Frost i sinnet |
Pekfingret följer mina ärr
Huden värker inte
Av rädsla
Hjärnan läser inte av kroppspråket
Trygghet i varje andetag
Som andas in och ut
Rummet krymper inte
Dörren är bara en dörr
Inte en nödutgång
Jag har ingen plan b eller c
Inte ens en plan a
För det behövs inte
Du höjer rösten
Och jag springer inte
Jag fryser inte till is
Stänger inte av
Du skruvar upp volymen på tvn
Och du höjer rösten
Av glädje
Och din entusiasm är min vaggvisa
Du täcker mina öron
Vet att höjda röster skrämmer mig
Men jag är inte rädd längre
En dag, säger du,
Kommer det vara självklart att
Inte
Tro det värsta, inte instinktivt
Behöva skydda dig
En dag, säger du,
Förstår du att allt det onda är över
Och det finns ett för alltid
Men jag tror inte på för alltid
Och jag kommer kanske alltid tro folk ljuger först
Ingen har lärt mig förstå
Skillnaden på en
Kram och ett slag
Men en dag, tänker jag,
En dag kanske ditt pekfinger kan följa mina ärr
Och dom har bleknat
Smälter in bland mängden
Du kommer kanske
Följa mina ärr
Samtidigt som jag känner mig så vacker
Trots att jag är lite trasig
Och varje andetag vi andas
Kommer vara trygghet
|
|
|
|
