Katastrof |
Städa upp mig
Gud
Jag är en katastrof
Avbrutna andetag
Som jag hostar upp i panik
Får ingen luft
Förlorade ögonblick
Som jag spolar ned i toaletten
Tillsammans med panikångestens slem
Den förlorade ungdomen
Barndomen,
Försvann för länge sen
Bland kalorier
Och joggingrundor
Att ligga på vägmarken
Syrebristen
Kärlek?
Det kommer aldrig räcka för mig
Jag har redan riskerat det
Och förlorat
Jag gör det inte igen,
Kärlek räcker inte alltid
Men ensamheten värker inte
När man håller sig upptagen
Älskade vänner
Er jag älskade
Ni försvann under åren,
Bland depressionen
Som skymde min sikt
Jag letar febrilt i luften
Efter er
Men ni släppte taget
|
|
|
|
