let me into your story - [del 6½] - Z |
17,5 år.
Och så träffade han honom.
Han mindes allt så tydligt. Hur extra jobbig just den kvällen varit. Att han hade följt med på den där festen med Charlie – kompisen han för tillfället bodde hos – fastän han bara känt för att.. försvinna ärligt talat. Det skulle inte ha känts som någon förlust just då.
Och så hade han träffat Jimmy som fattat på en gång. Utan att han ens hade behövt säga så mycket. Jimmy kände igen känslan av att vilja försvinna. Och han hade varit snygg. Och vågade säga vad han tyckte.
Han hade aldrig varit kär men just den kvällen så hände det på mindre än en timme. Han var kär och han ville fortsätta träffa honom.
Och det var precis så det blev. Jimmy var två år äldre och hade egen lägenhet och han tillbringade allt mer tid med honom. Allt började istället kännas så jävla bra. Som att allt äntligen skulle ordna sig. Någon älskade honom.
17,5 år.
Han flyttade in hos honom. Det kändes som det bästa på så väldigt, väldigt länge.
Tills;
Han förstod inte vad det var först. Kanske bara en dålig period igen. Men det blev värre och värre. Tills att det var en utmaning att ens ta sig upp ur sängen. Tills att det kändes som att det enda vettiga var att ligga och titta in i väggen. Inte bara i timmar, inte bara i dagar.
Jimmy var där. Utan honom visste han inte vad som skulle ha blivit av honom. Men det hjälpte inte så mycket med Jimmy där heller.. Ingenting hjälpte.
Depression kallades det tydligen.
|
| Kommentarer | | arbok - 2 jan 18 - 17:46 | | Alltså.... :)))) frustrationen som uppstår när Jimmy verkar snäll men bara är ett rövhål. Förstår att det inte är lätt att överge någon som man tyckt mycket om och som ibland är snäll mot en, men örk... önskar ju att en kunnat säga till Zacharias långt i förväg att Jimmy inte är något att ha. |
|
|
|
