Stulen tid |
Fråga mig inte igen
Varför jag blev ledsen
Det finns en sorg
Inga ord kan beskriva
Inte ens av dom bästa poeter
Jag diskar och märker
Att jag håller kniven i min hand
Knutet så hårt jag kan
Men jag känner det inte
Själen gör för ont
Biter mig i läppen
Får intw börja gråta
För då slutar jag nog aldrig
Känner mig som löven
Trasiga
Färglösa
Dränkta
Hopplösa
Men dom kommer blomma igen
Få tillbaka sina färger
Bli beundrade
Älskade
Få dikter skrivna om dom
Men jag har inte deras vilja
Eller tålamod
Fråga mig inte igen
Du vill inte veta
Hur ont jag har
Att jag mår så bra nu
Men ändå inte
Och att jag vill inte sluta leva
Men jag kan inte heller fortsätta
Jag fungerar inte
Något i mig är trasigt
Ingen terapi eller medicin kan rädda mig
Allt är
Så
Svårt
|
|
|
|
