let me into your story - [del 7½] - Z |
18,5 år.
Han förstod inte hur det hade kunnat tagit så lång tid. Förrän han insett att han inte var kär. Hur fruktansvärt illa allt faktiskt var. Och ändå så var han så jävla beroende av honom. Hade varit i flera år. Han hade absolut ingenstans att ta vägen utan honom. Det borde inte spela någon roll – allt borde vara bättre än att vara med honom, men ändå stannade han. Han förstod inte sig själv.
18,5 år.
Från att först ha ursäktat Jimmys beteende och snarare trott att det var han som orsakade det – så hade han förstått att det var fel. Så jävla fel det bara kunde bli. Och ändå.. Jimmy hade varit fin. Han hade brytt sig om honom och älskat honom och funnits där. Något som Zacharias velat ha så himla länge – och sedan äntligen fått. Han ville inte ge upp det. Han ville tro att det skulle bli bättre igen. Han kunde inte fly igen, för den här gången skulle det inte finnas någonstans att göra det. Så han försökte ignorera allt, han försökte hoppas på att det någon gång skulle lösa sig fastän han innerst inne visste att det inte skulle lösa sig förrän han gjorde något.
Men hans tidiga femtonåriga jag som vågat säga ifrån var sedan länge försvunnen.
|
|
|
|
