb. Han sov aldrig någonsin en hel natt utan att vakna i svettiga ångestattacker. Minsta lilla stresspåverkan - bara som igår när han skulle handla på Ica och hans kort plötsligt inte funkat och folk bakom honom i kön suckat – fick honom ur sådan balans att det kunde svartna för ögonen, och han slogs gång på gång med tankar om att han var totalt misslyckad.
Han hade sagt till Milo att han slutat med att skära sig, och även om det stämde för stunden så var det just sådant han tänkte på när han var ensam. Hur befriande det hade känts att få använda sig utav det när han var yngre, när allt där hemma varit ett kaos.
”Okej. Det låter väl bra. Eller?”
Zacharias nickade. ”Ja, jag tror det kan bli bra.”


Han stängde balkongdörren efter sig och snurrade en cigarett mellan fingrarna innan han med en suck la ner den i fickan igen och istället tog upp boken ur väskan. Det var kallt som fan och lampan på väggen gav inte särskilt starkt sken, men han ville bara läsa några sidor. Han kände sig lugn när han läste – och det var sådan skön kontrast till den annars konstanta stressen när han befann sig hemma.
”Jag går och lägger-” Jimmy hade öppnat balkongdörren lagom till att Zacharias lagt ner boken i väskan igen och istället tagit upp mobilen. ”Jag trodde att du var ute och rökte.”
”Nej jag-”
”Vad gör du då?” Han såg mot mobilen i hans hand.
”Inget speciellt, kollar bara instagram och sånt.”
”Och det kan du inte göra där inne alltså?” För andra hade det kanske låtit som en vanlig fråga – om än något anklagande – men Zacharias hörde redan misstänksamheten i den. Zacharias svalde ner spydiga kommentarer som ´här, läs mina sms om det är vad du vill.’ och reste sig upp.
”Jag ville bara ha frisk luft.”


och nu är disney-partiet redigerat ;)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 18 jan 18 - 16:38
Alltså älskar Maj och alla tanterna. Skrattade smått och tycker Milo och söt och rätt naiv. Jo tjena böckerna är det Zacharias kommer för höhöh. Det märks att de trivs tillsammans vilket känns bra för Zacharias skull. Gulligt att de snackar Disney, är en sån disneynörd så började ty nalysera innan de sa något vilka de skulle tycka om, haha.
Sen förstår jag att Zcharias måste ljuga för Jimmy men det kan inte komma något bra i slutändan av det, jag är rädd för hanns skull faktiskt.

Kommer bli intressant att se vad som händer när Emmy kommer och hälsar på. Längtar att läsa det men bävar också lite? hmm....
arbok - 8 jan 18 - 19:17
Alltså ser framför mig hur glada alla tanterna blir av att träffa Maj igen. KändisMaj. Gulligt att hon ser så snabbt varför Zacharias kommer dit, för känns som Milo är lite oblivious till det och gärna tror att det är böckerna som fångat Zacharias intresse.....:))) säkert, grabben. Undrar hur lång tid det tar innan det går upp för honom? Eller om han kanske lite snällt försöker låtsas som att han inte fattar, hehe. Tycker nästan lite synd om Emmy som inte vet vad som kommer hända (vilket inte jag heller vet i och för sig men jag kan tänka mig, hehe). Undrar lite hur det kommer bli när hon kommer hem och de ska ses igen? Om det blir mysigt eller om det kommer bli awkward…
Kul att Zacharias tänker att onda drottningen inte bryr sig om vad andra tycker... (a) när hon vill vara den vackraste i hela landet haha. Men hon tar ju i alla fall tag i att fixa det istället för att tycka synd om sig själv och vara avundsjuk på Snövit :D
Har dåliga aningar om hur det kommer gå med ”kvällskursen”… hoppas att Zacharias får smita iväg ifred utan att Jimmy kommer på honom :c hoppas på att stackaren får ett jobb som han klarar av också så att han kan dumpa (bränna upp) Jimmy också för den delen.
NU ska jag sluta skriva och vänta på nästa del :D

Skriven av
ilenna
8 jan 18 - 00:18
(Har blivit läst 252 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord